måndag 12 november 2012

FEVER

...in da house.

 
Bra med en storebrorsa som kan läsa =)
 

Lättdryck och frukt. Det är bra att dricka när man är lite risig.
 
 
Scooby Doo. Tur att vi hyrde lite filmer i fredags.
 
 
Vi hoppas på piggare barn imorgon! Nu kom Peter hem så nu ska jag försöka få en löprunda.
 


VAB

...idag blir det en hemmadag med en liten hostig febrig och en jätteliten som mår ganska bra. Nu sitter de i soffan under ett täcke och ser på morgonTV, jag hoppas att vi ska tillbringa dagen med att äta glass, se film och kanske baka bullar om orken finns. Febriga barn ska äta glass =).
 
Det gäller att försöka njuta av sådana här dagar. De är ju liksom bonusdagar och jobbstressen måste kliva åt sidan.
 
I somras. Frukost på altanen. Längtar redan till nästa sommar.
Här var de lite piggare än de är idag. Sommarens resa till Tossa de Mar var en höjdare.
 
Ha en härlig dag! Det ska vi!
 

lördag 10 november 2012

RADIO

Jag är med i radio. Lyssna på Kossornas planet på lördag kl 12.03 eller på webben här:






Jobbigt och märkligt att höra sin egen röst =). 

torsdag 8 november 2012

TIME FLIES

...och dagarna bara försvinner. Tillbaka på jobbet efter febern  och det går i ett och helt plötsligt är klockan 16. Men det är nu lugnet infinner sig. Det är efter kl 16 jag verkligen får något gjort på jobbet. Och innan 7.00 förstås. Kliver ofta upp och hinner jobba en timme innan barnen vaknar vid 7, och den timmen är väldigt produktiv.
 
Nu är det bara en dag kvar till helgen. Och bara 1 månad och 10 dagar kvar till julledigheten.
 
Time flies.
 
Wille tar sina första steg på Klong Dao i januari 2006. Det var ju nyss? Vad hände?
 
Time REALLY Flies. Det är bäst att man ser till att njuta av varje dag. För de går fort, dagarna. Och månaderna. Och åren.Och de kommer inte igen.
 
/Jenny snart 41 år =)

onsdag 7 november 2012

HAR DU GJORT NÅGOT AV BESTÅENDE VÄRDE IDAG?

...ja, det beror ju på hur man ser det. Jag har haft en mysig morgon med mina två små älsklingsbarn, jag har trots min förkylning eller vad det nu är jag har bänkat mig vid arbetsbordet och jobbat hela dagen, jag har varnat grannen om några skummisar som kör omkring här och ser ut som att de spanar efter villor att bryta sig in i.
 
Men jag kommer inte i närheten av den här tjejen. Hon gör nytta. Just nu tillbringar hon dagarna med att rota i något av det värsta som finns -övergrepp på barn. Hon jobbar med sin nya bok som ska handla om sexhandel med barn. I Sverige. Att hon orkar förstår jag inte, men jag beundrar henne och önskar att jag var lika handlingskraftig.
 
 
Caroline, hennes man Johan och hennes son Teddie på Koh Lanta i feb 2012
 


Köp dessa böcker och läs dem. De är viktiga.
 
 
Tack Caroline Engvall, för att du för dessa barns talan och för att du orkar!

HOPP OCH DRÖMMAR 2

...idag var det skönt att vakna till en värld i vitt. Snön kommer igen. Och nu är jag redo =).
 
Det var också skönt att vakna, slå på TVn och se att det amerikanska folket gjort ett val som jag tror  kommer att påverka världen på ett positivt sätt. Alternativet, en seger för Romney, hade känts som en seger för trångsynthet, rasism (?), hårdhet och brist på solidaritet. Jag känner mig väldigt rörd och berörd -vad som händer i USA är så viktigt för hela världen. Och, jag är så glad att de valde Obama, som för mig är den mjukare vägen, den mänskliga vägen.
 
Jag tror och hoppas att den här mannens seger kommer att göra världen till ett lite bättre ställe.
 
Iallafall inte sämre.
 
 

tisdag 6 november 2012

HOPP OCH DRÖMMAR

...igår red lilla Julie för andra gången i sitt liv. Självklart tycker jag att det skulle vara roligt om hon blev lika hästintresserad som jag, så vi kan dela hästeriet. Så här när jag fått lite perpektiv på min uppväxt så förstår jag hur hästeriet har berikat mitt liv: Kompisskap (stallet var vårt andra hem), relationer till dessa underbara djur, kämpaglöd, ledarskap, hårdhet.
 
Hårdhet? Ja, man blir tuff, hård och tålig av att dagligen skotta skit, köra tunga skottkärror fulla med skit (kärrorna ofta större än man själv), lyfta höbalar, pulsa i djupsnö ut till hagarna, rida utomhus i 20-gradig kyla, cykla eller gå (halva året i mörker och kyla) till stallet, hantera stora djur som inte alltid vill gå åt samma håll som man själv tänkt, spendera tidigar mornar, långa dagar och sena kvällar i stallet med stalljourer, in och utsläpp av hästar, mockning, sopa stallgång, göra i ordning mat. Det är inget för veklingar inte. Speciellt inte i Norrbotten med sin långa hårda vinter.
 
Allt det här slitet belönas då och då med en varm mjuk mule mot kinden , en känsla  av totalt samspel då hästen lyder ens minsta vink, en galopp genom pudersnö en gnistrande klar vinterdag, ett perfekt språng över ett hinder och, i det långa loppet, 2-benta vänner för livet.
 
Igår fick jag återigen dela hästglädjen med min vän Anna, som jag delat alla dessa upplevelser med som barn. Den här gången var det speciellt, för våra två små tjejer var med. Det var häftigt och jag hoppas att Olivia och Julie får uppleva lika mycket roligt med hästarna och i stallet som Anna och jag gjort.
 
 
Julie rider på shettisen Moa, Anna och Olivia står bredvid.
 
Hästhoppet lever =)
 
 
 

fredag 2 november 2012

HÄSTARNA OCH JAG

...är just nu bara jag. Men ååååå vad jag saknar hästarna. De får inte plats nu, med jobb, små barn och resor  som fyller alla dygnets 24 timmar och mer därtill. Men, jag bidar min tid, den som väntar på nåt gott väntar ju aldrig för länge och jag vet att jag kommer att bli med häst igen. Någongång!
 
Min första stjärna, Sinatra (f 93 e. Rastell-Maraton)

Sinatras debut på PRK 1998
 
 
Sedan kom Agrippa (f.98 e Cortez-Farnik). Här med lilla Carro på =)
 

Agrippa kunde hoppa. Högt =). Hinderna var aldrig något problem, bara man lyckades styra...

 På LRK 2003
Innan mina två egna var det en lång rad lånehästar... Här Trux (Tanaos-Diligo)
 
På måndag ska Julie rida =)


RIKTIGA GODSAKER

...fattig månad det här. Renovering efter vattenskada, bilservice, nya vinterdäck, etc etc. Och jag blir aldrig så shoppingsugen som när vi är fattiga =). Men det är bra, man måste få drömma. Just nu är det saker till hemmet jag drömmer mest om. Eller, saker och saker. En säng behöver vi. VERKLIGEN. Vi behöver också ett nytt soffbord för nu har det gamla åbäket (som bott här provisoriskt i 7 år) åkt ut. Vi har ersatt det med barnens bord från lekrummet. Få se om det också blir en provisorisk lösning i 7 år...
 
 
Jag vill pimpa barnens lekrum, och jag vill få ordning på vårat arbetsrum. Nu ska vi göra så gott vi kan utan investeringar, men oj vad det kliar i klickfingret.
 
 
En vit Stringhylla ska få flytta in i arbetsrummet när vi blivit lite rikare. Vita stringhyllor kan man aldrig ha för många av.
 
Josef Franks vackra tyg Windows ska få hänga i fönstret i form av en hissgardin. Somrigt, men det behöver i under vintern.
 
Förresten. Mina bitar börjar falla på plats. Vägen mot en mer sansad tillvaro är banad och from 1 januari blir det förändringar. Tack Gud =)