Semestern är slut för Peter

Imorgon börjar kriget i Luleå, trots aktivisternas protester. Jag misstänker dock att det värsta slagfältet kommer att vara på Luleåkalaset. Amerikanerna har fått fribiljetter och det lär bli livat!

Jag och min militär

Vi är en typisk famij

Ok: 2 barn (pojke och ficka såklart), kombi, liten båt, sommarstuga, kedjehus. Pappelina-mattor, sjuanstoar, PH-lampor, Billyhyllor.

Är det trist att vara så här average? mainstream?

Nu kommer det som skiljer oss från andra familjer i snart 40-årsåldern i samma samhällsskikt:

Tillsammans har vi drygt 400 högskolepoäng (gamla systemet, motsvarar 600 idag om någon junnis läser det här). En av oss står för 400 av de ca 420 poängen, gissa vem =)? Tillsammans har vi också 1500 värnpliktsdygn, gissa vem som står för dem?

Så lite extrema är vi allt. Vi är en st fackidiot (jag) och en st militär fanatiker (Peter), jag och min snälla man som annars är så himla vanliga =)

Och såhär glad blir jag då vi får vara på semester =)

Nu kör jag igen!

Eller, rättare sagt, nu skriver jag igen. Efter 1,5 månads blogguppehåll är sugen tillbaka.

Smygstartar med att berätta att pensionat Greberg i Kallax now is officially closed for the season. Våra sista gäster lämnade oss idag, och vi tackar alla våra nära kära härliga besökare för den här gången och hoppas att ni återvänder.

Den här sommaren bjöd på många goda middagar, roliga drakflygningar, givande spigghåvningar, jobbiga joggingrundor och kalla bad med er allihopa!

Nu ska vi njuta av lugnet i Kallax ett tag innan det bär av till varmare breddgrader på fredag.

Kul att inte bara jag, utan även ni är tillbaka!

Special message to my husband

Come on baby, let´s do it!

Tappad Bloggsug

Jag har tappat bloggsugen. Eller orken rättare sagt. Jag hoppas att den kommer tillbaka snart, men nu finns det inte tid eller ork mitt i fasadbyten, fasadmålningar, altanbyggen och springande runt i huset hela natten. Julie sover så dåligt så jag är helt slut av att gå fram och tillbaka till hennes rum.
Jag återkommer då sugen är hittad igen, alternativt då jag fått sova några hela nätter. Jag åker snart till Tallinn ett par dagar och då, minsann, ska jag inte röra mig från sängen från det att jag lägger mig på kvällen till klockan ringer på morgonen. Gud så ljuvligt.

Over and out från den trötta mamman.

Winston var en klok man. Det här är bra att tänka på i både stort och smått...

Altaninspiration

I helgen börjar altanbygget på allvar på Hedenvägen... Om man har ett loft i NY med tillhörande altan kan det se ut så här:

Gillar betongen mot det gröna och mot det mjukare träet

Vi har ju tallar hemma, kanske inte så nära inpå som på bilden nedan. Och förresetn, det är väl inte en altan, det är väl mer ett trädäck. Fast vad är skillnaden på altan och trädäck? Är det ungefär samma skillnad som på våning och lägenhet =)?

Lite inspiration som känns lättare att relatera till...

Det är härligt med tak över altanen, men det blir ack så mörkt inne.

Allt det vitmålade är fint, men inte så kul att skrapa och måla efter några år...

Annorlunda lösning för hörnet

Hemnet

Jag är nära att bli en hemnet-junkie. Jag måste behärska mig så att jag inte sitter och spanar in lägenheter hela kvällarna =).

Nu är det äntligen Fredag, och i eftermiddag ser vi fram emot palt-orgie i Boden. Lördagen är tänkt att bjuda på hårt arbete; målning och altanbygge. Tack och lov så kommer mamma och Tomme och hjälper till med barnen, vilket gör att både Peter och jag kommer att kunna "jobba". Det går lite snabbare när man är två som kan kämpa tillsammans.

Så här i student-tider så minns jag mina egna "stora dagar". Bilden nedan är från en av dem =)
Jag och Karin för bra precis 13 år sedan, på vår av4ning. Då var vi nybakade civilingenjörer och väldigt unga =)

Let´s play!

Wille och Julie vill ha en lekstuga i Kallax. Vår plan är att hitta en begagnad på Blocket, men unde tiden så drömmer vi....

Det här är min favorit, så fin!
Den här skulle passa hemma på Bergnäset

Alla barns dröm...

Den blomstertid nu kommer

Imorgon har skolbarnen i Luleå skolavslutning. Jag kommer ihåg det som en magisk dag, med sol, bara ben i klänning, sång, blommor, kyrkan och glada förväntansfulla barn med oceaner av ledig tid framför sig. Sommarlovet kändes oändligt och det var underbart!
Idag går mina tankar till skolbarnen i Norrbotten, som tyvärr inte kan ha klänningar och shorts på sig på avslutningen imorgon, för då riskerar de frostskador.

Jag, bitter??? Nejdå...

Drömmer

Se så fint det är i den här lägenheten som finns i Göteborg. Tuggummirosa soffa, stringhyllor, svenskt tenn, vitt och ljus! Å så fint!

Köket är också härligt. Vi drömmer om att göra om vårat kök, och slutresultatet skulle gärna få bli något sådant här!

It´s all white

Snart har vi målat hela baksidan, inklusive utbyggnad, två varv. det är vitt. Men inte riktigt så vitt som jag vill ha det. Kanske måste vi använda en nyans vitare då vi målar sista varvet nästa vår? Det finns så många nyanser av vitt...

Satu kom förbi och bistod med glada tillrop

Kvällsmålning i solskenet på vår härliga baksida, det ska bli skönt när vi har en altan att sitta på också!

Peter tog kvällspasset, efter barnen somnat. Han håller på fortfarande, men borde snart vara klar, Halleluja!

Syskon

Wille och Julie. Just nu är det väldigt mycket kärlek, och väldigt mycket bråk. På morgonen är kramas de och skrattar, men sedan blir det mycket : -dumma Julie! -dumma Wille!

Igår sade Wille, efter att Julie gastat i en halvtimme när vi skulle sova, -Mamma, Julie är VÄLDIGT besvärlig just nu. Dagens underdrift....

På väg till Smedkroken på middag

Myser i soffan

The comfort zone

Den där bilden tål att tänkas på. Och, jag tror att det är viktigare att göra det ju äldre man blir. Visst är det lätt att fastna i komfortzonen? Där man visserligen har det bra, men det inte blir det där lilla extra...

Om jag inte klivit ur komfortzonen hade jag aldrig fått uppleva min jorden-runtresa (då hade jag åkt på charter istället), aldrig bott i Australien eller aldrig skaffat barn =).

Sedan kan man ju tycka att man vissa gånger kliver alldeles för långt utanför komfortzonen. Det gjorde iallafall jag när jag bestämde mig för att försöka få ut Julie "den riktiga vägen" och inte via kejsarsnitt som Wille. Då blev det lite för spännande och intressant.

När klev du ur komfortzonen senast?

Nytt rekord!

Jag slog nytt rekord i lördags! Rekord i hur långt jag sprang och hur bra det kändes vid slutet av rundan. Jag tror att det var Willes förtjänst -han cyklade med mig hela vägen och hejade.

Hur långt jag sprang?

Det säger jag inte, för då tycker ni att jag är en sopa =).

Vad snackar ni om? Det är klart att det är jag på bilden!

Vi har en treårig tvååring

Julie är ju knappt två år, men beter sig på många sätt som en treåring; hon pratar meningar (med nio ord i rad idag..), står och gungar och tar fart själv, räknar till 17. Hon är alltså väldigt tidig med många färdigheter. På gott och ont... Hon har alltid varit väldigt bestämd och envis men just nu är det rena rama trotsåldern. Det är jobbigt att hantera och det är nästintill världskrig flera gånger om dagen. Var ska detta sluta?

Hon verkar ha en hel del "inre konflikter" just nu, och vi kan bara hoppas att vi hanterar det på rätt sätt, för jag är verkligen inte säker på det... Vi försöker hålla oss lugna och konsekventa, och välja våra strider.

Men, ikväll gick det inget bra, hon somnade hysterisk i min famn med händerna krampaktigt för munnen.

-Inte borsta tänderna!

Oh Lord give us strenght.

Julie gillar hästar

Här är bilderna från Julies 20-minuters-sittning på Granngårdens leksakshäst. Kolla den härligt nöjda glada minen! Så här såg hon ut hela tiden, tills jag tvingade henna att kliva av pållen och gå ut ur affären. Då blev det världskrig...

SATC 2

När ska det bli min tur att se denna hypade film? Den har ju inte fått så bra kritik, men lite glamour behöver vi ju alla. Jag längtar tiill jag får se den, och då ska jag passa på att drömma mig bort lite.

Få se hur länge reklamen för filmen får hänga på pole position på Stureplan -den har hängt där mina senast tre besök i hufvudstaden...

Dinner at Smedkroken

Jo, jag överlevde Gällivare-turen. Det blev en bra resa; god mat, bra boende och spännande möte.
Ikväll har i varit hos Säthergrens på Smedkroken och ätit middag. Det var som alltid gott, trevligt och härligt att träffas.

Annika och Erika -tjusiga goda vänner
Tobbe var nöjd -vi åt lax med räkor

Vilken tur jag har som har de här tjejerna! Anna var ju också med, men henne lyckades jag inte få med på bild.

Barnen åt och var glada =)

Erica och Thomas har ett fint hus, här skulle jag kunna flytta in vilken sekund som helst!

String+Berså=sant

Fantastisk mat

Suck, ett sånt här vill jag också ha. Äppelträd.....

Glömde ta kort på mig själv, så här kommer ett taget en sekund efter kvällens sminkborttagning. Snajsigt.

Bilkörning

Nu är jag mamma. Förr bekymrade jag mig aldrig om att köra bil långt i obygden. Jag fräste på med radarvarnare och Alfan låg som ett streck på vägen (min gamla Volvo också för den delen). Men nu, usch. Jag gillar inte att köra långt. I eftermiddag ska jag till Gällivare. Sist jag körde dit höll det på att sluta riktigt illa, jag var med om en olycka och det var en nära-döden-upplevelse. Jag hann tänka -nu blir Wille utan mamma. Och Jag hann också tänka att bebben i magen (Julie) kommer aldrig att bli född. Men, det gick trots allt bra.
Den upplevelsen sitter kvar i mitt huvud...
I eftermiddag ska jag köra lugnt, sakta och försiktigt. Och imorgon eftermiddag när jag ska hem igen ska jag göra likadant. Jag är ju mamma, med ett stort ansvar.

Min stora skatt
Min lilla skatt

Vänner

-Jag längtar till Thailand!

-Jag också

(Julie och Wille)

I söndags tittade vi på bilder från Thailand. Wille blev lite ledsen och längtade efter sina kompisar. Kalle, Isak och Elias och Linnea är de han saknar mest. De har tillbringat 17 veckor tillsammans i Thailand (Wille och Linnea faktiskt hela 22 veckor), om man räknar alla våra resor. De har hunnit ha mycket roligt tillsammans. Dagarna är långa, lediga och fulla av lek från morgon till kväll. Det var här, å¨vår senaste Thailandsresa som Wille blev en "stor kille" som vi knappt såg röken av vissa dagar då gänget bara drog runt mellan de olika husen, poolen och stranden.

För Wille blir det såklart lite tråkigt, vi bor ju så långt bort från de andra, som bor i Stockholm och kan träffas när de vill. Elias bor ända borta på Öland, så till honom är det ännu längre. Jag hoppas iallafall att Wille och de här fina barnen har lagt grunden till en vänskap som kommer att vara!

Isak, Filippa, Kalle, Linnea, Louise och Wille kvällsbadar på Long beach i början av januari

I Slow Downs restaurang, februari 2010

Lek "hos oss" i februari 2010; Elias, Kalle, Isak, Wille och Linnea

På Willes födelsedag den 28 februari , Leo, Louise, Linnea, Filippa, Wille, Isak, Filippa och Kalle

I mars 2010, Linnea, Wille, Isak

Lego på altanen, som så ofta... Elias, Wille; Isak och Sigtunagrabbarna Albin och Wilmer

Lexington sponsrar Falsterbo Horse show...

...eftersom " Det är bra sport, välordnat och har en publik som tillhör vår målgrupp" (Lexingtons grundare Kristina Lindhe). he he, jag antar att hon menar de fiiiina hästmänskorna som hör till det övre skiktet i sporten. Ni vet, de med 7-8 hästar, Polo-piké (rosa), Guccibriller och varför inte en liten herrgård? Jag antar att hon inte syftar på alla de tusentals "vanliga" hästmänskorna med skit under naglarna, halva garderoben inhandlad på Hööks och en avlagd travare och en halvracklig ridhäst på LB-nivå i stallet =).

Hursomhelst så älskar jag Lexington och önksar att jag hade råd att proppa huset och stugan fullt med deras lakan, filtar, kuddar och handdukar!

Så här får det gärna se ut i vår nya gäststuga i Kallax (när vi nu ska ha råd att bygga den =)? )

Lexington i Falsterbo förra sommaren

Visst vill man kliva in i bilden med bara bruna ben och fräknar på näsan?

Jaws och Mavericks

Fortsätter på surftemat. Och nu pratar jag om Big Wave surfing. Denna sport för människor utan gränser med stort behov av adrenalin...
Har ni hört talas om Mark Foo? Laird Hamilton? Jay Moriarty? Alla legender , bara en vid liv. De här grabbarna (har inte sett någon framgångrik big-wave surfande kvinna) lever på gränsen och många av dem drunknar.

Jay Moriarty 16 år gammal surfar Mavericks

Jaws på Oahu, Hawaii och Mavericks i norra Kalifornien är kända för sina stora vågor, kolla bara Jay M, 16 år gammal när han surfar jättevågorna på Maverick. På Mavericks drunknade Mark Foo, en annan legendar.

Tänk om Wille får för sig att surfa jättevågor då han är 16 år. Herregud.

Saltvatten

Tidig morgon, kallt, vågornas ljud, saltvatten i luften, vinden. Havet är öde men fullt av liv. Hur tror ni han känner, han som står där på stenen? Snart är han blöt i håret, ligger och paddlar, vatten i ansiktet, smaken av salt på tungan. När kommer den, vågen?

Alla behöver lite saltvatten i ansiktet då och då. Nu tycker jag att det var för länge sedan för mig...