Trots att Sydney har den största nackdelen man kan tänka sig -att vara på andra sidan jordklotet från min älskade familj - så ÄLSKAR jag Sydney. Jag är förälskad, blir berusad, hög, lycklig och speedad av denna underbara plats på jorden.
Jag har hjärtklappning när jag flyger in över Sydney. När jag går ut ur flyplatsen och känner värmen, fuktigheten och lukterna känner jag mig hemma och allt känns välbekant. När jag lyssnar på radion, när jag åker bil genom trafiken, känner jag att jag trivs, att jag på nåt sätt lämnat kvar en bit av mig här.
När jag sedan kommer till havet, då går känslan inte att beskriva. Snabbt byta om, fort fort ner till stranden, av med flippisarna och gräva ner tårna i sanden. Blunda, lyssna på vågorna, känna havets salta lukt. Klipporna, havet, stranden. Det finns inte vackrare någonstans.
Jag älskar den här platsen. Blessed are the poeple who live here.
Jag misstänkte förut att jag var kär i minnet av Sydney, i minnet av den jag var för 15 år sedan. Men så är det inte. Nu är jag 40 år. Vill inte vara den där 25-åringen långt hemifrån igen. Jag är 40 år, nöjd och glad och vill vara den jag är nu, i Sydney. Vilken förmån att få vara här!
Ensam på stranden ikväll. Lycka.
