LEK PÅGÅR STÖR EJ

De här två grabbarna leker just nu. Stör ej! säger dom...

MORE MORE MORE

Konstigt det där. Att man alltid vill ha mer; mer stimulans på jobbet, mer kläder, nyare bil, finare väder, längre semester, högre lön...

När ska man lära sig att vara nöjd med det man har? 

Jag tror jag ska jobba litegrann på det.

Mycket vill ha mer är förvisso sant men absolut inte bra.

 Fast å andra sidan är det väl tackvare att vi vill ha mer som världen har utvecklats?

är det förresten bra eller dåligt?

Nä. Nu går jag och lägger mig.

MEN WITH STICKS

Alltså, till och med jag blir intresserad av hockey av den här nervpärsen. Eller är det det primitiva behovet av att vara en i gemenskapen, i laget?

Skitsamma, HEJA Jonas, Bulan och alla småkillar! YOU CAN DO IT!

I love hockey?

(Mössa hemstickad, jacka Peak, brics Versace. Om nu nån undrar =))

Posted using BlogPress from my iPhone

FRIDAY GOING HOME

Tjohooo!!!

Idag är det fredag, och jag ska åka hem till Luleå igen. Lite roligt jobb först bara,sedan bär det av.

Nu längtar jag så vansinnigt mycket efter min familj, trots att jag haft med dem i mitt hjärta, hela tiden.

OBESKRIVLIGT UNDERBART ROLIGT HÄRLIGT

Häromhelgen hände något underbart: jag och Wille fick en skiddag tillsammans. Bara vi, jag och min stora lilla pojke. Vi lämnade P och lilla J hemma och åkte till Kåbdalis. Jag kan inte beskriva känslan av att få göra nåt så roligt och härligt tillsammans med min pojke. Jag blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på det. Det här har jag längtat efter ända sedan Wille var nyss fyllda tre år och vi ställde honom på ett par skidor för första gången. Vi åker, tillsammans, det är full fart, Wille tar sig ner överallt och vi har så KUL!

Wille och jag i Kåbdalis "nya" sittlift

Säthergrens var där

Matti var där, coola killar!

Fikapaus i värmestugan

Coola mammor? Satu och jag ser sportiga ut =)

Wille och Matti åker lift. Två nöjda sexåringar...

Jag är så glad för den här dagen.

VOJNE VOJNE

Tuff vecka det här. Långa dagar. Roligt men hektiskt. Idag har jag varit på Arlanda på möte hela dagen. Kom på mig själv med att tänka: -shit vad roligt jobb jag har!

Såhär såg det ut på jobbet idag. Det var INTE så tråkigt som det ser ut, utan tvärtom toppenkul!

Nu har jag ätit en god middag, druckit ytterligare ett par glas vin (många glas har det blivit den här veckan), tackat nej till skamliga förslag (dylika förslag är oundvikliga med tanke på gruppens sammansättning =)) och är åter på hotellrummet. Imorgon ska jag hem. Längtar.

Försökte fota mig själv iklädd en av förmånerna i "Business-rum" -den härliga morgonrocken =)

Det gick inte så bra, hur gör alla dessa mode-bloggerskor?

Nu gick det bättre. Godnatt!

BRIGHT LIGHTS

Egentligen gillar jag livet som bäst när jag är skitig, luktar häst har håret i en svans och har stallkläderna på mig. Eller när jag hasar runt i Kallax med ofixat hår, bikini och slappa shorts. Eller när jag är alldeles saltig från det senaste doppet i havet, lite sandig, halvsvettig och sitter i skuggan med en Watermelon- shake. Helst ska barnen och P vara alldeles i närheten.

Men ibland är det skönt att ta tillfället i akt och dricka drinkar på vardagkvällar, ränna i lyxiga affärer och äta choklad i sängen iklädd hotellets lyxiga morgonrock.

Den här veckan lever jag lyxigt låtsas-singelliv i huvudstaden. Jag jobbar hårt och länge, men äter gott, dricker gott och SOVER.

I tisdags blev det fördrink på Riche och middag i Grand Hotels vinterträdgård. Champagne, mojitos och trevligt sällskap av gamla vänner.

Men, ändå, lite ont gör det i mammahjärtat. En hel vecka borta känns länge, och ikväll har lilla J feber och är risig. Nu ska jag sova och hoppas att natten därhemma går bra, snart är jag hemma och kramar småtrollen igen.

Så här härligt hade vi det i söndags. I am truly blessed.

Posted using BlogPress from my iPhone

JO VI LEVER

Hektiskt nu. Jag i Stockholm, de andra hemma.


- Posted using BlogPress from my iPhone

ÖNSKELISTA

Friska lyckliga barn, frisk lycklig man, ett hus vid havet, en öppen spis framför stora fönster, en skön fåtölj, ett lugnt liv, en gnistrande vinter, en lång härlig sommar. Havet, stranden, familjen. En god bok, en skön filt, en alladdinask, ett glas gott rödvin.

Ingen stress.

DET KOM ETT BREV...

Wille har ju fyllt 6 år. Det kommer att hända mycket i år. Han kommer att bli ännu mer självständig, ännu mer en egen individ, med sitt eget liv och sitt eget universum. Min stora fina kille.

Det här brevet kom för ett tag sedan. Löjlig som jag är började jag gråta. Inte för att jag blev ledsen, men det kom så mycket känslor med det där brevet. Nu är småbarnsåren definitivt slut. Men jag hoppas att jag får hålla hans hand en liten bit till på vägen.

Skolstart på gång.

Jag försökte fota Wille, Rebecca och Wilmer på Willes kalas. Det är svårt att fota 3 stycken ungefär-6-åringar som helst inte vill stå still. Men oj, vad stora de blivit, alla tre.

Rebecca, Wilmer och Wille. -Titta i kameran , sade jag.. =)