PICS FROM PERU

Bildregn. Har inte ord för att beskriva allt, så bilderna får tala. Jag vet iallafall att jag vill tillbaka, och jag vill att mina barn ska få se det här. Fast de måste bli lite, eller ganska mycket, större först.

SECURITY

Jodå, nog var jag hackad alltid. Fått byta ALLA lösenord, överallt, på order av IT-människa på jobbet. Jaja, så kan det gå.

Misstänker att mannen bredvid mig på bilden inte har liknande problem. Bilden är från Colca Canyon i Anderna, Peru. Resan var fantastisk men tuff.

Kondor i Colca Canyon

Jag var helt omtumlad och tagen länge efter Peru-resan i September. Fantastiskt land som förfärar och förför. Mer bilder etc kommer snart.

Nu funderar jag på om jag ska äta lunch eller springa. Kanske vore bäst att göra både och...

/Springmasken

HACKE HACKSPETT

Funderar på  om jag är hackad. Om jag är det , spelar det någon roll?

Bloggen har varit lite tyst på sistone. Det har varit fullt upp i det riktiga livet, och därmed inte så mycket tid för det virtuella livet. Men jag saknar min blogg, så nu ska jag försöka igen. Sedan sist har jag flygit och farit, jobbat, tränat och haft en massa kvalitetstid med min familj. En bra månad.

I somras startade jag ju kampen mot förfallet. Det går riktigt bra. Jag lovade mig själv att när jag fyller 40 ska jag vara mer vältränad än någonsin i mitt liv.

Vad tror ni, kommer jag att lyckas?

TILL MIN MAMMA

Idag fyller du 65 år och jag är lite ledsen att jag är så fasligt långt borta just idag. Mamma, jag hoppas du får en jättefin dag, och att du mår bra, är glad och nöjd. För vet du, du är världens bästa mamma och jag älskar dig så väldigt mycket. Jag har haft sån tur att jag fick just dig som mamma, och jag hoppas att jag på något sätt kan ge tillbaka all den villkorslösa kärlek och allt det stöd jag fått, hela mitt liv. Du är ju också världens bästa mormor till mina barn. Det är en sån lycka att ha dig, som alltid finns till hands, är osjälvisk och ger av din kärlek till alla i min familj.

Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är för att just du är den jag kallar mamma.

LIMA PART II

Lovely Lima. Bodde fint och såg mycket fint. Åt fint på kvällen och sov fint på rummet. Hade en finfin morgonjogg också (runt golfbanann nedan).

Utsikt från hotellrummet, golfbana och lååångt borta, the Pacific ocean.

Ready for tour de Lima

Iglesia San Fransisco. Spännande katakomber under kyrkan med kvarlevorna (benen) från 25 000 människor.

Stränderna

Fantastisk mat på fantastiska ställe

Dessutom är Llima bra på andra sätt. Jag blev återigen påmind om hur oerhört privilegierad jag är som är född i den delen av världen jag är född i. i Lima känner jag mig obscent rik och undrar varför inte alla får ha det så bra som jag.

 

LIMA

En stor portion separationsångest och några flygresor (varav en låååång) senare så landade jag i Lima.

Trött efter 21 timmars resa, men trots att jag flög med KLM fick jag bagaget!

Har för dålig uppkoppling där jag befinner mig nu (i Arequipa), men återkommer med mera såfort jag kommer åt internet igen.

AS IT SHOULD BE

ÅÅåååå. Nu är allt som vanligt igen. Peter är hemma. Peter är hemma! Peter är hemma!!! PETER ÄR HEMMA!!!!! 2 månader är lång tid, men ändå kort. Sommaren utan vår fjärde familjemedlem har varit lång, men ändå jättekort, ovanlig men vanlig. Vi har klarat oss bra, men kommer alltid att minnas den här underbara konstiga sommaren som saknadens sommar. Tack och lov bjöd ju vädergudarna på en sommar vi sent ska glömma, och det är lättare att hålla humöret uppe på barn och vuxna under sådana förhållanden.

På pluskontot: jag har förstått hur många fina fantastiska nära och kära vi har. Familj och vänner. Stöd, uppmuntran, roligheter, omtanke, besök, lek, hjälp, mat, båtturer, vinkvällar, övernattningar i tält, barnvakteri. Tack alla ni som hjälpt till att fylla tomrummet efter Peter den här sommaren.

 I love you all.

...och presenter hade han med sig!

...och Champagne det drack vi!

Nu är jag på ett hotellrum i Krakow. 35 timmar fick familjen vara komplett =). Fast, jag åker hem igen imorgon. Så allt känns bra. Som det ska.

Stort hotellrum. Polackerna kan.

JODÅ

... vi lever. Men jag är insugen i jobbtornadon igen och är helt slut när barnen väl somnat på kvällarna, så bloggandet har fått stryka på foten. Sammanfattar: höstigt, REGNIGT, full rulle. Inskolning på fritids (chockartat och ångetsladdat (för mig, kul för Wille)), Julie tillbaka på Trollnäs (nema problema). Vi är kvar i Kallax med våra harpaltar och älgar.

Bjuder på en favorit, lyssna och njut.

TACK

Tack mamma och Tomme. Tack för att ni har stöttat oss på alla möjliga sätt den här sommaren. Utan er hade det varit så oändligt mycket jobbigare och tråkigare.

Tack också för de 102,57 kilometrarna jag sprungit den senaste månaden medan ni morgonmyst med Wille och Julie. Kampen mot förfallet går finfint. Jag börjar känna mig stark och snabb =). Enda problemet är att jag verkar ha blivit beroende. Får jag inte springa blir jag sur som ättika. Sursursur.

När vi flyttar hem ska jag ta med hopprepet och stå och hoppa när barnen somnat. Ser ingen annan lösning.

NOT QUITE YET (part II)

Nu har jag bestämt oss. Vi flyttar inte hem imorgon. Vi stannar här i vårt paradis ett litet tag till. Känns som ett skönt beslut. Om än lite ensamt. Men mysigt, härligt, ljust, ute, soligt, fritt och okomplicerat.

Lämna det här för tallarna på Hedenvägen? Njääää...

Nu skiner solen på oss, men när det blir höst igen, då flyttar vi hem.

NOT QUITE YET

Igår hade vi en härlig kväll hos Annika. Anna flyttar på Söndag så vi ville hinna med en sista vinsurrarkväll. Trevligt, gott, och förhoppningsvis utan dolda mikrofoner med inspelningsfunktion =).

Och idag, idag kom sommaren tillbaka. Den här fantastiska sommaren verkar inte ge med sig riktigt än. 4 dagars höst fick vi, men nu verkar det bli fint ett tag framöver. Hejaheja sommaren, ge dig inte, kämpa!

Vi har haft en härligt slö dag, med barnarbete (avlönat trädgårdsarbete, W och J kämpade med sopar, krattor och skottkärror).  Senare tog jag och Wille en jogging/cykelrunda. 7,2 km trampade Willes små ben, med bara en vurpa och ett par promenader i uppförsbackarna som avbrott.

God mat åt vi också, grillad oxfile med ett fantastiskt gott vin. Det smakade extra gott i den härliga kvällssolen. Vilken dag!

W och J med världens bästa Motte (och magarna fulla med oxfile).

När barnen käkade popcorn och såg på Pettson och Findus efter maten satt jag på bryggan. Kvällssolen värmde min rygg, havet var spegelblankt, det var alldeles lugnt och tyst. Ibland bröts stillheten av ett vak. Det var en sån där vacker kväll som gör att man kommer ihåg att känna sig tacksam och jag satt där och bara njöt. Det är så vackert.

Kvällen avslutades lika storslaget som dagen varit. Jag och Wille läste sista kapitlet i Harry Potter. ojoj. Vilken häftig upplevelse att dela den boken med Wille. Wille hade svårt att somna efteråt, så vi pratade länge om boken och allt som hänt. Om läskiga grejer och om mod, magi och vänskap.

Hej Jenny. Hej. Är du ensam i stugan nu igen? Ja, men jag börjar vänja mig. Life is good. Det får man inte glömma. Men han får gärna komma hem nu.

EN HÄRLIG LITEN MÄNNISKA

Jag: Julie, du är en HÄRLIG liten männsika!

Julie (med en självklar ton): -Jag vet.

Jag önskar att hon säger likadant när hon är 11 år, 12 år, 13 år och helst hela livet.

Självkänsla, självförtroende och mod. Det vill jag ge mina barn.

En HÄRLIG liten människa

Här rullar dagarna på. Jag har börjat förbereda för hemflytt. Det känns tråkigt. Vill inte alls flytta hem, men det blir väldigt mycket lättare att klara all logistik och sånt som hör vardagen till då vi bor hemma. Men det känns som att bli instängd. Här lever vi UTE på ett annat sätt. Dörrarna står öppna, barnen springer runt ute själva. Jag går runt i bikini, barnen springer halvnakna. Det är så härligt att nyvaken öppna dörren, säga godmorgon till harpaltarna och se två små troll iklädda varsin morgonrock springa ner till studsmattan. Eller gå hand i hand ner genom det blöta gräset för att väcka momme och motte.Hemma i "förorten" måste jag följa med Julie ut, och det känns konstigt att lämna ytterdörren öppen. Som att gatan ramlar in i huset ungefär.

Nä. Här i Kallax trivs jag bäst. Dessutom har vi närheten till Inger och Tomme. Jag känner mig mycket mindre isolerad när jag vet att de finns några få meter bort. Hemma är jag verkligen ensam (vuxen).

Nä HU. Jag har inte alls någon lust att flytta hem. Dessutom är jag nog egentligen ingen "villaområdesm

änniska". Jag vi bo öppet, och fritt. Inte se fula hus när jag tittar ut, utan istället, träd, hav eller ängar.

Nu ska jag dränka min hemflyttsångest i ett glas rödvin, och njuta av vår lilla stuga med tända ljus och en filt över mig i soffan.

VÄLKOMMEN HÖST

Idag har en stor oro försvunnit. Det är för privat för att gå in på här men jag är iallafall oerhört lättad och glad!

Dessutom så har hösten kommit. 11 grader och regn i Luleå idag. Och det gör inget, känns faktiskt helt OK. Idag är jag på jobbet och tjuvstartar lite inför nästa vecka, då allt drar igång på riktigt.

Vi har nu hunnit till kapitel 14 i Harry Potter och De vises sten. När det gick upp för Wille att det bara var 4 kapitel kvar blev han djupt bedrövad.

-ÅÅÅÅÅ jag vill läsa nästa bok nu.

Jag har sagt att han måste vänta ett tag till, eftersom böckerna blir läskigare och läskigare, så nu är planen att läsa om den med Peter i september, och sedan se filmen i vinter. Sedan, om det känns OK, läsa nästa bok. När jag sade till Wille att man egentligen ska läsa böckerna när man kan käsa själv stavade han sig igenom "Professor Quirrell", lyckades och sade stolt

-se där mamma, jag KAN ju läsa!

Nu ska jag skynda mig här på jobbet så kanske vi hinner hitta på nåt kul i eftermiddag.

NU PÅ SOMMARENS SISTA DAG

...säger som Ratata, fast tvärtom; mörkret gör så ont nu när mina ögon vant sig vid ljuset =).

Fast det varit ganska varmt idag så är den där och flåsar oss i nacken, hösten. Jag som normalt ÄLSKAR hösten känner mig inte redo ännu. Jag är inte färdig med sommaren, inte alls. Inte på långa vägar faktiskt. Känner mig ungefär som jag kände när vi var på väg hem från Thailand sist. Jag VILLE INTE åka hem. 9 veckor var inte nog. Halvpanik och blues de luxe...Är inte riktigt redo att sugas in i den hysteriska jobbtornadon med resor och nattjobb. Vill vila mer, bara liite till. Och när jag vilar vill jag ha sol och värme =). Nåväl, det är en vecka kvar och med lite tur har SMHI fel som vanligt och vi får fler underbara dagar.

Sent ikväll tog Wille årets sista kvällsdopp. Han är så modig och härlig. Huttrande hoppade han i från bryggan med cyklopet på. Dök runt lite grann och klev upp efter några minuter, med blå läppar. Sprang sedan raka spåret upp i den varma duschen.

Känner mig ganska ensam. Det är lättare att vara ensam vuxen när solen skiner, luften är varm och nätterna ljusa.

Idag har varit en bra dag, glada barn, härligt (om än lite kallt) väder och Luleåkalas samt lunch på stan med stora och små kompisar. Det verkar som att alla dagar som jag startar med en löprunda blir bra, kan man tacka endorfinkicken för det måntro? Om bara mina benhinnor var med på noterna skulle jag springa min 7km-runda varje dag. Gärna två gånger.

Nu ska jag blåsa ut ljusen, dricka upp det sista ur vinglaset, gå ut på altanen och andas lite nattluft. Sedan kryper jag till kojs med Bingo Rimer.

Kvällshimlen ovanför vår lilla stuga ikväll

Kvällsjag i vår lilla stuga ikväll (hår -skitigt, tisha -Acne =) ) Godnatt!

PICS

Om jag skriver idag blir inte orden så roliga så här kommer ett bildregn från igår och i förrgår istället. Då var det sommar, nu är det nog höst...

Sammanfattar : bad, sol, Luleåkalas med stora och små kompisar.

STATUS

....Igår: sol, bad, sol, bad, lego, studsmatta, sol, bad, lego.Avslutade som vanligt med Stackars Pettson för den lilla och Harry Potter för den lite större. Jag själv avslutade i 20-gradig värme kl 23 i min ensamhet ute på altanen. Måsar, båtljud, havet, och denna varma härliga luft. Ändå känns allt lite sorgset just nu. Hösten lurar runt hörnet, och det känns som att sommaren börjar vara slut. Den här konstiga men härliga sommaren.

Blandade känslor ikväll efter inslag på nyheterna. Längtan, saknad, oro, men ändå en efterlängtad bild från en annan verklighet som är så nära oss men ändå så långt bort. W lite ledsen ikväll: -Mamma tänk om du dör. Tänk om du dör det här året? Jag vill begravas på samma ställe som dig. När kommer du att dö?

Kan barn känna sina föräldrars outtalade oro på ett så träffsäkert sätt? Eller är de jobbiga funderingarna bara en naturlig del av uppväxten, och timingen en slump?

Imorgon är det en ny dag! Och den ska bli härlig! Det har jag bestämt.

WISH YOU WERE HERE

Vilken underbar sommar. Luleås skärgård är fantastisk, idag har vi varit på Klubbviken igen och njutit av havet, solen, vinden och goda vänners sällskap.

Cyklop, varmt, klart vatten. Bra kombo =)

Havet. Vackert och fantastiskt. Jag kommer aldrig att kunna bosätta mig i inlandet. Havet är en drog som jag är extremt beroende av.

Julie och Olivia ville INTE vara med på bild.

Hemfärd. Unghög med orangea flytvästar.

Elias och jag

Idag är vi nöjda, glada och inser hur lyckligt lottade vi är.

Och, imorgon är det en ny härlig dag. Dessutom är det imorgon en dag mindre tills vi är ännu nöjdare =)

I`M WITH THE BAND

Vilken helg det var. Fredag middag på båten med tjejerna, sedan spelning med fantastiska Eldslukers. Nostalgitripp de luxe... Jag såg Eldslukers sist på Roxy 1993 eller 1994. Nu körde de järnet igen. Ratata, Mando Diao, Simple Minds och till och med lite Robyn. Vi hoppade och studsade och fick ett rejält fyspass. Ingen headbanging dock, herregud man vill ju inte förstöra frisyren...=). Det var som att vara på gymnasiefest igen, och alla där såg nästan exakt likadana ut som för 18 år sedan, bara lite rynkigare och ungefär 10 kg tyngre =). Sedan tillbaka till båten såklart.

Lördagen var inte ett dugg sämre, 40-årsfest hos Annika och Jonas på Mjölkudden. Supertrevligt och JÄTTEKUL. Även den kvällen avslutades på båten, eller rättare sagt på MAX med nattmat.

Gänget; Anna, Erica, Kicki, Annika och Lena

Piffad och puffad till max...

Kan väl konstatera att en tvådagars inte går lika obemärkt förbi som förr. Var galet trött hela söndagen. Det har hänt en del de senaste 15 åren...

Den här måndagen har bjudit på sol, bad, gräsklippning, storhandling, lego och ett nytt personbästa i kampen mot förfallet. Jag är så nöjd med 6,9 km på 37 min och 52 sekunder. Inser dock att det här med långa distanser inte är nåt för mig. Jag vill springa fort, fort, fort, och det kommer jag inte att klara om jag ska springa långt. Med långt menar jag en mil eller mer. Nä, jag ser fram emot intervallträning och att få swischa fram i skogen i full fart. Det är aptrist att lulla på långsamt som jag gjort hittills. Sprang en halv km i 4-minuters tempo. DET var kul.

Julie och Rebecca badade

Wille och Olle lekte hela dagen men hade ändå svårt att skiljas åt när det var dags för oss att följa Olle hem till Berget.

Lyckliga barn

Annars är det ganska spännande här i stugan nuförtiden. Väldigt närgångna älgar käkar våra rönnar. Våra två harpaltar verkar spendera hela natten på vår gräsmatta. Men, det mest spännade är all magi. Trollkarlar, svartkonst, trolldrycker, häxor... Varje kväll när Julie har somnat kryper jag och Wille upp i soffan med en filt över oss och läser ett kapitel ur den här:

Det är en ny värld som öppnar sig för Wille, och han är helt uppslukad av den. Mugglare, Voldemort, Peeves, Dumbledore, Hogwarts, Hagrid. Efter varje kapitel pratar vi länge om vad som hände i kapitlet och hur allt hänger ihop. Det behövs. Egentligen är han nog kanske liiiite för liten, men jag kan inte låta bli. Det är underbart att få följa honom in i den här världen, och att höra hasn tankar och reflektioner om berättelsen.

Nu är det dags att sova, imorgon blir det förhoppningsvis en härliga dag ute på Klubbviken!