KÅBBAN

...säsongspremiär for oss i Kåbban i helgen. Fantastiskt före, folktomma pister, kall luft och klar himmel. Lägg lite glögg, pepparkakor, god mat, julkalender, bastu, brasa i kaminen, nöjda föräldrar och glada barn på det så förstår ni vilken fin helg det var.

 

En annan bra sak: Peter har äntligen mentalt landat i att det är i Norrland man ska bo. Det krävdes bara en magisk helg i Kåbban =)

 

Liten tuff skidåkare. Julie tyckte att det var lite brant första åket, men ångrade sig snabbt och sade för sig själv : -äsch, jag klarar det

Sedan klarade hon det.

 

 

Tilde,  Matti och Wille

 

Magiskt. Kall luft nere i dalen (-27 som kallast), och varmare på toppen.

 

Väldigt lyckliga. Tack Anton för att du riskerade frostskador och fotade oss.

 

 

Samling framför SVTs julkalender på morgonen

 

Känns surrealistiskt att vi snart bara har ett lager kläder på oss. Väldigt surrealistiskt.

HUSET VID HAVET

Igår lade vi bud på huset vid havet. Vi smackade på med ett ganska högt bud, en bra bit över liggande bud. Det kändes så bra i magen. Helt rätt på alla vis. Att äntligen landa i ett beslut, efter ett par veckors vånda.

 

Nu är besvikkelsen stor. Efter några timmar fick vi meddelande om att budgivningen stängt. Det var försent. Så går det när man är en velpotta helt enkelt.

 

Så, nu fortsätter jag att försöka hitta mitt inre hav istället. Jag tror att jag vet ungefär vad det består av. Jag vet inte formen men ingredienserna är hyfsat klara:

sommarhav, vinterfjäll, hästar och utomhus. Utomhus är jätteviktigt.

 

 

 

 

Den som söker han finner. Eller hur?

FÖRÄNDRING

...hösten är ju förändringens tid. Iallafall för mig. Vi flyttar hem från stugan (nej, inte riiiiktigt ännu, det är svårt att slita sig från havet, måsarna och ljudet av båtmotorer), barnen börjar nytt år på dagis och skola, semestern övergår i arbete och vardag. Jag har ju dessutom "nytt" jobb. Det här borde ju vara förändring nog men konstigt nog känns det inte så. Jag tror att jag har en lång utdragen 40-årskris som inte är så besvärlig mer än att jag känner en viss lust att förändra. Ännu mer. Nytt hus, nytt jobb, nytt land?

 

Fast det är ganska bra som det är ändå. Eller, jättebra faktiskt. Och den där flytta hem-förändringen är lika jobbig varje år. Jag längtar inte efter tallarna direkt... Får väl säga som jag sagt så många andra år: I Thailand, DÅ ska jag hinna fundera över vad jag egentligen vill =).

 

 

Tillsvidare nöjer jag mig med att shoppa lite nya kläder.

Hehe.

 

Några fler sådana här kvällar vill vi ha innan vi flyttar hem. 

 

HUMMER

...jag som i princip aldrig brukar bränna mig har klantat mig ordentligt. Ser ut som en nykokt hummer på valda delar av kroppen såsom nedre delen av ryggen och mellersta delen av magen =(. Vojne vojne. Glömde helt enkelt att smörja in dessa delar och nu får jag betala -pain och skugga gäller idag.

 

Jaja, barnen är inte brända. De är glada, härliga och har det toppen med hela kompisgänget här. Vi är i Puerto de Soller på Mallorca för att fira våra vänner Jiri och Ulrikas bröllop. Vi är 7-8 barnfamiljer här och barnen och vi vuxna har det toppen. Badar, solar, dricker cava och morgonjoggar.

 

Just nu sitter jag i skuggan på vår stora terrass med datorn i knäet, barnen sover (det blev sent igår), Peter sover (det blev ännu senare igår -svensexa i Magaluf. Say no more), och bara jag är vaken.

 

Finfint litet ställe det här. Väldigt finfint =)

 

Så fantastiskt roligt att resa MED barnen, inte FRÅN dem!

Puerto de Soller är ett litet lugnt ställe som passar oss perfekt =). Här stranden vid hotellet.

Vy från första morgonjoggen. Puerto de Soller långt därnere. Jag på väg upp till Cap Gros -en 2 km lång mördarbacke...

På väg upp. Den där terrassen skulle jag gärna tillbringa min pension på =)

Barnen leker medan vi äter. De har jättekul, hela tiden. Så härligt med ett stort barngäng i blandade åldrar som har så roligt tillsammans.

 

Mer hummer, den här gången på tallriken. Föredrar hummer i den formen.

 

Nu ska jag väcka sovgrisarna. Ha en härlig dag!

 

 

GOOD FRIENDS ARE GOOD TO HAVE

...vilken tur jag har. Har så många fina kompisar och det är ju bra. Speciellt bra när man behöver prata om väskor, gynekologbesök, hästar, känslan när man åker utför i fjällen med sitt lilla barn  eller hur man alltid är som fulast när man möter nån man vill vara snygg för.

 

Eller när man är riktigt ledsen över något, eller riktigt glad.  

 

Eller, som idag, när jag  sprang runt i vild panik på stan mellan kl 17.18 och kl 18.21, utrustad med en inköpslista som var längre än kinesiska muren och med blodtrycket stigande i takt med antal bikinisar för 4-åringar jag såg som hade överdelar, spets och glitter (bläbläblä -varför kan de inte tillverka bara bikinibrallor till småtjejer? I mean , toppar???? Till 4-åringar??? Med glitter och spets???).

 

Precis då mötte jag Erica, som dök upp som en räddande lugn ängel och styrde upp mig och min shopping. Tack vara henne lyckades jag i alla fall bocka av några punkter på listan. Fast tyvärr blev det ett riktigt felköp (jag borde lyssnat på Erica och provat), en bikini som såg så fin ut på galgen var inte alls lika fin på mig =(. 

 

En annan kompis tycker att jag ska springa Stockholm maraton nästa sommar och ger mig ideer jag aldrig skulle fått själv.

 

Tänk vad härligt att ha alla dessa tjejer runt sig. Vilken tur jag har!

 

Imorgon fortsätter jag med kinesiska muren-listan.

 

Wish me luck.

 

My Girls. Några av dem i alla fall =). Jag, Erica, Annika och Anna. Love you!

 

YEEEEAH

...sommar, snart semester och allmänt härligt. Just nu undrar jag bara hur jag ska hinna allt på jobbet, packa, handla bröllopsoutfits till barnen, klippa gräsmattor *2 samt städa huset innan avfärd till varmare breddgrader på lö morgon. Peter är i London och har det bra, så han är befriad från säväl förberedelser som packning. Men jag är ju en superkvinna så det går säkert.

 

 Eller??

RUN WILLE RUN

...igår var det löparfest i Luleå, halvmara, mil, terränglopp och Maxlopp för de minsta. Wille sprang Maxloppet. Han kämpade som jag aldrig sett honom kämpa förut och när han kom imål efter att ha avverkat sina 2 km på 11.36 min var han så slut så han grät. Ojoj, jag önskar att han kunde ta det lite lugnare, men han är en riktig tävlingsmänniska och gav verkligen ALLT.

Starten. Wille lägst fram i grön tröja och vit keps. Olle i svart bredvid.

Låg 2:a efter ca 800 m, men redan då var han helt slut!

Kämpen!

Efter en coca-cola återfick han talförmågan och livet kändes lite bättre

Julies dag var räddad när hon fick krama Leo

Det är viktigt att vila efter fysisk ansträngning =)

På kvällen middag hos Sandströms i Kallax . Men vad gör ungen på taket?

 

 

Fantastisk dag i Luleå med 22 grader på eftermiddagen och 19 grader fortfarande på kvällen. Glada barn!

 

 

 

 

 

Julie trivdes, två hundar och bad, kan det bli bättre!

 

Nu ska jag gå och väcka de två små sömntutorna, det är ju min dag idag =)

 

 

FLY IN-FLY OUT WESTERN AUSTRALIA STYLE

....Nu har jag provat att vara vaken 37 timmar i sträck, flyga chartrat gruvplan, bo på gruvcamp och besöka en av Australiens djupaste gruvor, Perseverance.

 

Här kommer lite bilder från Perseverance i Leinster och den glammiga BHP Billiton-campen.

Min "barack". Ungefär som en cell.

Baracken från andra hållet

 Ett helt område bara för anställda i gruvan. Med reception, matbespisning, pub och gym.

 

Vackert men lite öde

 

Här bor Koalabröderna =)

 

Jag vaknade alltså 07.00 på söndag, efter en ledig förmiddag jobbade jag 10 timmar, sedan försökte jag sova. Det gick inte. Var vaken hela natten och flög iväg till Leinster 06.00 på måndag morgon. Jobbade från 8-18 i gruvan och dog sedan på sängen i baracken.  Efter att ha varit vaken i 37 tmmar. Jetlag suger.

 

Längtar hem men nu är det nära!

 

 

PERTH

...har just morgonjoggat,  ätit frukost och nu ska jag jobba några timmar innan det är dags att packa igen och försöka komma i säng tidigt. Imorgon ringer väckarklockan 03.30 vilket innebär 21.30 svensk tid. Det är jobbigt att resa åt det här hållet och snabbt ställa om tiden -det är tidiga morgnar i gruvorna. Egentligen är ju det bästa att ha iallafall 2-3 dagar på plats för att klara av den värsta jetlaggen innan man förväntas prestera något. Den här gången har jag 1,5 dygn på mig och det kommer att bli tufft imorgon bitti. Det bästa för mig för att klara tidsomställningen på ett bra sätt är att träna, därav 2-timmarspromenaden direkt efter ankomst igår och en lång härlig löprunda tidigt imorse.

Annars är Australien sig likt =). Vänliga männsikor, god mat, tjejer uppklädda till tänderna alternativt inklämda i supertighta korta klänningar med tillhörande höga klackar i sällskap med killar i shorts och t-shirt. Har aldrig förstått mig på detta australiska fenomen -tjejerna superpiffade och killarna ser ut som slashasar =).

Var inte så sur som jag ser ut. Bara lite trött (klockan var 01.00 svensk tid när jag gav mig ut på min löprunda) =)

Stretchade vid hotellets pool efter löprundan. I bakgrunden Swan river där det finns jättefina gångvägar längs med hela strandkanten -perfekt att springa längs.

 

Finfint väder idag -synd att det inte finns tid för att turista.

 

Nu: jobb!

BAG LOST

...ja det händer ju ibland. Den här gången blev det ont om tid i Singapore. Jag hade bara 35 minuter på mig innan takeoff mot Perth och Changi är en stoooor flygplats. Jag blev skjutsad mellan gaterna i en sån där liten bil =), men väskan kom inte med.

Jag swischade genom fina Changi airport i detta fordon. Det är ordning i Singapore, ground staff stod och väntade när jag klev av och sedan blev jag snabbt transporterad till nästa flight.

 

Så, efter 26 timmar på resande for (varav ca 23 timmar i luften) landade jag här i Perth utan bagage. Efter lite tjatande fick jag 100 AUD som kompensation och nu väntar jag på att väskan ska anlända med nästa flight från Singapore. Annars en bra resa -halvtomma flyplan, ingen trängsel och korta transfertider. Singapore Airlines levererar som vanligt och det enda negativa jag kan komma på med Singapore Airlines är att förhandsseatingen fungerar lite konstigt -det är alltid en massa platser blockade och ganska struligt att få välja plats. Petitess kanske, men när man köper något för 14-15000 kr tycker jag att man har rätt att ställa lite krav, dvs att så långt det går kunna välja säte själv.

 

Försöker motverka jetlagen och har nyss varit ute på en 11 km lång promenad. Inte det bästa kanske iklädd reskläder och converse på fötterna men bättre än att sitta inne och uggla.

 

En svart svan vid SWAN river =)

Perth verkar fint, men kan såklart inte mäta sig med Sydney...

 

Resångest? Ja, som vanligt väldigt jobbigt att åka iväg. Men nu har jag redan börjat nedräkningen -snart får jag åka hem igen!

 

 

 

LYCKA

Wille och jag, goda vänner, en solig himmel och ett stort berg. Det enda som kunnat vara bättre är om Peter och Julie också varit med. Vi hade några helt fantastiska dagar i Riksgränsen över valborg och Willes första möte med riktiga fjäll kunde inte ha varit bättre. Det går liksom inte att beskriva känslan av att dela en så härlig upplevelse med sitt barn. Äntligen pay-off för alla år i barnbackarna med böjd rygg =).  Kan inte komma ihåg när jag senast kände mig så väldigt lycklig. Hela tiden. I flera dagar. För mig är fina dagar på ett fjäll bättre än nästan allt annat. I hård konkurrens med havet förstås, men oj så roligt vi hade!

 

Här kommer lite bilder.

 

Glatt gäng kliver av tåget i Katterjåkk.

 

Min pojke. Liten kille på stort fjäll =)

 

Wille och Axel -ÅK INTE DÄR!!!

 

Anton instruerar Wille, Axel och Matti

 

Axel, Anton, Ellen, Matti och Wille

Insteget. På väg upp på Nordalstoppen. Wille har börjat klättra och jag spänner fast skidorna på ryggan.

 

En bra stund senare med trötta ben-vi klarade det!! Nordalstoppen med Rombakksfjorden och Atlanten i bakgrunden.

 

Nu belöningen: åka ner!

 

 

Lunchpaus vid Nordalsliften

 

Lycka!

 

Hjälm och ryggskydd. Bra att ha.

Lunchpaus i solen med medhavd mat i plastpåse =)

 

Nordalsbranten. Ganska brant faktiskt. Duktiga killar!

 

Planerar åkningen och kollar på snöras.

 

 

Wille-hjärtat är en skidåkare. Yiiiihaaaa!!!!

 

 

Bye bye Riksgränsen. We will be back!

 

 

Fantastiska dagar i Riksgränsen. Dagar fulla av stunder att komma ihåg och ta fram när det känns jobbigt. Är så himla glad att jag och Wille fick de här dagarna. Tack alla kompisar, Camilla, Axel, Ellen, Anton, Satu och Matti!