BEAUTIFUL DAY

...som började med att klockan ringde 04.50. Jag flög med en morgonflight till Stockholm, och där mötte Peter mig vid Arlanda Express. Vi hann med en superhärlig morgonpromenad över till Gamla Stan, runt slottet, tillbaka till Blasieholmen, förbi Grand Hotel, in i Nybroviken och en bit längs Strandvägen. Vår huvudstad är verkligen vacker och idag bjöd den på blå himmel, skinande sol och en glittrande saltsjö. Efter promenaden fikade vi på ett litet fik, och sedan började min dag med heldagsmöte på Näringslivets hus och Peters med heldagspluggande.

 

Nu är jag hemma igen, sängen är full av två sovande barn och jag är så glad att vi alla är friska och att vi har det så bra.

 

 

 

Vardagslyx. Morgonpromenad tillsammans!

LYXSHOPPING

...idag har jag och Wille varit till vårdcentralen. Wille vaknade med ont i nacken, riktigt ont i nacken. Så, vi tog det säkra före det osäkra och ringde VC. Efter träff med snäll ung läkare konstaterades att Wille har fått nackspärr. Vi insåg att Wille inte hann till skolan så vi åkte in till stan, Wille fick köpa ett par böcker (Gregs dagböcker) och jag fick mig ett olivträd. Nu ska jag verkligen kämpa för att det ska överleva och bli fint!

 

Lyx på hög nivå alltså -blommor och böcker!

 

 

ALTERNATIVE LIFESTYLE

...när man är frisk kan man unna sig lyxen att ha ilandsproblem. Att fundera över sitt liv och sina val. Valet att bo i ett normalt svenskt villaområde, med kombibil, prylar i massor, likartade grannar och överlag väldigt mainstream beteende.

 

De där ögonblicken i livet, the happy moments, när man känner sig riktigt lycklig och riktigt levande. För mig har dessa ögonblick (med undantag för två, då våra älskade barn föddes), varit utomhus. De har varit på hästryggen, de har varit på havet och de har varit på ett fjäll. Och, såklart, vill man ha fler sådana moments. Men skulle de vara lika underbara, de där ögonblicken, om man inte hade alla andra, mer vardagliga stunder? Om allt bara var en lång radda av underbara ögonblick?

 

Jag vill bo vid havet, ha utsikt över obruten horisont och kunna sitta i kvällssolen och titta ut över världen. Och visst går det att ordna. Sälj allt, köp en liten stuga på en ö och parkera där! Skaffa några får, en trevlig hund och en bra båt som tar oss in då det behövs. Hönor ska vi också ha.

 

Fast, jag tror inte Wille och Julie skulle uppskatta hönorna lika mycket som sina kompisar. Och Peter skulle bli galen.

 

Ön får vänta.

 

Och under tiden jobbar vi nästan livet ur oss för att tjäna nog mycket pengar för att ha råd att vara på de där härliga ställena under korta perioder iallafall. Typ alternative lifestyle då och då. Som Thailandsvistelserna.

 

I April (somj börjar idag!) väntar 15 skiddagar för mig och barnen. Lite mindre för Peter. Men 15 skiddagar får man vara riktigt glad över.

 

Som sagt, ön får vänta.

 

Lycka. Och hit ska vi snart igen!

ENERGI

...på ett berg, vid havet eller på havet. Där känns det lätt att vara lycklig och att må väldigt bra. I helgen var vi i Kåbdalis. Vädret var sisådär, men vi var ute och vi hade det väldigt bra. Känner oss väldigt lyckligt lottade.

 

Morfar Jalle hängde med på söndagen

 

Nu, en ny vecka!

OLIKA SORTS SMÄRTA

...jag har inte varit in på bloggen på evigheter känns det som. Våra sista veckor i Thailand lät jag bli för jag ville ha fokus, hela tiden, på nuet. Just där och då och verkligen suga märgen ur vårat Koh Lanta. Inte ödsla enda onödig minut på nåt annat. Som att blogga till exempel.

 

När vi kom hem i slutet av februari var det för smärtsamt att öppna bloggen, och bli påmind om den underbara tiden vi haft. Jag ville bara snabbt gå vidare från Lanta till en härlig vårvinter med skidåkning och snö och sol.

 

Just nu har jag en annan sorts, mycket värre smärta. En oro för en älskad som just nu utkämpar sitt livs största kamp.

 

Idag promenarade jag på isen utanför Brändön på lunchen. Där glömde jag oron för en stund. Isen, den blå himlen, solen. Allt ger en enorm energi och den energin försöker jag skicka till hon som behöver den bättre.

 

Fångar energi. Norra Sigfridsöfjärden utanför Brändön.

PHOTOSHOT

...vår vän Petra är fotograf. Tidigt i morse fotade duktiga Petra oss på Long Beach. Julie var som vanligt en ivrig fotomodell medan Wille ramlade i vattnet, fick ett bryt men kom igen och det blev tillslut en jätterolig upplevelse. Nu väntar vi med spänning på de fina bilderna. Nedan ett smakprov på oredigerade bilder!

 

 

 

Petra har fotat flera familjer här på Lanta och  HÄR hittar ni Petras hemsida!

 

Just det, glömde berätta att Wille har tappat en tand. Den fastnade i en vattenmelon när vi åt på Thai Cat igår eftermiddag. Här händer det grejer!

SKOLAVSLUTNING

...och vips så har Wille gått sina 5 veckor i skolan här. Tiden går så snabbt, det känns som alldeles nyss vi följde honom till hans första skoldag på Sanuk. Wille har haft 5 fantastiska veckor, fått massvis med nya kompisar, lärt sig en massa, vuxit som person och det var en stolt kille som stod upp på storsamlingen och blev avtackad med tal av fröken Maria och sång av skolbarnen. Jag grät såklart och var världens stoltaste mamma när fröken Maria pratade om Willes alla goda sidor och hur bra han jobbat i skolan (fast han hade överlägset mest arbete med sig hit av alla klasskompisarna). 

 

Wille har fått med sig en massa från sin skolgång här. Att byta miljö, komma ensam till en ny grupp, lära sig nya rutiner och ett nytt arbetssätt, och inte minst lära sig att ta ansvar för sitt eget arbete. Sanuk har verkligen överträffat våra förväntningar och vi är så glada att Wille fick möjligheten att gå på den här fina skolan i några veckor.

 

Wille och Julie i Willes klassrum

Willes plats med egnehändigt gjord namnskylt

 

 Klassrummet fotat från dörren. Varje klassrum har egen toa, i Willes klassrum är den till vänster bakom bokhyllan.

 

 

Dörren ser ut såhär på utsidan. Varje barn finns med med namn och bild. Willes saknas eftersom det var hans sista dag, och den numera pryder hans "bok" från tiden på Sanuk. Willes klass är en blandad 1-2:a

 

 Storsamling i salan på skolgården varje morgon. Barnen sitter klassvis med de yngsta i mitten och de äldsta längst ut. Barnen hälsas välkomna och säger god morgon på thailändska, pratar om vilken dag det är , vad dagen heter på thailändska och om det är något barn som slutar eller börjar så uppmärksammas det. På torsdagar får familjerna vara med, stående runt salan.

 

 Willes klass och fröken Maria på Willes allra sista skoldag. I bakgrunden skolbyggnaden.

 

 

 

 Till vänster skolgårdens pingisbord. Borden till höger hör till "matsalen" där en del av barnen äter lunch och mellis. Willes klass åt lunch i sitt klassrum. På bilden Wille, hans klasskompis Nick och Julie.

 

Wille är väldigt nöjd med sin tid på Sanuk, och ville gärna gå en vecka till. Det ville inte vi. Nu är han ledig och äntligen har vi semester alla fyra!!!

SUPERFANTASTILICIOUS IGEN

Vi var på Koh Rok igår. Hyrde en egen båt och åkte iväg med ett gäng kompisar. En helt fantastiskt dag. Fast, alla ni som varot där vet att inga bilder kan göra den vackra ön rättvisa. Det är en förmån att få vara där, och mitt i härligheten var det lite nostalgiskt. Efter 5-6 besök på Koh Rok de senaste åren så tror jag inte vi kommer tillbaka, iallafall inte på väldigt länge.

 

Nu regnar det bilder!

Julie och Frida är förväntansfulla

Julie ville INTE snorkla från båten den här gången

Men det ville Wille. Först i som vanligt =)

 

Vilka fiskar såg du?

Erik och Wille

Underbaraälskadefantastiska barn

Som vanligt eremitkräftejakt och eremitkräftehusbygge

Våra barn

Julie och Frida -de är nästan ihopväxta och separationen om några veckor blir nog jobbig...

 

 

 Varanerna är kvar...

 Lunch

 Wille

 

Trötta barn på hemresan

...och nöjda vuxna

Hej då Koh Rok

DAGENS LUNCH

...ett av de största bekymren man har här är att välja var och vad man ska äta. Detta enorma problem brottas vi med varje dag. Ofta hamnar vi här, Suza Hut på Long beach.

Mixed lemongrass salad, Spring rolls, Som Tam med chicken. Herrejösses vad jag kommer att sakna den här maten då vi lämnar Thailand.

 Long Beach är vår favoritbadstrand. Lagom djupt, lugnt och skönt och fullt med bra restauranger.

På väg att hämta Wille på skolan efter lunchen somnade Julie i vår tuk-tuk. Just det, den förtjänar ett eget inlägg. Snarast. Vår tuk-tuk alltså.

NOT SO RELAXED BAY

Ett besök på Relax Bay är ju ett måste. VAR ett måste iallafall. det har som sagt hänt en del här på Lanta... Vi kom dit på förmiddagen, glada i hågen men fick en smärre chock när vi såg alla människor på norra änden av stranden. Där det brukade vara stilla, lugnt och, som namnet antyder, relaxed. Vi vände och gick till södra änden istället, och hittade det berömda lugnet på Dong´s istället.

 

Såklart, man kan inte räkna med att smultronställen förblir smultronställen. Men ändå, jag tänker hela tiden att charmen börjar försvinna. Försvinna i takt med att longstay blivit en industri och Lanta mer och mer känns som en charterdestination, fast med longstaygäster.

 

Södra änden var som sagt fin (och folktom), och vi hade en härlig dag där med Ulrica, Mattias, Erik, Hanna och vårat lånade extrabarn Filippa.

 Julie, Erik, Wille och Filippa badar

 Här kan man köpa det mesta =)

 

 Vår fina Wille

 

 Girlsen hade ett eget bort och käkade goda thaipannkakor

Jag och min tjej

Wille och Erik hade också en egen "sala". Uno-spel och mixed fruitshakes. Lyx!