SUDBURY ONTARIO CANADA

...där befinner jag mig nu. Ska ägna dagen åt att bekämpa jetlag, gå på lite hiking och jobba lite. Längtar väldigt mycket efter barnen och hoppas att en lång vandring i skogen dövar ångesten lite.

 

 tröstäter

 

HUR BLEV DET SÅ HÄR?

Hur hamnade jag på ett jobb som slungar mig ut i världen till diverse avlägsna och mindre avlägsna destinationer hela tiden? Vad är meningen med det? Ur ett större perspektiv alltså. Är det meningen att jag ska lära mig uppskatta Sverige?  Eller ska jag bli en riktig världsmedborgare som lotsar ut mina barn i världen för att de ska göra nytta och skillnad när de blir stora?

 

Eller så är det helt enkelt så att det finns ingen speciell mening, det är bara ett job bsom betalar lönen.

 

Är hemma igen, två dygn, innan det bär av igen. Full snurr, stress, stress. Prio: tid med barnen.

 

Är ledsen och längtar redan hem fast jag inte åkt ännu. Hu.

 

HU.

 

Julie på Sunderby sjukhus förra veckan. Vår lilla tappra soldat. Julie, som väljer Spiderman-figurer när hon får handla på leksaksaffären, som kan simma, som kan skriva sitt namn och lite till, som bara leker med grabbar, som när hon skulle klä sig riktigt fin för Willams dop valde en tröja med Blixten McQueen på. Hon är cool min lilla  4-åring.

JUST AROUND THE CORNER

Vi har tur som bor där vi bor. I lördags bestämde vi oss för att äta en annorlunda middag.

 

 

Hit gick vi, till Höträsket som ligger just bakom vårat hus.

 



 Max hängde med

 

Grillad korv och pinnbröd. Delicious.

 Sedan blev det båtbygge och lek vid bryggan. Julies öga mycket bättre redan!

 

Hösten är underbar!

 

GRÅTT

Är i Katowice. Typisk Polsk industristad. Tänk grått, 70-tal, öststat, förorenad luft. Hu. Sprang på löpbandet med utsikt över staden imorse. Kände mig riktigt nöjd att jag stod ut =).

 

Bjuder på lite bilder från resan hit. Loungen i Warszawa är helt OK, även om det mest serveras flytande föda (soppa) och dryck.

 

 

Ja, så här ser det ut i en typisk lounge. Allt är gratis och tur är väl det. Lite plåster på såren ska man väl ha för att man hör till den sorgliga skaran som reser så mycket att de får tillgång till dessa tragiska oaser.

 

Tycker att jag tillbringar väldigt mycket tid på flygplatser. Det är dåligt. Speciellt eländigt kändes det att åka iväg igår, när Julie haft några tuffa dagar. Lilla J gjorde illa ögat och fick sövas för att skrapa hornhinnan och få bort ev skräp som satt i ögat. Hon var tapper som den tappraste soldaten och modig och duktig. Allt verkar ha gått bra, vi får se på syntestet om ett par veckor.

 

Jag längtar hem.

 

 

VILLEFRANCHE SUR MER

Plötsligt händer det. Jag och Peter firar 5-årig bröllopsdag och är på Franska rivieran. Bara vi. Inte våra små ungar, bara vi. En mycket märklig känsla som igår (avresedagen) gränsade till panik och ångest, men som idag känns ganska bra. Vi har inte varit iväg tillsammans utan barnen på över 7 år. Jag tror att vi varit ute och ätit utan barnen ca 4 ggr de senaste åtta åren. Farmor och farfar håller ställningarna hemma, och vi ska bara njuta. Idag tror jag att jag börjar kunna njuta =).

 

Igår när vi satt nerevid hamnen i Villefranche var jag faktiskt inte säker på att det här verkligen händer. En god sallad Nicoise, ett glas Rose, en lugn liten medelhavsvik och en snygg trevlig man (min) vid mitt bord. Lagom mycket folk, ca 26 grader varmt och klarblått hav 2 meter från vårat bord. Är det på riktigt?

 

Idag ska vi vandra. Tour de Cap Ferrat står på schemat.

 

Nyp mig.

 

På väg från Nice flygplats, Peter i vår bil som skulle vara "Audi A3 eller liknande". Det blev "eller liknande" =)

 

Strandpromenaden i Nice

 

 

Underbart ställe. Villefranche sur Mer är hittillls helt perfekt.

 

JULIE PÅ TV

Igen =). Hon blev med på film förra året, och nu visades hennes snutt igen. ca 3 minuter in i sändningen, världens sötaste tjej. Men vad liten hon var!

 

http://www.svtplay.se/video/271676/4-9-08-40

VILKEN FEST

Jag hade ihjäl alla mina förkylningsbaciller i lördags. Vi hade partaj, och mer bilder kommer senare.

Jag, Anna, Erica och Annika firade att vi fyllt 40 med en liten skara nära och kära.

Men huset gungar fortfarande =)

 

Jag, Helena och Annika! Det är inte var dag vi tre kusiner är samlade. Vackra kusin Helena hade rest ända från Sveriges första huvudstad för att fira med oss.