FEVER

...in da house.

 

Bra med en storebrorsa som kan läsa =)

 



Lättdryck och frukt. Det är bra att dricka när man är lite risig.

 

 

Scooby Doo. Tur att vi hyrde lite filmer i fredags.

 

 

Vi hoppas på piggare barn imorgon! Nu kom Peter hem så nu ska jag försöka få en löprunda.

 



VAB

...idag blir det en hemmadag med en liten hostig febrig och en jätteliten som mår ganska bra. Nu sitter de i soffan under ett täcke och ser på morgonTV, jag hoppas att vi ska tillbringa dagen med att äta glass, se film och kanske baka bullar om orken finns. Febriga barn ska äta glass =).

 

Det gäller att försöka njuta av sådana här dagar. De är ju liksom bonusdagar och jobbstressen måste kliva åt sidan.

 

I somras. Frukost på altanen. Längtar redan till nästa sommar.

Här var de lite piggare än de är idag. Sommarens resa till Tossa de Mar var en höjdare.

 

Ha en härlig dag! Det ska vi!

 

RADIO

Jag är med i radio. Lyssna på Kossornas planet på lördag kl 12.03 eller på webben här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3253&artikel=5341098

Jobbigt och märkligt att höra sin egen röst =). 

TIME FLIES

...och dagarna bara försvinner. Tillbaka på jobbet efter febern  och det går i ett och helt plötsligt är klockan 16. Men det är nu lugnet infinner sig. Det är efter kl 16 jag verkligen får något gjort på jobbet. Och innan 7.00 förstås. Kliver ofta upp och hinner jobba en timme innan barnen vaknar vid 7, och den timmen är väldigt produktiv.

 

Nu är det bara en dag kvar till helgen. Och bara 1 månad och 10 dagar kvar till julledigheten.

 

Time flies.

 

Wille tar sina första steg på Klong Dao i januari 2006. Det var ju nyss? Vad hände?

 

Time REALLY Flies. Det är bäst att man ser till att njuta av varje dag. För de går fort, dagarna. Och månaderna. Och åren.Och de kommer inte igen.

 

/Jenny snart 41 år =)

HAR DU GJORT NÅGOT AV BESTÅENDE VÄRDE IDAG?

...ja, det beror ju på hur man ser det. Jag har haft en mysig morgon med mina två små älsklingsbarn, jag har trots min förkylning eller vad det nu är jag har bänkat mig vid arbetsbordet och jobbat hela dagen, jag har varnat grannen om några skummisar som kör omkring här och ser ut som att de spanar efter villor att bryta sig in i.

 

Men jag kommer inte i närheten av den här tjejen. Hon gör nytta. Just nu tillbringar hon dagarna med att rota i något av det värsta som finns -övergrepp på barn. Hon jobbar med sin nya bok som ska handla om sexhandel med barn. I Sverige. Att hon orkar förstår jag inte, men jag beundrar henne och önskar att jag var lika handlingskraftig.

 

 

Caroline, hennes man Johan och hennes son Teddie på Koh Lanta i feb 2012

 

Köp dessa böcker och läs dem. De är viktiga.

 

 

Tack Caroline Engvall, för att du för dessa barns talan och för att du orkar!

HOPP OCH DRÖMMAR 2

...idag var det skönt att vakna till en värld i vitt. Snön kommer igen. Och nu är jag redo =).

 

Det var också skönt att vakna, slå på TVn och se att det amerikanska folket gjort ett val som jag tror  kommer att påverka världen på ett positivt sätt. Alternativet, en seger för Romney, hade känts som en seger för trångsynthet, rasism (?), hårdhet och brist på solidaritet. Jag känner mig väldigt rörd och berörd -vad som händer i USA är så viktigt för hela världen. Och, jag är så glad att de valde Obama, som för mig är den mjukare vägen, den mänskliga vägen.

 

Jag tror och hoppas att den här mannens seger kommer att göra världen till ett lite bättre ställe.

 

Iallafall inte sämre.

 

 

HOPP OCH DRÖMMAR

...igår red lilla Julie för andra gången i sitt liv. Självklart tycker jag att det skulle vara roligt om hon blev lika hästintresserad som jag, så vi kan dela hästeriet. Så här när jag fått lite perpektiv på min uppväxt så förstår jag hur hästeriet har berikat mitt liv: Kompisskap (stallet var vårt andra hem), relationer till dessa underbara djur, kämpaglöd, ledarskap, hårdhet.

 

Hårdhet? Ja, man blir tuff, hård och tålig av att dagligen skotta skit, köra tunga skottkärror fulla med skit (kärrorna ofta större än man själv), lyfta höbalar, pulsa i djupsnö ut till hagarna, rida utomhus i 20-gradig kyla, cykla eller gå (halva året i mörker och kyla) till stallet, hantera stora djur som inte alltid vill gå åt samma håll som man själv tänkt, spendera tidigar mornar, långa dagar och sena kvällar i stallet med stalljourer, in och utsläpp av hästar, mockning, sopa stallgång, göra i ordning mat. Det är inget för veklingar inte. Speciellt inte i Norrbotten med sin långa hårda vinter.

 

Allt det här slitet belönas då och då med en varm mjuk mule mot kinden , en känsla  av totalt samspel då hästen lyder ens minsta vink, en galopp genom pudersnö en gnistrande klar vinterdag, ett perfekt språng över ett hinder och, i det långa loppet, 2-benta vänner för livet.

 

Igår fick jag återigen dela hästglädjen med min vän Anna, som jag delat alla dessa upplevelser med som barn. Den här gången var det speciellt, för våra två små tjejer var med. Det var häftigt och jag hoppas att Olivia och Julie får uppleva lika mycket roligt med hästarna och i stallet som Anna och jag gjort.

 

 

Julie rider på shettisen Moa, Anna och Olivia står bredvid.

 

Hästhoppet lever =)

 

 

 

HÄSTARNA OCH JAG

...är just nu bara jag. Men ååååå vad jag saknar hästarna. De får inte plats nu, med jobb, små barn och resor  som fyller alla dygnets 24 timmar och mer därtill. Men, jag bidar min tid, den som väntar på nåt gott väntar ju aldrig för länge och jag vet att jag kommer att bli med häst igen. Någongång!

 

Min första stjärna, Sinatra (f 93 e. Rastell-Maraton)

Sinatras debut på PRK 1998

 

 

Sedan kom Agrippa (f.98 e Cortez-Farnik). Här med lilla Carro på =)

 



Agrippa kunde hoppa. Högt =). Hinderna var aldrig något problem, bara man lyckades styra...

 På LRK 2003

Innan mina två egna var det en lång rad lånehästar... Här Trux (Tanaos-Diligo)

 

På måndag ska Julie rida =)



RIKTIGA GODSAKER

...fattig månad det här. Renovering efter vattenskada, bilservice, nya vinterdäck, etc etc. Och jag blir aldrig så shoppingsugen som när vi är fattiga =). Men det är bra, man måste få drömma. Just nu är det saker till hemmet jag drömmer mest om. Eller, saker och saker. En säng behöver vi. VERKLIGEN. Vi behöver också ett nytt soffbord för nu har det gamla åbäket (som bott här provisoriskt i 7 år) åkt ut. Vi har ersatt det med barnens bord från lekrummet. Få se om det också blir en provisorisk lösning i 7 år...

 

 

Jag vill pimpa barnens lekrum, och jag vill få ordning på vårat arbetsrum. Nu ska vi göra så gott vi kan utan investeringar, men oj vad det kliar i klickfingret.

 

 

En vit Stringhylla ska få flytta in i arbetsrummet när vi blivit lite rikare. Vita stringhyllor kan man aldrig ha för många av.

 

Josef Franks vackra tyg Windows ska få hänga i fönstret i form av en hissgardin. Somrigt, men det behöver i under vintern.

 

Förresten. Mina bitar börjar falla på plats. Vägen mot en mer sansad tillvaro är banad och from 1 januari blir det förändringar. Tack Gud =)

 

 

 

MONDAY MORNING

...vaknar återigen till en djupfryst värld. Det har varit kallt inatt. Jag har smygit upp och satt mig vid datorn för att jobba, Peter har  smygit upp och är på väg ut på en löprunda. Två små figurer ligger i vår säng (det var trång inatt..=)).

Idag börjar höstlovet. Och idag kommer Inger och Tomme hem efter en månad i Spanien. Härlig dag alltså. Tyvärr måste jag bort med jobbet, igen. LÄngtar redan till imorgon kväll, då jag kommer hem!

Igår: goda vänner, strålande sol och barn som längtade efter sina skridskor.

 

Isen har lagt sig på  Höträsket -tänk att vi har det här alldeles bakom huset. Wille, Matti och Max var skridkosugna.

Grillad korv, mackor och kaffe

Satu och Anton

DEN SOM VÄNTAR PÅ NÅGOT GOTT

...väntar aldrig för länge. Eller? Äntligen har den kommit, mattan jag beställde i Februari (!). Mer bilder när jag fått den på plats.

ÄLGSAFARI

Kom till Hedenvägen i Luleå, vi erbjuder närkontakt med en praktfull älgko och hennes välartade avkomma. De är välnärda, då de ätit av alla Hedenvägens rönnar och fruktträd under en längre period. De är dessutom i det närmaste tama och vill gärna ligga och sova alldeles vid husen. Ta med morötter och kamera, specialpris för tyskar och japanska gruppresor.

Kontakta vilken boende som helst på Hedenvägen för mer information.

OBS! Var försiktiga då ni närmar er Hedenvägen, ibland frekventerar de gatan och de har setts attackera cyklar.

"Det vet väl alla som har en älg, hur mycket de äter" -Julie och Axel är rutinerade älgspanare

Inser att det är bara att glömma de där äppelträden jag drömmer om.

HÖST

Vi får rapporter om snö i Mälardalen. Och här är det bart. Tack gud, hoppas det håller i sig ett tag till =).

Nu är jag hemma från en snabbsväng till Mordor, förlåt, Kiruna, och Peter kom hem med sista försenade kärran från Tjeckien igår. Alla samlade, och nu är det snart helg! Så härligt!

 

Förresten så var det riktigt fint i Kiruna. Vinter, snö, kall och klar luft. Men jag vill inte ha det i Luleå ännu...

 

 

 

Isen har börjat lägga sig på vår Trolltjärn

 

Wille var väldigt sugen på att vada i vattnet =)

 

 

Julie och jag. Jag har börjat vänja mig vid att vara brun-grön- grå i håret. På med mössan bara!

BÄST JUST NU

...jag fryser konstant. När jag kom hem från Canada och hösten slagit till här på allvar tänkte jag:

-jaha, nu börjar frysperioden. Om 8 månader blir jag varm igen.

 

Jag försöker att klä mig varmt. Och så försöker jag få tag på ved (vi har haft slut sedan i våras). Och, så dricker jag te.

 

Det här teet fick jag av kära Satu. Det är så infernaliskt gott och definitivt bäst just nu.

 

 

Yogi tea. Finns på Indiska.

 

KLICK KLICK

...och hips vips så har vi bokat en liten minisemester i juni nästa år. Inte planerat och definitivt inte budgeterat för men givetvis vill vi inte missa vänners bröllop. Jag ser verkligen fram emot det, och det känns så bra att redan nu veta att i juni blir det varmt. Iallafall där vi är =).



HAIR

...jaja, färgen börjar släppa lite. Men det är fortfarande inte "blont med mörka slingor". Tänk vad skönt att jag inte har större problem än såhär =).

 

Här kommer bilder. MED mörkt hår, men UTAN smink. Värre blir det inte liksom =).

 

 

Utsläppt har det en härligt grå-grön nyans =). Koftan gillar jag iallafall. Line of Oslo.

 

FROZEN

...idag vaknade vi till en frusen värld. Vit vitt vitt. Ganska fint faktiskt trots att jag tycker att det är alldeles för tidigt. Jag vaknade före alla andra och hann sitta i fåtöljen och läsa min bok med en kopp te och en filt över knäna en stund innan restan av huset vaknade. Vardagslyx.

 

Idag ska utemöblerna in (ja, vi är förmodligen de sista i Luleå kommun som tar in utemöblerna), Peter ska packa (självklart kan inte hela familjen vara samlad mer än en vecka) och vi ska försöka njuta av det fina höstvädret.

 

Utemöbler in

Höstens bästa investering -en prinsesskroneljuslykta =)

Vi har hunnit prova outfits inför nästa helg -då är det Halloween

Peter kom hem med Julies häxdräkt från Sigonella förra hösten

Julie har fotat den vackra orkideen som vi fick av Sandströms igår

 

 

OCH HUR HÄNDE DET HÄR?

jag: jag vill gärna göra lite mörka slingor i håret, och lägga en lite brunare ton i hårbotten. Alltså, behålla mitt blonda hår men lägga till lite mörka nyanser här och där.

frisören: ok! Det fixar jag!

 

 

Nu sitter jag här. HELT mörkhårig. Håret är helfärgat mörkt.

 

Vilken del av "lite mörka slingor" var det jag inte lyckades kommunicera?

 

Bild kommer när jag samlat mod och torkat tårarna.

 

GAAAAHHHHHHHH

HEMMA

Lycka. Susig i skallen, hungrig, men nu är vi tillsammans igen och jag är så lycklig.

 

 

Tänk att en mulen oktoberdag i Luleå kan kännas lika fantastisk som en februaridag på Lanta.

GLAMOUR

Nytt djuprekord igår. 2780m. Guldgruvan Laronde i Rouyn-Noranda, Quebec är definitivt den djupaste jag varit i. Detta eviga farande runt om i världen är ju spännande, men det är inget vidare glamouröst. Upp före tuppen, in i ett skitigt omklädningsrum, av med alla smycken, på med hjälm, overall, bälte och storstövlar. Glsögon på och öronproppar i. Sedan, in i en hiss där jag och 20 andra (män såklart) står trångt som packade sillar medan hissen susar ner genom schaktet.  Den stannar 2000 meter senare. Vattenflaskan jag håller i knycklas ihop.

Sedan åker vi runt på flaket på en truck, kliver av och går och tittar i olika områden. Oftast där det varit extra mycket problem med seismiska händelser, smällberg och förstärkning som kollapsat. Vi är längst fram i fronten, där produktionen är i full fart. Ibland tycker jag att det är läskigt, speciellt längst fram där man är och rör om så att det kanske triggar seismiska händelser, och där man inte hunnit förstärka klart ännu.

Ibland undrar jag vad jag håller på med. Det är varmt, svetten rinner, det är blött, mörkt och fullt av ljud som är öronbedövande –ventilationen och maskinerna.  Låter ungefär som man förställer sig ett annat väldigt varmt ställe dit man kommer om man inte skött sig, eller hur =)?

När vi kommer upp på eftermiddagen är man helt slut och blöt i svett. Efter man duschat och bytt om är det dags att sätta sig och prata med diverse personer om gruvan, produktionen och förstärkningssystemen.  Förhoppningsvis orkar man hålla sig skarp och förstå vad alla säger =).

Sedan åker vi hem och sammanställer. Om några år ska projektet avslutas och vi ska publicera resultaten!

 

 

Tidig morgon i Creighton mine

 



Kidd Mine

 

 

Säkerheten varierar. I Canada är det bra.

 

 

Mat. Jag blir så less på att äta på restaurang.  Men det gäller ju att föröska njuta av det. Just den häe gången var det inte så svårt =).

 

 

Nu ska jag ner till gymet, om 2 timmar åker vi till flygplatsen och sedan bär det av hemåt!

 

Längtar så mycket efter mina två små härliga barn. Så mycket.

 

TJOOOHOOOOOOOOO!!!!!!!!

BEARCOUNTRY

...nu är det nedräkning. Inte många dagar kvar här i Canada. Klockan är 05.00, jag har redan varit vaken en timme och jobbat. Arbetsdagarna här tenderar att bli väääääldigt långa.  Om en timme bär det av till Agnico Eagles gruva LaRonde -sista anhalten på den här resan.

 

Satt bredvid en trevlig man och hans lilla treåriga dotter på planet mellan Toronto och Montreal. Den lilla tjejen var så rar, och mitt stora värkande hål i hjärtat värkte lite extra -hon påminde mig så om Julie. Mannen var bekymrad -do you really wanna go to Rouyn-Noranda? Are you sure? Do you have a gun?

Nä, jag har ju inget vapen.

-But please, don´t go out after 7pm. There are bears EVERYWHERE.

 

 Bekymrad blick och orolig röst.

 

Hmmm. Det kändes ju inte sädär jättebra.

 

Och, på nästa plan, när vi flög in över Royun-Noranda förstod jag vad han menade. Jag tittade ut från propellerplanet och det enda jag såg var skog. Och myrmark. Och en och annan liten å. Det enda jag kunde tänka var:

 

-Kanadensisk vildmark.

 

Bearcountry.

 

 

 

 

SÖNDAGSPROMENAD

För att mota bort hemlängtansångesten och lufta huvudet mitt i allt jobb tog vi en söndagspromenad i det fina vädret här i Sudbury. 23, 3 km på ca 4 timmar blev det =).

 

 

 

 

Lake Minnow

Ramsey Lake, Moonlight beach

 

Idag bär det av. Up, up and away. Sudbury-Toronto-Montreal-Noranda. Ett litet steg närmare hem!

 

Ses i Quebec!