Hud mot hud

Nu är det kväll på Koh Lanta. Jag och Maria sitter och surrar till tonerna av Thailändsk karaoke...=)

Det pågår ngn sorts marknad ca 150 m härifrån och det är PARTAJ! det har varit väldigt varmt idag, och väldigt lite vind.

En av fördelarna med att vara här är att vi springer runt nästan nakna hela dagarna. Hehe, vi har badkläder förstås, men sällan mer än shorts och t-shirt. Det härliga är hur ofta man bär barnen, eller kramar dem och får känna deras bara hud mot sin. Hemma har vi ju så många

lager kläder emellan...

Jag tänkte på det när jag badade med Julie idag; det är så mysigt när hon klänger sig fast runt halsen på mig, hennes små armar håller hårt och även benen kniper sig fast. Att känna hennes bara hud mot min är så härligt! Wille får man lura till sig kramar av, men det är desto mysigare när det blir av. Ibland bär jag på honom bara för att få ha honom nära ett tag. Så, när han blir trött när vi promenerar på stranden, och vill bli buren, är det nog jag och Peter som är gladast. Ofta säger han: -mamma, det är så myyyysigt när du bär mig.

Åren går, snart blir det ännu mer sällan vi får kramas och bära våra knoddar.

Jag passar på.

Jag tror för övrigt att ALLA mår väldigt bra av hudkontakt. Är vi verkligen skapta för att bo där vi måste pälsa på oss flera lager?

Mer kramar och hudkontakt åt folket!

Stor dramatik

I morse när jag joggade hade jag som vanligt med mig en pinne som vapen mot hundhuligangänget. Men, de syntes inte till. När jag kom tillbaka till Slow Down så förstod jag att de varit sysselsatta på annat håll... De hade bitit och trakasserat en stackars valp och precis när jag kom tillbaka kom Heidi och hennes tjejer klivandes över granntomten. De hade räddat valpen som blivit rejält biten och blödde ur munnen. Nu har valpen fått ett nytt hem hos Heidi och Håkan, där den ska bo tills den blir nog stor att flytta till Time for Limes dogshelter. Valpen heter Russin och är vansinnigt söt.

Barnen gillar Russin.

När jag MÅSTE jobba sitter jag ofta här:

Just här hade jag just fått delivery av Fried Rice.

Såhär kan det se ut när vi äter frukost. Härliga frukter!

Vad gör vi hela dagarna egentligen?

Jag har ofta fått frågan vad vi gör hela tiden vi är i Thailand? Blir ni inte less? Blir det inte långtråkigt? -Tja... låt oss säga att med barn blir det ju sällan tid över och ännu mer sällan tråkigt. Vi gör ungefär samma saker här som man gör hemma minus tvätt, matlagning, städning och jobb. Plus sol, bad och drinkar....Långtråkigt????

Det här gjorde vi i eftermiddags... Drack GT och "dagens" med grön Fanta istället för Sprite.

Under tiden hade barnen gummidjursrace på gräsmattan.

Häromdagen var det brännboll. Kolla Alex´hopp!

Barn

Det bor många barn här på Slow Down. det är verkligen kul, de är ett helt gäng som leker och har kul tillsammans. Socialiseringen börjar oftast redan innan frukost, då de sitter på någons altan och leker med lego eller något annat kul.

Isak, Wille, Snorkel-Julie och Kalle

Willes förkylning är något bättre, men nätterna är lite jobbiga. Vi försöker att få honom att hålla sig i skuggan och ta det lugnt under dagarna, men det är inte jättelätt...(det händer ju så mycket kul som han vill vara med på=) ).

Que?

Den som kan förklara för oss förvirrade Thailandsturister vad det här betyder vinner en tuk-tuk.

"Note: Each a program can modify depend on as if peruse of with boat ton weather and the safety of a custom."

=)

(Ur fisketursbroschyr)

Goodnight friends, wherever you are =)

Nu går vi och lägger oss.

Summerar dagen:
-Wille glad hela dagen (trots spelförbud i 7 dagar med start igår). Det där jävla Nintendot är det värsta vi köpt. Ursäkta språket men när det gäller Nintendo får man svära.

-Efter 7 h framför datorn fick jag iväg min artikel och kan slippa jobbet ett tag. Halleluja Uppstått har Jesus som Malin Wollin skulle ha sagt.

-Julie åt bra! (Rice Soup)

-Peter styrketränade. Det gillar jag.

-mitt enda aber idag är att jag missat premiären av Snabba Cash. Jojo, visst kan jag se den senare men jag har ju missat alla bilder som det måste ha varit på Joel Kinnaman överallt. Synd...=)

Sleep tight, don´t let the bedbugs bite!

Koh Rok del 2

Barnen fångade ereimtkräftor och byggde hus åt dem. Det finns mycket roligt att göra på Koh Rok!

Wille med en eremitkräfta i varje hand.

Titta! Jag har också en eremitkräfta!

Eremitkräftorna fick bo i vår gröna hink, som barnen pimpade med löv, sand och kvistar så att det skulle bli hemtrevligt.

Alva2, Alva1, Lova, Wille ochJulie letar fler eremitkräftor.

Lova, Wille och Julie letar ännu fler eremitkräftor.

HÄRLIGT vatten.

Maria med Koh Roks minsta lilla snorklare: Julie Isabella Greberg

Nästan hela gänget söker skugga. Vår thailändske guide som tidigare var fiskare berättar fiskehistorier =).

En sällsynt bild på hela familjen Greberg.

Härliga Wille.

Hemfärd. Alla barn under 12 år somnade på båten... En del vuxna också. Öl? Värme?

Ur en 4-årings perspektiv

Wille, Isak och Linnea lekte med några larver. När Wille kom hem frågade jag honom

-Visst var ni snälla med larverna?
-Jadå, svarade Wille.

-Vad bra, sade jag. För du förstår, de är ju små djur, och man måste vara snäll med dem och rädd om dem!

-Ja, det vet jag.

Det blev tyst ett tag.

Sedan:

-Vi lät dem till och med bada!

-Kunde larverna simma?

-Nej, inte min. Den dog.

.......

Min snygga man

är inte bara snygg utan även smart, snäll, glad, rolig och generös.

-Vad är det hon vill ha nu? ... kommer han att tänka när han läser det här inlägget =).

(det är faktiskt ingenting jag vill ha, jag har just nu allt jag kan önska mig...)

Just nu på Koh Lanta

Familjen Flink + Peter och Julie har gått ner på stranden, Wille är hos Linnea och leker med Linnea och Isak och några larver. Jag har precis bänkat mig vid datorn (som idag står på köksbordet) och ska jobba lite. Det är ca 32 grader ute, klarblå himmel. De ljud jag hör är fläktens gnisslande, fågelsång, barnskratt och vinden som blåser i palmerna.

Livet är bra.

Koh Rok del 1

Igår åkte vi till Koh Rok tillsammans med familjen Bergenstråhle och deras kompisar. Totalt var vi 20 st och vi hade en hel båt för oss själva. Eftersom det bara var "vi" på båten kunde vi bestämma var vi skulle och när etc. Vi blev upphämtade 08.30 på stranden nedanför Andaman Lanta.

Gänget på väg mot båten.

Vi åkte med Surin, det har vi gjort flera gånger tidigare och det har alltid varit bra! Observera att våra små barn har flytvästar =).

Båtresan till Koh Rok tar ca 1 timme. Både Wille och Julie hann somna... Vi stannade först utanför Koh Rok och snorklade där i ca 40 minuter. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva Willes reaktion när han hoppade i vattnet från båten och stoppade ner huvudet under ytan... Jag hörde bara hur han vrålade under vattnet -först trodde jag att han blev rädd - men sedan stack han upp huvudet och ropade till mig: COOOOOLT!!!!! Sean såg jag inte mer än hans rumpa och en snorkel som stack upp de närmaste 40 minutrarna. Han tyckte att det var TOPPEN att snorkla och var helt hänförd!

När vi gått i land blev det lunch, tjusigt uppdukat alldeles vi stranden av vår besättning. Det bjöds på massaman curry, fried vegetables och kycklingklubbor. Efterrätt färsk frukt. Och till det; såklart Coca Cola. Som Julie för övrigt surplar i sig med stor förtjusning.

Lunch; Alex, Peter, Wille, Julie, Rebecca, Lova och Alva2.

Sedan blev det spännande....

vad tittar de på?

....varaner!

Koh Rok är nationalpark, och känt för sina varaner som spatserar omkring. Mycket spännande tyckte alla barn och föräldrar. Wille har sett dem förr, men det hade han inget minne av =).

Vår plats i skuggan

Alex snorklar och Maria gör vad?

Willes premiärsnorkling ute på det stora havet!

Fler bilder från Relax Bay

Relax Bay är härligt! Häromdagen blev det ju en eftermiddagstur dit, och nästa gång blir det nog en heldag. Restaurangen är bra, och de har till och med bra pastarätter (om man är less på thaimat...)!

Kungen av Kurrekurreduttön i bakgrunden, de tre minsta av våra härliga barn i förgrunden=).

Julie in action. Tur att inte momme vet hur det går till när Julie badar (ännu...). Vi kan sammanfatta det med att Julie är en tuff kaka som gillar att bada!

Även tuffa kakor måste ta paus ibland.

sssööööönnnnt sade Julie.

Wille tränar på att skriva sitt namn. Det är inte bara semester här =).

Pauserna är oftast inte så långa.

Blandad tvätt, dåligt humör och Relax bay

Idag har varit både upp och ner... Wille vägrade äta lunch, han ville leka med Kalle och Isak istället. Men behöver inte vara näringsfysiolog för att räkna ut hur eftermiddagen blev...Att vi dessutom kombinerade det med ett besök på Relax bay var väl såhär i efterhand inte det smartaste vi gjort. Vi hade det iallafall jättemysigt på relax bay. Ett tag. När det var dags för mat bröt Wille ihop, mina säkringar brann och jag beställde en taxi hem. Stackars family 2, familjen Flink, blev utan matkompisar. När vi kom hem tvingade vi i honom mat, och sedan var livet lättare.

Drinkbord på Relax bay. Frozen Margaritas, Mango Mojito , Mango Shake och Fanta.

Fina Alex på Relax bay'

På morgonen när Anders skulle hämta vår tvätt gick det inte heller så bra. Han kom tillbaka och berättade att cleaning ladyn hade blandat ihop vår tvätt med annan tvätt....Hm... Efter lite detektivjobb och många ursäkter och ingen avgift redde det upp sig. När Peter lovade att vi skulle komma tillbaka med mer tvätt i framtiden blev damen oerhört glad.

Häromdagen när alla var på stranden mötte de mr Krabba himself. Peter höll upp honom så att alla fick klappa honom.

Mr Krabba himself

Julie som är väldigt intresserad av krabbor var förstås hänförd =)

Nu ska vi sova och hoppas att morgondagen går mer i harmonins tecken. Over and out from Koh Lanta, the island of many moodswings =)

Dagens morgonjogg

brann inne... Eller rättare sagt så förvandlades den från en morgonjogg till en förmiddagspromenad. Trots att jag gav mig ut ca 8.15 var det redan HOT AS HELL och jag svettades rejält. Anledningen till den sena avfärden är att Wille sov oroligt, och efter att ha vaknat ca 30 ggr inatt hade jag inge lust att gå upp 06.30.

En promenad är iallafall bättre än inget, trots svett är det skönt för både kropp och själ. Bono som vanligt i mina öron.

Numera är jag beväpnad. Jag har en pinne med mig som jag ska hota hundgänget med om de attackerar mig igen.

Bilder

En middag för några dagar sedan på "vår" restaurang Slow Down.

Blinksvärd som även låter...

Vår fina Alex på altanen.

De senaste dagarna har jag knappt varit ute i solen; jag har jobbat mycket och har varit inne en del med Wille. Så, nu hoppas jag att jag blir klar med jobbet idag och att vi kan åka till Koh Rok som planerat imorgon. Jag behöver få känna mig som en turist igen!

solly, no have!

Wille piggande till under dagen och vi hade planer på att åka till Relax bay för eftermiddagsbad och mat. Planerna ändrades och vi åt istället hemma på Slow Down. Det var ovanligt mycket folk på restaurangen ikväll, och medan vi väntade på vår mat (det tog lååång tid) hann Julie nästan somna i en av hängmattorna på stranden. När maten väl kom fick vi beskedet av Woody, som serverade, att mina beställda spring rolls var slut. -Solly, no have! Want to order something else?

Haha, only in Thailand! Jag var inte så sugen på att beställa något nytt och vänta 45 min till =).

Tack och lov är portionerna stora, så Marias kyckling räckte till mig också!

Bad på Long beach. Julie älskar att "simma".

Maria var fotograf.

Lägesrapport

Anders blev biten av några små elakingar (sandflies eller mygg) första dagen. Väldigt lokalt, på ena underarmen. Inte ens mirakelmedlet Systral hjälper helt, men vi tror att han kommer kämpa sig igenom detta och överleva.

Anders, Wille, Rebecca och Maria i en tuk-tuk på väg till Long Beach. Fantastiskt transportmedel tycker våra barn.

Alex vill fota geckos. Här är hon på jakt. Resultat hittills: Alex-Geckon: 0-1

Våra glada barn efter shoppingen i Saladan. R i ny klänning, W i ny tröja och J i nya skor! Hittills har Julie traskat runt utan skor, men vi insåg att vi kan bli anmälda till ngn myndighet om inte det stackars barnet får skor, så vi köpte ett par äkta Foppa-kopior för 140 Baht.

Wille feber verkar ha gett med sig, men nu är han jättesnuvig och fortfarande hängig. Det i kombination med att Rebecca bajsade 3 ggr innan kl 9 imorse gjorde beslutet att ta en lugn dag vid poolen idag ganska enkelt!

Kanelbullar

Snälla Ann stannade till på VR Minimart och köpte kanelbullar åt oss. Snart ska alltså family 1 och family 2 i Villa 6 ha ett riktigt härligt mellisfika!

Tan versus Age

När man gör ingenting hela dagarna så hinner man iaktta sin omgivning. Jag har vid mina dagliga spaningar sett att då man ser unga par, så är oftast tjejerna mycket brunare än killarna. När paren blir äldre verkar det hända något -männen blir brunare och brunare och kvinnorna blir blekare och blekare. Så, ser man ett par i 60-årsåldern så är i 9 fall av 10 mannen betydligt brunare än kvinnan.

Det kan väl inte vara så att männen reser hit i förväg och smygsolar?

Ligger de och pressar i solarium innan avresan?

Vad händer?

Feber

I natt var Wille varm som en kamin, och i morse då han vaknade hade han feber. Så det blir en dag i skuggan! Julie är ovanligt pipig så det kanske är på gång något för henne också.

Dagens tur till södra Lanta är härmed inställd. Jag får roa mig med att jobba istället, och Wille får spela Nintendo...

Är vi kändisar nu?

Träffade trevliga och roliga "Rich Bitch" (vad heter hon egentligen?) när vi var i Saladan häromkvällen.

http://therichbitch.se/bogglasarmote/

Varje dag...

som vi får vara friska och får vara tillsammans är en bra dag. Vissa dagar är ju iofs liiite bättre än andra....

Wille i favoritgungan på Long Beach. Här gungar han högt högt....

Jag, vår förtjusande Julie och Vovven mitt i kvällsrutinen. VARJE kväll sedan november säger hon "läsa Puh", och så läser vi Årstider med Nalle Puh samtidigt som hon dricker sin välling. Det är så mysigt. Efter det borstar vi tänderna i sängen, sedan brukar det ta ca 3 sekunder så sover hon.
En middag på Noble House med Nyströms. Julie leker hellre i sanden än äter... Det är alltid lika roligt att komma till Noble House; man vet att maten är toppen och alla i personalen trevliga och glada.

Igår när vi låg bredvid Wille och han skulle somna fick han lite existentiella funderingar. Det var prat om döden och livet och gravar (får vi ligga tillsammans?) och vad som händer när man dör. Jag har alltid sagt till Wille att de man älskar skiljs man aldrig från, inte på riktigt. Man träffas alltid igen, i himlen eller var man nu kommer då man dött. Jag vet inte riktigt hur det här går ihop med min vetenskapliga ateism, men jag TROR faktiskt att det är så. Tillslut blev han iallafall glad igen, men det är mycket som pågår i det lilla huvudet just nu...