Den här lördagen gick inte i vithetens tecken

...sade Peter nyss. Vi har haft gårdsfest här på Slow Down. Vi dukade på gräsmattan och åt tapas och drack mojitos. Trevligt!

Såhär såg det ut innan maten kom.

Tapas från Red Snapper

Vuxna

Barn

The whole ormstory

Jag måste nog skriva det här i punktform, eftersom alla här säger att jag måste hantera det här på ett rationellt, logiskt och intelligent sätt (skitenkelt).

• Det5 har i några veckor varit ovanligt torrt och varmt här.
• klockan är ca 15.30 igår eftermiddag, det är ovanligt stilla och lugnt på Slow Down. Elen är avstängd, så vattnet i poolen står helt stilla.
• Poolen är tom, och har varit så nästan hela eftermiddagen, sånär som på ett nyanlänt ungt par som mest suttit i poolen och hånglat (hm...?)
• 15.15 simmade jag en längd i poolen
• Jag, Helena, Peter och alla barnen befinner oss i vårt hus, på altanen, ca 10 m från poolen.
• Plötsligt hör vi hur Woody och Nui+3 andra thaiare kommer springande med pinnar i högsta hugg.
• Helena går fram till poolkanten för att titta vad det är, 1 m från kobran inser hon vad det är och går snabbt tillbaka, hon hör inte ens Nui som skriker, MOVE AWAY; VERY VERY BAD SNAKE!!!
• Alla barn står nu på altanen och vill gå ner mot poolen. Thaiarna sprider ut sig runt poolen.
• Peter går dit för att hjälpa till med en lång bambustav. Han vaktar "vår ända av poolen"med syfte att hindra ormen att ta sig upp och ringla iväg.
• Vi inser att om ormen kommer upp ur poolen kan den fly rakt mot oss, och vi tvingar in barnen i ett sovrum där Helena börjar läsa en saga för dem.
• Jag står på altanen med Julie på armen och ser hur de jagar runt ormen i poolen. Detta pågår några minuter innan ormen tar sig upp i ena hörnet (ca 15 m från oss).
• Halvvägs upp måttar Woody ett slag mot huvudet, ormen dör inte utan rör sig vidare, då slår han igen och den är död. Han slår med en tjock lång bambustav.

Vår kock, som deltog i jakten med en kratta, flår genast ormen och ska äta den till middag.

Skinnet hänger han på tork bakom restaurangen

Som ni ser var det en STOR kobra. Vid ett tillfälle reste den sig i poolen och spärrade ut sitt huvud. Det önskar jag att jag sluppit se.

Nu försöker jag att klara av att vara kvar här. Jo, jag vet, logik och statistik och fan och hans moster säger att det inte kommer att hända igen. Men min ormrädsla har som sagt inget med logik att göra.

Godnatt.

Flinkarna inkastade i den brutala verkigheten

Fick ett mail av Maria; de har rivstartat hemma med jobb och tandläkare och snöskottning etc.

Kungen av Kurrekurreduttön har av klädseln på bilden att döma inte förstått att han inte befinner sig på Kurrekurreduttön längre =).

Förmodligen irrar han runt och förvirrat letar efter sin stora Chang...

Flinks, we miss you =)

Wille på minisemester

Idag är Wille på minisemester; han blev hämtad av momme och motte efter lunch och ska sova hos dem ikväll. Han packade sin lilla ryggsäck och var väldigt nöjd och glad. De skulle direkt härifrån till Royal Lantas mysiga cafe och äta våfflor med glass, och jag kan föreställa mig att resten av dagen varit lika härlig!

För Julie blev det inte lika kul... Hon ramlade på altanen och vi fick åka iväg till Dr Salarin för att få såret rengjort och ihoptejpat. -No swimming for 5 days.

Nu har 3 av 4 i fam Greberg fått uppsöka Dr Salarin, alla har varit/är dunderförkylda,vi har haft 4 ormar (som jag vet om) på resorten och jag har blivit attackerad av hundar. Visst kunde det vara värre, men just nu när jag fortfarande är i chock efter kobran känns det lite motigt.

Imorgon ska jag lägga ut bilder på ormen.

Riktigt så mycket hade jag inte tänkt jobba med ormfobin...

Dödlig Kobra. 1,70 m. Tjock som en underarm. Simmandes i poolen. 10 m från oss.

Jag är för upprörd för att redogöra för detta på ett redigt sätt. Jag återkommer.

Jag jobbar med mina fobier

...annat kan man inte säga.

Vi hade ormkontakt idag igen. VARFÖR KAN INTE ORMARNA HÅLLA SIG UNDAN????

En liten rackare snirklade sig in under grannhusets altan. Det så ut som en ormunge, så den har säkert 300 syskon som ligger och växer till sig därunder altanen.

Jag skyndade mig dit när jag upptäckte att det var något på gång, men jag hann inte se den. Så, jag försökte verkligen att ta det som en rejäl kvinna.

Sedan kom jag på; Är det bra eller dåligt ur ormfobisynpunkt att se ormarna?

Jenny -bravebravebrave

Utan el i 9 timmar försmäktar vi på denna resort

Nui kom just förbi vårat hus (klockan är nu 22.15) och meddelade att hela resorten är utan el och vatten från kl 08 imorgon till kl 17.

Lovely ...

Vi hade just bunkrat hela frysen full med glass, yoghurt, mjölk och juice.

-And if you want to poo-poo, fill up a big bowl of water to flush with.

Just det, det går inte att spola i toaletterna utan vatten. Inte så kul för grannfamiljen som har magsjuka barn...

Ingen fläkt, ingen AC. Inga kalla drinkar. HUR SKA VI ÖVERLEVA?

Vi måste nog tänka igenom det här under natten.

Good night!

Klanen Gåhlins pigmentering

Alltså de där Gåhlinarna....Tomme kom hit från den svenska vintern, blek och eländig =). Det tog 48 timmar, sedan var han brunare än både mig och Peter. Suck. Jag som faktiskt hade försökt pressa inför deras ankomst.

Sedan anländer Helena. Också hon med äkta svensk vinterblek hy. Nu har Helena varit här i 3 dagar och börjat anta en väldigt snygg gyllenbrun oliv-aktig färg. Jag skulle tippa att hon om ett par dagar är lika mörk som Dick =).

Alla som sett Annika på sommaren inser ju att även hon ärvt den berömda Gåhlin-pigmenteringen.

Är det en tattarsläkt min mor gift in sig i =)?

Bilder

Första kvällen Schönbecks var här var deras grabbar lite trötta...Albin klarade nästan att hålla sig vaken till maten kom =). -Vad gör han? sade Julie och tyckte det var jättekonstigt att han sov.

Familjen Bergenstråhle åkte från Lanta igårmorse, de åkte till Ao nang för att sedan åka hem till Sverige om en vecka. Vi käkade på¨favoriten Krua Nidnoy sista kvällen, och hoppas att vi ses snart igen hemma i Luleå!

Jag och Kajsa

Flinkarna uppvaktade Wille innan de for. Han blev jätteglad när de sjöng för honom och ännu gladare när han fick sin Ibrahimovic-dress. Nu har Flinkarna kommit hem till Sverige, och skottar väl snö just nu =).

Vi har överlevt

de första dagarna med Schönbecks som inneboende!

Vi har alltså en ny family 2 i Villa Hok; min kusin Helena från Sigtuna och hennes familj Anders, Vilmer och Albin.

Vi har tagit det lugnt, Schönbecks är jetlaggade och vi är förkylda. Inger och Tomme stortrivs och hänger med oss några timmar varje dag, resten av tiden njuter de av Koh Lanta, sitt superlyxiga hotellrum och Dick och Birgittas sällskap.

Vi åkte till Schönbecks gamla favoritställe, Suza Hut på Long Beach, där fick vi fantastiskt god mat och bra service; dit ska vi återvända!

Mixed appetizers

På Suza Hut hade de hade leksaker åt Julie -velly good!

Idag fyller Helena 38 år, det firade vi med en fördrink hos oss följt av en god middag här p Slow Down. Helena och Anders kompisar Lisa och Tobias med sina 2 barn var också med.

Bubbel och chips

Wille och Albin innan maten kom

Helena fick några mojitos...

Åååå så gott!

3 trötta killar efter middagen...

Julie åker rutschkana på Long beach

Klockan 9.30 idag checkade jag, Helena och Lisa in på Leelavadee spa på Lanta Sand. Vi låg på rad alla tre på varsin brits och tittade ner på vackra blommor som placerats strateggiskt under "hålen" för ansiktet. Först fick vi en härlig body scrub med kaffe/kakao, sedan fick vi duscha. Därefter blev det en kort oil massage följt av en timmes ansiktsbehandling med seaweed som tog bort våra fina linjer =). Alla tre somnade...

12.00 var vi tillbaka, oljiga och nöjda. HÄRLIGT. Kalaset kostade 1850 baht. Som hittat tycker jag...

Jag och minime

Jag är ju inte med på bild här så ofta, men här kommer en på mig och min underbara Julie. Peters gener är KLART överkörda. Sorry darling =).

When momme and motte came to town

Ojoj, lyckan var stor! Jag vet inte vem som var lyckligast; momme, motte, Wille eller Julie =).

På bilderna har vi precis träffats, och I & T har just klivit in i den bungalow de bodde i första natten. De var väldigt fräscha för att ha rest så långt!

Nu har de bytt till resortens lyxigaste rum: en rum på andra våningen med full oceanview och stor härlig balkong. Det rummet var bara tillgängligt 10 av deras nätter här, så de sista nätterna ska de flytta tillbaka till den första bungen igen.

Bilder från vardagen

Vi bor ju på stranden Klong Dao, så det är där vi har vår "vardag". Det blir ju en sorts härlig annorlunda vardag när man stannar här så länge, och nästan varje kväll går vi och äter någonstans längs stranden. Vi brukar se en hel del spännande saker på våra vandringar längs stranden.

En inte så söt död blåsfisk. Jag tänker inte ens försöka beskriva hur den luktade.

En väldigt söt hundvalp. Den luktade gott.

Wille och Rebecca väntar på sin lunch: hamburgare. (Klong Dao igår)

Julie spanar efter den rätta vågen att kasta sig i (Klong Dao igår)

Lyckliga barn: Rebecca, Lova och Alva, Wille (Klong Dao i förrgår).

Vi kan också avslöja att i år kör Barcelona sin juniorsatsning här på Koh Lanta. 4 utvalda bor här på Slow Down; Rebecca, Linnea, Wille och Isak.

Att man ska behöva

resa över halva jordklotet och praktiskt taget knockas av hur vackert det är för att bli lite klokare...

För några dagar sedan hade jag ett riktigt speciellt ögonblick i mitt liv. Det var nästan som en "nära döden upplevelse" fast tvärtom; en riktig "nära livet upplevelse". Jag var ute på min morgon jogg längs med Klong Dao, och precis när solens strålar började leta sig över bergskammen för att dränka Klong Dao i ljus, stannade jag och med solen i ryggen stod jag och tittade ut över havet. Samtidigt blev det tyst i ipoden, sedan började introt till "Where the streets have no name". Det var så obeskrivligt vackert, den fantastiska vyn framför mig och den vackra musiken i mina öron. Håret reste sig på mina armar och jag hade svårt att hålla tårarna borta. Jag tänkte på hur lycklig jag är som får finnas, och som har min familj som jag älskar så mycket. Jag känner mig så oerhört tacksam, lycklig och privilegierad.

Dessa tankar for genom mitt huvud där jag stod, och jag kände verkligen ren och skär lycka.

Varför känner man inte så oftare?

Vi måste nog alla bli bättre på att stanna upp och inse vad vi har, och vara lyckliga över det. Det ska inte behövas en magisk naturupplevelse på Klong Dao för att kicka igång hjärnan; jag vill kunna känna den starka känslan oftare, även hemma i vardagen.

Jag kanske lär mig det nu. =)

Så, vilka ni nu är som läser just detta: Stanna upp en sekund, tänk på vad ni har, livet är nu, njut och uppskatta det!

Special message to family Olsson

De här känner ni igen, inte sant? =)

Christina, Rebecca, Martin och Mark hälsar och undrar varför ni inte är här i år?

Wille ledsen

Wille har varit väldigt ledsen för att Rebecca har åkt. Han grät kvällen innan och han grät på morgonen när de åkte. -Rebecca är min allra allra bästa bästa kompis i hela världen. Jag kommer att sakna henne.

Vi får hoppas att Albin och Vilmer Schönbeck kan råda bot på depressionen =).

Gåhlins arriving, Flinks leaving

Inger och Tomme kom fram som de skulle -resan gick bra men de missade en fantastisk solnedgång med några minuter. Julie blev aningen förvirrad men fann sig snabbt, och alla var väldigt glada att se momme och motte! Det blev många långa kramar och stora leenden!

Här, på Lanta Sea house ska de bo.

Familjen Greberg fikar mellis på Klong Dao Beach Resort, vägg i vägg med Lanta Sea House.

Snart lämnar Flinkarna Lanta. Tråkigt, vi har haft det toppen tillsammans. Hullidruttarna på bilden har gått varann lite på nerverna de senaste dagarna, men de kommer att sakna varandra!

Fina Alex och fina Rebecca -synd att ni inte kan stanna längre!

I väntans tider

Just nu sitter Inger och Tomme på planet från Arlanda mot Krabi. Här på lanta har en ny dag börjat; jag har promenerat istället för att jogga (har ont i halsen), Julie och Peter är i poolen, Wille springer runt o leker med kompisarna.

Vi räknar timmarna tills momme och motte anländer ikväll.

Innan de kommer ska vi äta egenfångad fisk tillsammans med fam Bergenstråhle, deras kompisar, och ett par grannar här på Slow Down. Vi ska äta på Andaman Lanta, där de ska laga till firrarna som grabbarna håvade upp på sin heldagsfisketur igår.

Jag, Wille och Julie var till dr Salarin igår. Igår var 11e dagen som Wille har lite feber av och till, och han fick pencillin av doktorn. Han fick även badförbud. Det kommer inte att funka...

Bamboo Bay eller Mai Pai bay

Som det heter på Thailändska... Bamboo är sista stranden, längst söderut på Koh Lanta; sista biten åker man på en dirt road som är väldigt kuperad och väldigt dammig. Väl framme får man lön för mödan: en tom paradisstrand med härligt klart vatten!

Vi avslutade med en sen lunch på den vackra resorten la Laanta. FANTASTISK mat!

Jag och Wille på La Laanta.

Wille snorklar

Peter snyter Julie, Wille snorklar i bakgrunden.

Vår minsta lilla badbrud.

Det var inte riktigt samma trängsel här som på Phi Phi =)

Vi hade läger under ett träd som gav skön skugga. Vår snälla taxidriver bjöd oss på gudomligt gott Sticky Rice.

Inlägg nr 100

Handlar om något Peter inte tycker att jag borde berätta om. Så, jag säger bara såhär:

Vi var i Bamboo Bay idag. Där snorklade vi och badade, det var superhärligt förstås! Ända tills jag blev bränd av en jellyfish....Det tog lite på ena underarmen, och gjorde rejält ont. Eftersom stranden är väldigt öde fanns det bara en sak att göra. Ni som sett "Vänner" vet vad.

Say no more.

Wanted: electrician

För en hyfsad elektriker borde det finnas massor med jobb här i Thailand. Det sprakar och låter i ledningarna och ser oftast ut ungefär som på bilden nedan....

Rörmokare har nog också en del möjligheter här. Idag var tredje dagen det var stopp i toaletten i en av bungalowerna här. Efter att diverse hantverkare har tagit bort toalettstolen tre gånger och varje gång cementerat fast den igen kom idag det tunga artilleriet till Slow Down. De kom i en pickup utrustad med en lång slang och en pump. Sedan följde rörmokeri på hög nivå. En av rörmokarna tog av sig kläderna, sedan vågade jag inte titta mer =). Det luktade iallafall ganska illa då pumpen gick varm, och då det tydligen släppte litet i stoppet. -det är Susannes som luktar sade Uffe som bor i bungen med sin fru och tre barn.

Full moon

Det är fullmåne här nu. Så här fint är det på kvällarna, månen skiner alldeles ovanför berget! Visst ser huset fint ut när det är upplyst på kvällen?

Fullmånen resulterar även väldigt högt och väldigt lågt vatten; Klong Dao bjöd på superhärligt bad idag när vattnet stod som högst.

Några fler bilder!

I fredags åt vi en god middag på Noble House, vi åt lagom till solnedgången och den var som vanligt fantastisk!

Vår fina kille.

Häromkvällen såg alla barn på film hos Kalle och Isak. "Upp" (på engelska).

Phi Phi förfärar och förför

Igår var jag, Alex och Maria iväg till Phi Phi över dagen.

Sist jag var på Phi Phi var ett år efter tsunamin, i januari 2006. Det var ganska chockerande;

betongskrot överallt och inte en palm kvar på den smala landtungan mellan bergen. Det var väldigt tydligt och uppenbart att det hänt en katastrof på ön.

Att komma tillbaka igår var nästan lika chockerande. Nu är det istället bebyggelse ÖVERALLT. Som Maria sade: det är precis som någon grekisk partyö...(hur kan hon veta det =) ?)Det är även människor överallt. Och longtailbåtar överallt. Visst, stränderna är lika vackra som förr, men på något sätt är det inte lika charmerande då det är longtailbåtar inklämda i dubbla rader längs hela stranden. Numera är det även fullt med longtailbåtar på "baksidan" av Ton

sai. Båttrafiken är hysterisk, vilket medför att det stinker diesel.

För att komma undan det värsta kaoset tog vi en taxiboat till Long Beach. Fantastiskt vackert men även här en hiskelig båttrafik. Det är inte tyst en sekund; smattret av båtmotorerna är

konstant, och efter några timmar på Long Beach var jag yr av alla dieselångor.

Vi hade en härlig dag, men EN dag på Phi Phi räcker gott för mig. Uttrycket "Paradise Lost" har fått en ny innebörd.

Och, trots att vattnet på Phi Phi är klarare än klarast, klipporna brantare än brantast,

stränderna vackrare än vackrast, så känner jag bestämt att Phi Phi inte är min cup of tea...

Bäst före datumet känns passerat för länge sedan, och tyvärr är det väl oundvikligt; jag förstår att folk vill se det som en gång var Thailands pärla. Tyvärr klarar inte den lilla ön trycket av alla oss turister, och det blir så fel så fel.

Jag kommer inte att återvända, naivt nog jag vill hellre ha kvar bilden av Phi Phi som det var 1992...

Vackra Phi Phi

Alex och Maria på baksidan

Det finns inga bilvägar på Phi Phi, man tar sig runt med Taxi boat. På bilden Long beach.

Sopbåten! Allt som alla konsumerar ska ju fraktas från ön, och TILL ön. Därav alla stora båtar som dagligen transporterar in varor. Denna sopbåt hämtade sopor från Long Beach, och körde in dem till Tonsai för vidare transport bort från ön.