GOODNIGHT SWEETHEARTS

Nu ska jag krypa ner mellan mina två små älsklingar. När Peter är borta lyxar vi oss och sover alla tre i stora sängen. Eftersom Peter är borta en hel del så blir det mycket lyxande =). Julie somnade iallafall helt utmattad redan vid 19-tiden. Det tar på krafterna att fira storebrors födelsedag... Så, jag och Wille fick en riktig myskväll bara vi två. Vi byggde på Willes Neptunbärare, läste näst sista kapitlet i Pettson., Findus & tomtemaskinen, och satt länge på toaletten och hittade på gåtor. Wille var bättre än mig som vanligt...

Wille: -Mamma, din tur att hitta på en gåta!

Jag :-Hmmm.....Hmmmm.... Låt mig tänka...

Wille: -Äsch, jag vet en: vad är det som tänker och tänker men aldrig kommer på något?

Jag: -Retas inte lilla skitunge!

Det är härligt att ha en alldeles underbar nybliven 6-åring. .Det sista han sade innan han somnade var: ...mamma....

Jag är så otroligt lyckligt lottad.

Bild: DIXIE

6 ÅR!

Idag fyller vår ÄlsklingsWille 6år! Tänkt att det redan gått 6 år sedan vi fick honom, och världen förändrades för alltid. Vi blev världens lyckligaste, och den stora kärleken överrumplade oss. Med ens blev allt alldeles fyllt av lycka, men också av oro. - Hur ska man kunna skydda denna lilla varelse från allt ont och hur ska man lyckas ge honom ett bra liv?

Vi förstod vad livet går ut på och alla känslor var överväldigande.

Imorse blev han uppvaktad i sängen med paket, tänt ljus, ballerinakakor, mjölk, vindruvor och sång, och alldeles vid klockslaget för hans födelse pratade vi om hur det var när han kom ut.

-Var var jag då? undrade Julie

-Men Julie, du fanns inte då, svarade Wille.

Julie blev tyst och såg ut som ett frågetecken =)

Idag skiner solen på Wille, och det är varmt och skönt. Dagen då han föddes var det också soligt, men iskallt (-28 grader) och gnistrande klart ute.

Det blir förstås svårt att "slå" hans 5-årsdag, förra året, som han pratar om än idag. LÄS HÄR!

Men, vi ska göra vårt bästa!

Wille, när du är stor och läser det här:

-Tack för att du finns, och för att du är världens underbaraste och finaste kille! Du gör oss så lyckliga och du är en fantastisk liten person. Vi älskar dig!

Wille alldeles nyfödd

MULTITASKING

Just nu: sitter i sent kvällsmöte, bloggar, skriver komihågpunkter inför morgondagens möte med köksbyggare, korrigerar ett dokument vad som sades på mötet innan vi bröt för kvällsmat. Samtidigt.

I am a true multitasker =)

Just nu, därhemma: 3 älsklingar ligger och kvällsmyser i stora sängen med välling och Pettson, Findus och Tomtemaskinen.

Obviously drog jag en nitlott ikväll....

Och ja, jag fattar att det inte är bra att göra tusen saker samtidigt. Men ibland är det svårt att låta bli.

TRÖSTÄTER OCH TRÖSTSHOPPAR

Är inte riktigt kurant, och har fått för mig att jag blir piggare fortare om jag äter lite mörk choklad (obs, bara lite), och shoppar lite. It´s all in the head, eller hur?

Nu har jag klickat hem dessa:

Finfina jeansshorts från Hovleverantören (H&M)

..så nu borde jag alltså bli frisk?

Dessutom säger ju alla att det snart är sommar. Så det är väl dags att se över shortsbeståndet. Så tänkte jag  =).

Shortsen blir jättefina med brunt skärp, sandaler och någon härlig beige-vit topp.Även till blå-vit randigt. Kom nu, sommar!

SUCCESS

Att bli riktigt framgångsrik inom sitt gebit, det är det få som lyckas med. En som lyckats är min pappa. Tillsammans med den här tjejen åstadkom han stordåd:

Pappa och Pernilla Wiberg 1996 (?)

Pappa och Pernilla på VM 2011

Pappa var Pernillas tränare i 14 år (tror jag...), och alla som är bara liiiite intresserade av alpint sport vet ju hur det gick. Ett antal mästerskaps- och OS-medaljer lyckades fantastiska Pernilla kamma hem. Givetvis var det Pernilla som som var stjärnan, men jag tror inte att jag riktigt förstår hur duktig min pappa var på sitt jobb. Hon blev ju världens bästa!

Pappa fick jobba hårt, hade mycket tid borta från familjen och många långa resor och arbetsdagar, men så lyckades han också.

Jag tror att det gäller att hitta det man verkligen brinner för, och sedan satsa allt, för att ha en chans att bli riktigt riktigt riktigt framgångsrik.

Gör DU det du brinner för?

Jag letar fortfarande efter min grej. Och just nu brinner jag mest för mina barn...=)

JODÅ...

...det är fortfarande kallt. Men vi har hopp, det ser ut att bli lite trevligare temperaturer till helgen. Härliga familjen Flink är här på sportlov, och på Fredag blir det Leos lekland för hela gänget. Kanske kan helgen bjuda på uteaktiviteter? Vi behöver det nu....

Family Flink hos oss på Lanta för ett år sedan.

Trots att vi träffar Family Flink hyfsat ofta med tanke på avståndet Uppsala- Luleå, så känns det som att det är alldeles för sällan. Alex "växer" med raketfart och är snart en riktig stor-tjej. Rebecca och Wille är synkade och växer i samma takt, på alla vis. Men oj vad fort det går, och oj, vad vi skulle önska att vi kunde ses oftare. Vi har så många kära i andra änden av Sverige, så många som vi träffar alldeles för sällan.

Vi håller tummarna för en härlig helg innan Flinks åker hem igen på Söndag.

Och, vi har iallafall bestämt oss. Trots kobror, denguemyggor, brännmaneter och arga hundar tar vi en sväng till Lanta även nästa vinter. Lugnet, maten, solen, havet, ja, livet där är som en drog. Och, för mig ett väldigt behövligt andningshål utan måsten där vi kan fokusera på att njuta tillsammans, alla 4.

För skam vore det ju om föräldradagarna brann inne... =) 

SANE HEALTHY INSANE

Vi har ätit mörk god choklad, druckit vin och sett på missade Solsidan-avsnitt. Före det, när barnen fortfarande var vakna, satt vi i soffan alla fyra och såg Ice Age 3 och åt godis (Julie) och ostbollar (Wille).

Nu sitter vi i soffan med varsin dator i knäet. Det är nya tider helt enkelt. Mycket soffa, och mycket skärmtid.

Fast vad kan man göra när världen är djupfryst, mörkret kompakt och luften står stilla?

Jag känner mig iallafall väldigt lycklig. På alla sätt. Och snart är det vår, det är så mycket vi ska göra till våren, så många härliga dagar som väntar på oss.

Medan vi väntar sitter vi kvar i soffan.

Påklädning för att klara för Luleå-temperaturer.

Nästa vinter blir iallafall kortare än den här evighetsvintern som är den längsta, envisaste vinter-jäkeln jag nånsin stött på. Det får faktiskt vara nog med dessa sjukt låga temperaturer nu. Nu går jag och öppnar altandörrem och skriker, för full hals:

  DIE VINTERJÄVEL DIE!

LOVE

Det här är förra årets blogginlägg, just den här dagen, den 18 februari. Vi hade 65 grader varmare då än vad vi har idag! Dessutom var det en stor dag, se vad jag skrev:

En stor dag ...är det sannerligen idag: Julie har använt ordet "älskar" för första gången! Och jag tror faktiskt att hon förstår ungefär vad det betyder. Hon sade, helt plötsligt, när jag bar henne på väg hem längs stranden i mörkret efter att ha ätit middag på Noble House ikväll:

-Mamma, ja älskar luckybaloon!

-Älskar du lucky baloon?

-Ja.

Sedan sade hon det massor med gånger!

När vi sedan kom hem försökte Peter:

-Julie, älskar du pappa?

-Nej. Älskar Motte!

Han försökte ungefär 10 gånger, och fick samma svar: ÄLSKAR MOTTE!

 

Så, vår härliga dotter älskar lucky baloons och sin Motte.

Julie och hennes älskade Motte på Koh Rok i feb 2010. Ain´t love the sweetest thing?

I Luleå kämpar vi vidare mot kylan. eller, mot våra sinnen kanske man ska säga. Alla pratar om hur kallt det är och suckar. Det gäller alltså att hålla humöret uppe och föröska tänka på att kylan har sina fördelar. Till exempel har jag inte sett en endaste mygga på hela morgonen =)

Igår hade jag en härlig kväll med Anna, Annica och Erica. Vi åt god thaimat och surrade hela kvällen. Vi träffas för sällan och när jag kommit hem och pussat 2 sovande små barn och en halvsovande man kom jag på en massa saker vi INTE hann prata om.

En sak hann vi iallafall prata om: Hur viktigt det är att njuta av nuet.

Så, nu ska jag försöka njuta av kylan. Det finns iallafall inga kobror.här.

LONG TIME NO HAIRCUT

Jag har missat två klipptider och nu är håret extremt risigt och långt. Så här långt här har jag inte haft på 19 år... Tokigt nog så verkar det som om jag måsta avboka nästa inbokade tid också, och mesig som jag är vågar jag inte gå till någon annan frisör än min vanliga. Så, det blir spännande det här. Hur långt, och hur risigt kan håret bli innan jag får panik och går till en annan frisör...? )

OK, allt är relativt, men för att vara mig är det långt...Risigt kan vi iallafall enas om att det är.

TUR I OTUREN

Det är som bekant väldigt kallt här i Luleå nu. Förutom att jag konstant går och drömmer om varmare temperaturer så är jag glad att Farmor och Farfar slapp pricka in den här veckan. De var ju här förra veckan, och det var nog så kallt då...

Wille, som är en smarting, lyckades förhandla till sig ett extra födelsedagsfirande för att få fira med farmor och farfar. Fair enough. Så, det blev tårta och presenter förra helgen. Nu planerar vi för fullt hur vi ska fira den riktiga födelsedagen om ett par veckor.

-Helst vill jag vara i Thailand som förra året mamma. Annars vill jag vara på Leos, säger Wille.

Klok pojke. Ska kolla om det går att ordna någon bra biljett i sista sekunden. Nej, skämt åsido, plikten sätter stopp för det. Men nog har han rätt, det hade varit toppen att få fira i Thailand igen.

Wille nästan 6 år

Farmor och Julie

Wille fick ett Fia-spel av farmor och farfar. MYCKET populärt!

It is called a kick!

Snöskottning. Nästa vinter kommer fasaden att vara bytt och huset vitt. Får spunk av den smustgrå färgen med de väldigt blå knutarna.

GOING DOWN WITH STYLE

Man ska inte skratta åt sånt här, men fröken Gizmolina, vars lyxiga flärdiga drömvärldsblogg jag följer har varit med om en olycka. Jösses tänkte jag, när jag läste att hon var skadad. I nästa inlägg fick vi veta vad som hänt... Gizmolina hade snubblat med ett champagneglas i handen och skurit sig på det.

Så galet typiskt att när hon är med om en olycka är det champagneglas (och säkert höga klackar) inblandade. Så, härliga Gizmolina, var inte ledsen, jag tycker att det är en väldigt stylish olycka och helt i linje med ditt liv och leverne. Så OM du nu var tvungen att vara med om en olycka så kändes just den här olyckan helt rätt!

Hade något hänt mig hade det väl varit att jag fått en istapp i skallen eller halkat på en isfläck och brytit lårbenshalsen. Alt. råkat bada med en kobra =)

LÄS MER HÄR

IDEAL?

Snodde de här bilderna från Gizmolinas. Hon i sin tur snodde dem från italienska Vogue. Alltså, jag var bara tvungen. Den här donnan (Candice Swanepoel) ser helt overklig ut, hon är för perfekt. Jo, jag fattar att hon är ca 14 år (23) gammal, retuscherad, proffsstylad och sminkad samt proffsfotad. Men ändå. Pinnsmal, men med kurvor, legs to die for, och så ansiktet på det. Hur kan det komma sig att endel blir så snygga när de är smala, medan andra bara ser ut som tärda skelett? Jag tycker att det är betydligt finare med mer muskler, men kan inte låta bli att förundras över denna dam som dessutom trots sin pinnsmalhet faktiskt ser hyfsat atletisk ut.

Nu ska jag fortsätta min arbetsdag. Vilken lyx det är att vara tidigt på jobbet och hinna med massvis innan det börjar knacka på kontorsdörren. Idag blir det ett och annat möte, lite förberedelser för undervisning samt annat småplock som inte hunnits med. Catching up med andra ord!

HALFWAY BELOW ZERO

-28 grader nu på morgonen. Nu räcker det faktiskt ;). Får lite Panikångest, tänk om solen övergett oss? Tänk om vi är på väg från solen. Vår planet alltså. Tänk vad vi skulle bråka om de återstående energikällorna som kunde ge oss värme och ljus. Och när de var slut skulle vi långsamt frysa ihjäl i vår sönderbombade värld. Hu.

Nä, on à lighter note: det är mitten på februari. Det har vänt nu. Snart är det vår, tjohoo!

Men när man står på busshållplatsen en tidig morgon och inte hör något annat än tystnaden, och känner hur den iskalla luften fyller lungorna samtidigt som man ser sig omkring på den djupfrysta världen, då är det lätt att tankarna skenar iväg.




- Posted using BlogPress from my iPhone

KÄRLEKSDAGEN

Den här alla hjärtans dag har varit toppen! Jag har ätit en god lunch med ett mycket inspirerande sällskap,  och middag åt vi hemma, alla 4 med hämt-mat och Ben and Jerrys. Gai Pad Krapow, Som Tam, Nam Tok och  Friterad  kyckling stod på menyn, och det var starkt och gott! Eller, som Wille säger -det var drag i det här!

Den här bilden tog Peter för exakt ett år sedan.

Jag kommer ihåg att vi åt på fina restaurangen Suza Hut på Long Beach, vi mådde gott och livet var härligt. Precis som det är idag. Jag är så lyckligt lottad.

Vi har haft en hektisk men bra vecka. Tack och lov har farmor och farfar från Västerås varit här och räddat oss. Vi har haft roligt, spelat mycket FIA med knuff (fast utan knuff) och Wille och Julie har verkligen fått rå om sin farmor och farfar. 

Nu har de åkt hem igen, och vi längtar till maj, då vi ses igen.

EN VACKER DAG

Idag började det ljusna redan vid 07.30 i Luleå! Underbart!

Underbart var det också att hinna ha en hyfsat lugn morgon med småtrollen innan jag åkte tillbaka till Stockholm. Inatt blir jag kvar här, och farmor och farfar tar väl hand om barnen. Flyboy är bortrest han också (ovanligt va?), så det är tur att farmor och farfar kom upp och hjälper oss.

När jag kom till Stockholm var det underbart väder även där, och eftersom vårat möte är på Skansen fick jag turista lite också =)

Spårvagnen över Djurgårdsbron

Vackra Skansen



Stärkt av vädret, barnen och den härliga promenaden upp genom Skansen kändes ett tufft möte inte alls så tufft!

Hotell Riddargatan är verkligen toppen. Det ligger perfekt till och har nära till allt, och har väldigt trevliga rum. Och, härifrån är det bara ca 50 meter till Svenskt Tenns tillfälliga lokal i Astoria på Nybrogatan.

 Lokalerna på Strandvägen byggs om och renoveras, så här hittar man Svenskt Tenn under ca 6 månader till.

Dessutom är det bara ca 100 m ner till Strandvägen och början på Birger Jarlsgatan där Gucci ligger som jag alltid handlar på när jag är i Stockholm.

Mooouuuhaahhhahaha. As if. =)

TO THE MOON AND BACK

Snabbvisit i Stockholm, nu är jag på väg hem till småtrollen igen. Farmor och farfar hämtade på dagis idag och jag misstänker att det var spännande :). Jag hinner hem till läggningen, det känns bra. Var på Skansen hela dagen idag, trots att det var riktigt gråväder idag så var det så vackert! Nu är det BOARDING, over and out!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Arlanda

HOTELL RIDDARGATAN

Nu har jag checkat in på Hotell Riddargatan, det är första gången jag bor här och det verkar riktigt fint. Bor högst upp med utsikt över Östermalms takåsar, och har bara ett stenkast ner till Strandvägen där spårvagnen går som tar mig till Skansen där jag ska vara imorgon. Trevligt.

Men, det var lite ledsamt att åka hemifrån ikväll. Trots att farmor och farfar är hos oss, nåt som både Wille och Julie tycker är TOPPEN, var Wille lite ledsen idag. Både jag och Peter kommer att vara borta den här veckan och Wille var olycklig över det och grät:

-Mamma det är inte okej med mig att ni åker bort. Jag vill inte det.

Det gör ont i hjärtat.

Vi har iallafall haft en bra dag idag, varit ute i pudersnön och haft det allmänt lugnt och skönt.

Nu ska jag jobba lite, sedan ska jag somna med mina små älsklingar i tankarna, då sover jag nog gott!

GRANDPARENTS IN THE HOUSE

Nu har farmor och farfar anlänt! Wille och Julie är glada och helt uppskruvade =).

Och nu, nu ska jag och Peter börja ladda, för ikväll är det fest! 

Nej, jag har inte sådär stor skalle och korta ben i verkligheten. Det är bara min man som är så lång att alla bilder på mig blir uppifrån =)

AUTOCORRECT

DET HÄR är det roligaste websidan jag sett på väldigt länge.

Påminner om förra nyår när min teknikhandikappade mamma (förlåt mamma., men det är sant =)) försökte skicka ett "Gott Nytt År"-SMS till oss i Thailand...

KNNNNNGPRRTG  KKTTTFGH

JJH!

Så kom nästa:

FIII LVSS ZZ½

Autocorrect eller inte =) ?

THIS IS WHERE IT HAPPENS

Nu har Barnen och Peter prickat "rätt" dag för lunch på stan, igen. På väg in på ThaiThai mötte de den här mannen:

-Hej! sade han

-Tjena! sade Peter. 

Synd att inte Alex var med! Alex gillar Danny, kan man säga utan att överdriva =).

Nåväl, efter thai-lunchen begav de sig till köpcentret Smedjan. Då gick brandlarmet och de fick utrymma (lugnt och försiktigt visserligen, men väldigt dramatiskt =) ) . Väldigt spännande upplevelser för en nästan 6-åring och en 2,5-åring.

När de var på stan en gång i höstas och i lugn och ro satt och åt sina glassar på Blå Gåsen fick de plötsligt se ett riktigt RÅN. Smycka-butiken 10 meter från barnens bord blev rånad och det var stor dramatik mitt framför barnen. 

Ingen ska säga att det inte är spännande att bo i Luleå =)

BUT NOT TONIGHT

Uppe med tuppen, ska vara supereffektiv den här veckans sista arbetsdag. Nu är det äntligen fredag, och nångång inatt kom Peter hem så nu är familjen komplett i ett par dagar, härligt! Wille och Julie är spända av förväntan och räknar timmarna till farmor och farfar anländer imorgon. Nu sätter jag full fart framåt mot helgen, ska hinna med ett besök i Boliden och sedan blir det fredagsmys!


- Posted using BlogPress from my iPhone

CLEAN

Det luktar väldigt gott och är så rent och fint. Njuter av att vara hemma just nu. Jag tror bestämt att min makes ordningssinne har börjat smitta av sig. Är det bra eller dåligt =) ?

JAG HAR EN ÄLSKARE

Men jag har inte riktigt förstått det förrän idag. Han är varm, mörk, ljus och så oerhört vänlig, och tyvärr väldigt långt bort. Jag tänker på honom och drömmer om honom många gånger varje dag. Och, just nu, kämpar jag för att få tillbringa mer tid med honom.

Läs det här!

Alla borde ha en älskare eller älskarinna.

Har du någon?

BLOGGRAPE

Någon måste ha bloggrapeat (heter det så? ) min blogg. För ett så här pubertalt inlägg skulle jag ALDRIG skriva....Här kommer iallafall lite godsaker från en okänd välgörare:

Jag kan också skylla på att Peter är bortrest igen. Då kan det bli såhär =).

WHAT´S EATING JENNY GREBERG?

Ja, det kan man fråga sig. Är sur på allt möjligt idag, kanske rättmätigt, kanske helt obefogat? Sur på tunga elefanter och svågerpolitik på jobbet, sur på mig själv som tar skiten, sur på mig själv som är sur ...ja  ni fattar.

Fast egentligen är jag inte sur. Och herregud, jobbet är ju bara ett jobb. BARA ETT JOBB! Som dessutom är väldigt roligt allt som oftast. Men allt som kräver stort engagemang innebär också starka känslor, och ibland är känslorna inte odelat positiva.

Inget rosa fluff på den här bloggen inte.

Ska påminna mig själv om några saker imorgon när jag kommer in på jobbet:

-jag är bra!

-jag ska inte ta skit!

-gillar jag det inte så kan jag skjuta ut mig, jag är inte fast i en återvändsgränd!

Go Jenny go!

SHOW SOME FIGHTING SPIRIT!

HOPE

Idag är den den 1:a februari, första dagen i hoppets månad. Bor man här uppe på Nordpolen som jag gör så innebär februari att ljuset sakta kommer åter, att dagarna äntligen blir längre och att man känner att det kanske går att överleva även den här vintern =).

 Skämt åsido så är februari en härlig månad! Gnistrande snö, sol, klart och kallt!

Jag har hopp om att hinna med en hel del i februari, på listan står:

1. Städa garderoben
2. Beställa förstoringar och få upp dem på väggen
3. Få in en offert på köksrenovering
4. Boka resa till värmen

Vi får se hur mycket jag hinner!

Den här bilden är tagen för exakt ett år sedan (om 8 timmar). Fullmånen lyste vackert över vårt hus, det var 32 grader varmt på Koh Lanta och hemma var det snökaos. Kommer ni ihåg?

GALET

Efter peelingen (Rubinsteins Micro-massage Scrub, helt kass och gjord för folk med extremt tålig och väderbiten hud, åkte i soporna direkt) smorde jag in mig med kvällens lyx : Lauders perfectionist wrinkle lifting serum. På flaskan står det " apply on skin before your moisturizer". OK tänkte jag och smorde in mig med min moisturizer, miniderm.

Finn ett fel.

Just det, miniderm är ingen moisturizer för snart 40- åriga rynknojiga utarbetade doktor-blondiner ( jag alltså). Jag är en sucker för dyra krämer, oavsett om de hjälper eller inte så är det så härligt att smörja in sig varje kväll med nåt dyrt kladdigt som utlovar mirakelresultat ;). Att smörja in sig med miniderm (för er som inte vet det är miniderm hudkräm för torra barnkroppar ) däremot känns INTE bra.

Jag har helt enkelt inte hunnit fylla på dyrkrämslagret. Innan jag kom på att jag kunde använda miniderm körde jag med ett gammalt anti-cellulitkrämsprov från Biotherm som jag hittade i en låda (i en hel vecka, nu borde jag vara säker på att jag inte har några celluliter i ansiktet iallafall).

Undrar vad jag ska använda när minidermen tar slut. Xyloproct kanske? Moouhaahaaha!





- Posted using BlogPress from my iPhone

BATTERIER LADDADE

Det har varit en härlig helg. Idag blev det en kortis till Måttsund, Wille och Peter åkte skidor och jag och Julie åkte bob. Den lilla lilla stund som vi faktiskt såg solen ovanför trädtopparna var härlig. Snart återvänder ljuset och det påverkar verkligen tillvaron. Jag längtar efter härliga dagar i slalombackarna, efter strålande sol, blå himmel och gnistrande snö. Snart...

King of the hill och hans pappa

Julie -glad och nöjd på boben

Vi åt onäringsriktig mat i restaurangen

Nu känns det som att vi är utvilade och redo för en ny vecka! Tyvärr kommer vi båda att flänga en del de närmsta veckorna, så det dröjer innan vi får en normal vecka med alla 4 hemma, men får vi ha såhär lediga och härliga helger så blir det nog jättebra ändå!

IT HAPPENS

Joggingtur och lek i djupsnö, kalas på Leos, god god god thaimat. Så kan man sammanfatta vår dag. En väldigt lovely lördag, som känns som en riktig batteriladdare.Vårat tänkta middagssällskap fick sjuka barn, så Inger och Tomme kom och hjälpte oss att äta upp Som Tam, Satay Gai och Gai Pad Krapow. Peter är helt otrolig och lagar fantastisk god mat. Det enda jag inte gillat som han lagat är en läbbig smaklös vattnig torskrätt. Ganska imponerande med tanke på att vi varit tillsammans i evigheter =). Eller, iallafall i 11,5 år.

Jag har för övrigt firat mina 3 veckor utan sötsaker med 5 godisar. Sedan räckte det. I normala fall hade jag gärna klämt i mig 5 påsar godis. Något har hänt under de här veckorna...

Och joggingturen... nja, den vill jag helst inte prata om. Om man inte räknar med de härliga rundorna i Sydney i november, så har jag inte joggat på exakt 4 månader. Att då få för sig att premiärspringa i tungt snöfall, 2 dm nysnö på oplogade vägar är väl kanske inte en av mina allra bästa ideér =)

Man ska ju inte hänga ut sina barn, men jag kan inte låta bli att berätta att Julie åkte hem från Leos iklädd 1 st tröja på överkroppen, 1 st tröja på nederkroppen, skor och jacka. Hon hade alltså en tröja på benen, med ett ben i varje ärm. Man tager vad man haver, och trots att vår fantastiska lilla unge varit torr sedan hon fyllde 2 år så händer det små olyckor ibland. 

Julies kommentar:

-Det är sånt som händer ibland!

Lilla underbara J lussar på dagis 

SOMETHING TO LOOK FORWARD TO

Visst, man ska leva i nuet. Det försöker jag göra. Men, det här året kommer att bli härligt, och nu har vi äntligen bestämt oss och har ytterligare en sak att se fram emot:

Koh Rok i februari 2010

 

Många, långa lata dagar i Thailand! Inte förrän i slutet av året blir det förstås, men förhoppningsvis blir det lika fantastiskt härligt som vi tror.

Helt plötsligt känns det mycket lättare att inte deppa över för mycket jobb och mörkt och kallt väder. Psykologi på hög nivå...

JIPPIIIII!!!!!!

CARRY ON

Tidig morgon idag igen, inte lika pigg som igår tyvärr... Men det går! Måtte det bli fredag e.m. snart....Jag ska vara helt ledig i helgen och det ska bli vansinnigt skönt. Jag har insett att jag är alldeles för plikttrogen och ambitiös. Mitt jobb äter upp mig. MUMS! säger det!

Vi hade en väldigt mysig kväll igå, jag och småtrollen. Flyboy jobbade sent igen, så det var bara vi tre. Wille inspirerades av Isabelle Halling och vill fixa till i sitt rum. Han ritade en ritning och förklarade noggrannt:

-under sängen vill jag ha mer döskallar och spindlar. På väggen vill jag ha ett hav och ett piratskepp och en öken med pyramider. Och så förstås, en djungel som i Thailand.

=)

Annat på önskelistan var ett hål i ytterväggen, med en lucka för som leder till en liten stuga på utsidan av huset...

Underbara, rara.

PIGG SOM ETT SPIGG

Idag vaknade jag 04.20 och klev upp och satte mig för att hinna jobba några timmar innan barnen vaknade. Det var konstigt nog inte alls jobbigt, jag kände mig superpigg. Jag tackar den sockerfria dieten och min tidiga sorti igårkväll (somnade vid 21...) för det!

Idag är det kaaallllltt igen. -20 mitt på dagen, hu.

Här kommer en bild på vår hall, med den nya hemklickade byrån. Det är toppen att ha en rejäl sittplats innanför dörren, och vi behövde VERKLIGEN få ordning på alla vantar och mössor som låg huller om buller i korgar. Tidigare satt det ett skoställ på väggen. Nu slipper vi se både skoställ och skor från matrummet, ser istället byrån, mycket trevigare!

Klick, klick

Få se hur pigg jag är ikväll efter den tidiga morgonen, det blir nog sänggående tidigt ikväll också...

FLYBOY WORKING LATE

Ikväll jobbar Peter sent, så jag och småtrollen har haft en myskväll och somnat alla tre i stora sängen. Jag som en sill, inklämd mellan en liten, liten, ljuvligt doftande 2,5-åring som ligger och trycker sin kind mot min och pillar i mitt hår, och en lite större, varm, mjuk, nästan 6-åring  som ligger nära, nära och andas i mitt öra med sin arm runt min hals. 

Vad mer kan man önska sig?

FÖR ORDNINGENS SKULL

Så måste jag förtydliga: jag tycker faktiskt väldigt mycket om mitt jobb. Jag har ju valt det. Det jag inte tycker om är mängden det kommer i... Heltid vore alldeles tillräckligt. Men det är till syvende och sist så att det finns ett visst pris för att ha ett sånt roligt, utvecklande och oerhört flexibelt jobb där man får resa till diverse trevliga ställen runt om i världen. Priset är att det i perioder är VÄLDIGT mycket arbete. Och just nu är jag inne i en sådan period, och då känns det tungt att inte riktigt räcka till.

När jag var i Sydney i november hade jag ingen alls lust att spränga min arbetplats i luften =)...

Sådärja, nu vet ni.

/Jenny -aningen labil....

UNDERBART

Wille var på kalas idag, och de hade frågesport av något slag. På frågan

-vad tycker era föräldrar mest om?

svarade Wille blixtsnabbt:

-BARN!

Hans svar gör mig så glad att jag nästan spricker. Vår son känner sig väldigt älskad.

UNEVEN FLOW

2 veckor!!! I 2 hela veckor har jag låtit bli att äta godis, glass, fikabröd, popcorn, chips. Jag har inte haft socker i teet, och inte druckit 6 koppar varm choklad varje dag på jobbet (inte ens en kopp).

Fysisk status: ganska frisk, ganska finnig (är kroppen i chock?), jäkligt lös i hullet, ingen viktnedgång. PIGG! Inte alls lika trött som jag brukar, det är så OTROLIGT skönt.

Psykisk status: Ytterst varierande. Haft jäkligt trist utan godsaker i 2 veckor, ska livet vara så här? Jag älskar ju godsaker (gissa varför bloggen heter Godsaker?). Men, jag är väldigt nöjd och stolt över mig själv.

Sedan måste jag ju säga att just nu jobbar jag väldigt mycket. Och att sitta på jobbet, timme efter timme, sena kvällar och helger utan att ens få äta lite godis för att göra det hela mindre deprimerande, det är tungt.

Jag längtar så till våren. Till våren kommer det att vara ljusare, jag kommer bara att jobba 40 timmar per vecka och allt kommer att bli bättre... (eller?).

När jag körde till jobbet idag var jag så ledsen för att behöva åka till jobbet en söndag, jag har knappt sett Wille och Julie på flera dagar pga sena kvällar på jobbet och hade verkligen behövt iallafall helgen ledigt. När jag svängde in mot jobbet funderade jag på hur det ser ut när jag går i pension.Kommer jag att jobba så här mycket ända tills dess, här på den här arbetsplatsen? Kommer någon endaste en nånsin att tacka mig för det (eller ens berömma mig lite?).

Håren reste sig på mina armar, och jag insåg att SÅ FÅR DET INTE BLI. För min spontana tanke var att OM det blir så, så kommer jag att spränga hela skiten i luften, hela jobbet. På min pensionsdag.

KAAABOOOMMMM!!!!!

Sedan skulle jag stå där, bitter, och stirra in i elden och undra varför jag kastat bort mitt liv på den här platsen.

Must be avoided at all cost!

LYCKA TILL MED ALLT MEN DU KOMMER ATT FÅ LETA

Idag en härlig, vacker men kall dag. Igår var ännu härligare, för då var det inte så förbenat kallt... Wille hann med både skidåkning i Måttsund och bio med Momme. Julie var på kalas med resten av mini-gänget från dagis hos Adam som fyllt 3. På kvällen blev det pizza och rödvinshäng med Satu (Peter på svensexa och Anton på gala). Matti, Wille och Julie hade roligt, och Wille och Matti var uppe till "mitt i natten".

Idag är det beslutens dag. Thailand eller inte Thailand?

Medan jag processar det här befinner jag mig fysiskt på jobbet och arbetar i RAKETFART så jag får komma hem nångång.

ALLTING HAR EN ÄNDE

...utom korven den har två. Och utom mitt jobb, som ALDRIG tar slut känns det som. Det blir en sen kväll här på jobbet igen, precis som igår.

Jag skulle mycket hellre vara hemma och äta glass med mina älsklingar. Eller, just det, de skulle äta glass och jag titta på. För, jag äter fortfarande inte sötsaker. Dag 12 idag, och det känns helt OK. Men tråkigt så det förslår, speciellt under låånga ensamma kvällar på jobbet. Det vore fint med sällskap av en Aladdin-ask.

Jag har absolut inte gått ner ett endaste litet hekto på dessa tolv dagar, men jag känner mig piggare, och faktiskt (vågar knappt skriva det för då vaknar jag väl imorgon  med halsböld eller ebola eller nåt) känner jag mig FRISK.

IDAG ÄR INGEN VANLIG DAG

För idag har min älskade lilla stora pojke namnsdag. KARL Wille Greberg, snart 6 år är väldigt glad för detta faktum, och hälsar att han firar bemärkelsedagen med glass!

Willes första steg (Koh Lanta januari 2006)

Wille och Isak busar på stranden (Koh Lanta 2008)

Wille och Julie i Kallax, sommar 2009

Wille på stranden (Koh Lanta 2010)

Jag är så stolt över min fina, fina pojke.


P.S Uppmärksamma läsare kanske har noterat at KARL har namnsdag nästa fredag, inte idag. Men Wille (och hans mamma och pappa) trodde att det var idag, så då ÄR det idag....=)

DÖDEN SKONAR INGEN

Jag har fått höra ett konstigt rykte. Ryktet säger att nångång på tidigt 50-tal var det en lång och reslig man som satte skräck i stadens befolkning. VId fullmåne gick han runt i mörkret på Luleås gator iklädd en mörk dräkt med huva, och över magen bar han en banderoll som det stod "döden skonar ingen" på.

Komissarie Olofsson, som ledde jakten på den mystiske mannen, var utan spår. En dag besökte han Luleås bokhandel och för att köpa en bok. Bokhandlaren var en ovanligt lång och reslig karl, och ett frö såddes i Olofssons sinne: -Tänk om det är bokhandlaren som är den mystiske mannen?

Spaning sattes på bokhandlarensvåning, och minsann, vid nästa fullmåne, sent på kvällen, smet en lång, mörkklädd man med huva ut genom porten till trapphuset.

Bokhandlaren infångades, och invånarna kunde andas ut.

Bokhandlaren är min mormors far, herr Greberg. En respekterad kommunmedborgare som var medlem i diverse ordnar och överklassföreningar. Dessutom var han min mammas snälla morfar, som hon tyckte väldigt mycket om.

Grebergs flyttade sedermera till Stockholm, bosatte sig i Äppelviken och öppnade en liten bokhandel på Sibyllegatan.

Hur går det här ihop? Är det sant? Min mamma har lovat att leta upp SANNINGEN.

Fortsättning följer alltså...

/Jenny, som är stolt över sina förfäder =)

NU VÄNDER DET

Idag är det strålande väder, soligt och klar himmel men iskallt. Jag känner mig nöjdare och gladare än på länge. Det måste ha med ljuset att göra. Så ljust som det är ute nu har det inte varit på två månader. Sedan kan mitt glädjerus idag också ha att göra med att ingen i familjen har kräkts inatt, jag har sovit hyfsat ostört i 8 timmar, Julie mår mycket bättre och Peter har börjat öppna upp för en långresa nästa vinter.

TJOOOOHOOOO!!!!!!!

Såhär vackert var det på Skokloster i början av december förra året, en lika vacker och ljus dag har vi här i Luleå idag.

Mälardalen är aldrig så vackert som i vit skrud

Fast det inte blev något storstadsbesök för mig idag bjuder jag på bilder från Östermalmstorg. Där, högst upp i Åhléns-huset byggs just nu Stockholms dyraste våning i två etage. Allt är specialdesignat, hela våningen styrs med fjärrkontroll (värme, ljus, ljud), det är bara super-exklusiva material och allt är skräddarsytt för våningens ägare, som är rullstolsburen. Vem är han? Jo, Norrlands stolthet, mr MAX: Curt Bergfors. Curt grundade MAX i Gällivare 1968 (som 19-åring), och man kan väl säga att han lyckats ganska bra med sin snabbmatsverksamhet...

De två översta våningarna på Åhléns hör till "Kingdom MAX". Till höger i bild ser ni trevliga "Lisa på Torget", som tyvärr varit en ganska bullrig plats det senast året (pga byggnationerna).

Nu ska jag njuta av ljuset, att inte ha ont i magen och inte känna mig döförkyld!

SO FAR SO GOOD

Fortfarande är det bara lilla J som har kräkts. Peter har återvänt från sydligare breddgrader och inte blivit sjuk, jag mår finfint och Wille likaså. Men, jag ställer ändå in min Stockholmresa imorgon. Är rädd att jag börjar kräkas under dagen. Inte roligt då man är på resande fot...

Här hade jag tänkt gå imorgon. Gissa till vilken butik?