SÖDRA HALVKLOTET

...snart bär det av igen. Till södra halvklotet alltså. Med en annorlunda stjärnhimmel, andra lukter och andra människor. Faktiskt nästan som en helt annan värld. Australien och Sydney är såklart min favorit, men Chile är också ett fantastiskt land som jag längtar tillbaka till.

 

Föreberedelser i form av vaccination ligger jag som vanligt efter med... Behöver fylla på iallafall dukoral -tar inga risker att bli sjuk då tiden på dessa resor oftast är väldigt knapp och det är oerhört viktigt att vara på topp under den tid vi har tillgänglig på resan. Den här gången bär det av mot Australien. Inte värst på hygienfronten alltså men vi ska ut i riktiga bushen så jag tar inga risker.

 

 

Fantastiska Anderna. Här Sydamerikas högsta berg: Aconcagua, 6962 m över havet (Jag tog bilden när jag flög till Chile i April 2012)

 

Andra viktiga förberedelser:

 

Väderkoll. Har jag passande kläder?

Resa: Undviker långa stopp/byten. Undviker jobbiga flygplatser (ex Frankfurt). Åker Star alliance för genomgående biljetter och tillgång till lounge. Prioriterar nattflyg när det är byte av tidszoner inblandat.

Seating. Viktigt att få en bra plats på långa flygningar -att landa pigg är viktigt. Jag sitter alltid på gångplats och så långt från toaletterna som möjligt för att slippa bli störd av passagerare som står o hänger vid toaletterna.

Hotell: Hotellet MÅSTE ha ett gym. Med löpband. För att orka med resor och tempo är träningen oerhört viktig.

 

Men innan Australien ska annat hända.

Annat roligt!

 

 

 

ARMBROTT OCH SKIDÅKNING OCH FÖRVIRRAD RESENÄR

Ja, det är som vanligt här =). Full rulle, resor, skidåkning, en och annan magsjuka. Lägg till ett armbrott och en olycka på isen med trasig kind som resultat så förstår ni. Lite snurrigt har det varit alltså. Så snurrigt att jag lyckades boka resa till fel stad i Tyskland för ett par veckor sedan. Insåg samma morgon att jag inte alls skulle till Essen, utan till Aachen. Hade dessutom även lyckats lura mina två reskompisar att göra felaktiga bokningar. Men det löste sig det också =).

Härlig skoterdag på isen slutade lite oplanerat med en bob-krasch. Det gick bra ändå. Men lite läskigt med allt blod. Tapper och duktig tjej =)

 

Storklinten. Många härliga dagar där den här vårvintern.

Men sedan, på väg till Kåbban för påsklovsfirande: en liten bruten arm.

 

Det blev operation, 2 stift sattes in och gipset ska vara på i 4-6 veckor. Här nyvaknad efter operation och lite spak.

Kontrollröntgen dagen efter gick bra =)

 

Och, sjukhuset var ju KUL, för man fick ju PYSSLA!

 

Man kan alltså summera det som så att skidsäsongen  definitit är slut för  Julie Isabella Greberg. Vi andra har åkt lite till, och hoppas att det i alla fall är ett par veckor kvar innan vi packar in skidorna för vintern.

 

För två veckor sedan: kanondag i Kåbdalis med morfar Jalle, kusin Wilmer och Agneta!

 

Alpkänsla: gulaschsoppa, blå himmel och gnistrande snö

 

 

Wille åker mest baklänges, hoppar eller snurrar.

 

Nu håller vi tummarna för finväder i helgen och en sväng till Kåbdalis!

VÄRLDSREKORD

Idag blir det världsrekord i Luleå. Så, nu bär det av ner till isen i Norra hamn för att njuta av det bästa Luleå har att erbjuda på vintern: en solig dag, aktiviteter på isen och glada människor!

 

So long!

 

LIFE RETURNS

...med ljuset kommer livet. Nu är jag tillbaka. Efter en hel del stökigheter i februari (antibiotika, stygn på foten, galet mkt jobb) men också härligheter (Wille har fyllt 8 år, vi har åkt mycket skidor och jag har "bytt jobb") känns det nu som att ÄNTLIGEN! Våren är snart här.

 

Livade upp februari med en helg i Stockholm med mina kära Anna och Erica

...och plötsligt händer det. Vi stängde Riche kl 02.30 efter stora mängder bubbel. Imponerande. Skulle tippa att vår genomsnittsliga insomningstid annars är ca 21.11 på kvällarna =)

...plötsligt händer det 2. Hela familjen åker skidor. Tillsammans. Julie utan sele, utan en förälder tätt tätt intill. Julie är med upp på toppen och åker fort, fort ner. Wille kör offpist. Levi var en höjdare, och en och annan lyckotår klämde sig ut =)

 

Jag kliver upp kl 05.30 och en kvart senare är det ljust. Halleluja! Livet känns just nu så toppenbra.

 

Håll i dig, toppenbrakänslan!

SAN CRISTOBAL HILL

...igår eftermiddag gjorde vi oss lediga och gick upp till toppen av San Cristobal Hill -toppen är 864 m över havet, ca 300 m högre än resten av Santiago. Det var väl inte det smartaste jag gjort med tanke på infektion i tanden och pågående antibiotokakur. Insåg det när jag knappt höll på att ta mig upp för berget i den 30-gradiga värmen. Hela turen upp och ner tog drygt 3 timmar. Hade också sprungit 40 min på morgonen -glömde liksom bort att jag käkar antibiotika. Ähum...

 

Men, jag är ändå glad att jag tog mig upp, däruppifrån är det en fantastisk vy över Santiago och det var en jättefin väg upp.

 

Högst upp syns statyn över Jungfru Maria -vårat mål. Det syns liksom inte på bilden hur brant vägen var =)

Hela vägen upp var utsikten över Santiago fantastisk

 

Drack en liter vatten på väg upp

All ork var borta. Que pasa?

Men det gick! Här är belöningen!

Santiago är en, hrmm... STOR stad.

 

Jungfru Maria blickar ut över Santiago och skyddar staden

 

 Tog en annan väg ner och gick förbi en jättefin pool där barnfaniljerna trängdes. Wille och Julie hade gillat den poolen!

 Belöningen: en god middag och ett dopp i den svala poolen. Puh!

 

WILLE

...vår lilla grabb är snart 8 år. Fick rapport från familjen i Kåbdalis idag och Peter berättar hur duktig Wille är, att han verkligen mognat på alla sätt. Wille och Matti åker runt själva i Kåbbans liftsystem och det går finfint. Dessutom har Wille en helt annan inställning till allt nu jämfört med bara så sent som förra året. Vad fort  det går. 

 

Hjälp!

 

 

I Måttsund tidigare i Januari

 

I Storklinten med morfar Jalle tidigare i Januari

 

Storklinten -varför kommer ni aldrig?

 

Det är så himla kul att Wille verkar ha fastnat för skidåkningen. Världens bästa grej att göra tillsammans, hela familjen, då man bor i Luleå med den långa vintern...

 

 

TODO BIEN?

-Si, todo bien.

 

All personal här är väldigt rara. Allt bra? frågar de titt som tätt.

 

Igår en lite kortare arbetsdag, "bara" ca 8 timmar. Sedan poolhäng, ett glas kallt vitt, en solstol i skuggan och en bra bok. Är det fredag så är det =).

 

Undviker solen, det är så jättevarmt här och UV-strålningen är stark.

 

Idag är det ju kördag, men vi kör på. Ska gå ner och sätta mig under ett parasoll och jobba. Har hunnit med 40 min på löpbandet på morgonen så nu är det bara att sätta fart!

 

Todo bien!

 

Jag tittar uppåt från solstolen. Bor på Crowne. Plaza, jättefint

 

Poolhäng ända tills månen kom upp

...och solen gick ner.

 

Chile är så vackert. VÄLDIGT vackert. Jag hoppas jag kan komma tillbaka en tredje gång, helst med min familj som sällskap.

 

Nu: arbeit!!!

 

ETT LITET HUGG

....ibland hugger det till. Ett litet litet hugg av sorg. Sorg över att jag inte gör det jag tycker allra mest om -håller på med hästar. Jag saknar allt med hästarna förutom kostnaderna...Jag saknar att galoppera i nysnö, att få till ett perfekt språng, att skritta på långa tyglar genom skogen en stilla vinterdag, att mötas av ett välkomnande gnägg och att se hästarna busa i hagen. Jag saknar att sopa stallgången, att mocka, att bygga hinder, att ge hästarna mat. Allt.

 

Men man kan ju inte få allt. Jag kan inte både jobba heltid, få tid med barnen och ha tid med en häst. Och jag kan inte både ha råd med häst och resor och skidåkning och stuga och båt. Det är ju liksom inget konstigt med det. Men ibland hugger det till -sorgen över en förlorad identitet och en förlorad livsstil och en liten förlorad bit av mig själv.

 

Men valet är ju enkelt. Och när mina barn en vacker dag blir lite större, krossar mitt hjärta och inte vill vara med mig hela hela tiden, då finns det en lindring. Då ska jag återvända till hästvärlden =)

 

Ajax -en av de tappra ponnyer som lärde mig att rida

I EN ANNAN DEL AV VÄRLDEN

...en tuff vecka har det varit. Riktigt tuff. Långa krävande dagar blandat med ett par tandläkarbesök och enorm tandvärk. Värktabletter och ingen mat och dåligt med sömn. Men allt har löst sig så bra! Jag fick träffa två st väldigt vänliga tandläkare (en skjutsade till och med hem mig efter min 3,5-timmarsbehandling) och tanden är nu såpass fixad att jag klarar mig hela vägen hem. Dessutom har det varit en oerhört intressant vecka och vi har träffat kunniga och engagerade människor. Och, inte att förglömma, min spanska har blivit ungefär 300% bättre på 1 vecka =).

 

Tandvården i Chile? Över förväntan! Modern utrustning och teknik. Nöjd!

 

Chile är ett vackert land. Och chilenarna är ett folk som är lätt att tycka om. De allra flesta pratar ingen eller mycket dålig engelska, men är hjälpsamma och försöker förstå.

 

Min inre bild av Chile är gröna dalar med snötäckta berg i bakgrunden. Här kommer lite yttre bilder =)

 

4 mil åt det det där hållet kraschade planet med rugbylaget från Uruguay 1972. Ni har säkert sett filmen, Alive. Så oerhört att de kunde ta sig till fots ner till Chiles gröna dalar. Anderna är inte att leka med...

 

Och äntligen, i morse, var tandvärken bort så att jag kunde springa på morgonen. När jag kan springa blir jag glad, då blir det en bra dag!

 

Run Jenny, run!

 

 

SPÄNNANDE

...har fått jordens tandvärk. Det började lite smått på planet hit och har bara blivit värre och värre. Ikväll fick jag inte i mig mat trots dubbla panodil. Så nu är det väldigt spännande. Jag, en av norra halvklotets mest tandläkarrädda mespottor, måste söka tandvård. I Rancagua.

Say no more.

Har inhandlat diverse läkemedel som håller mig vid liv tills imorgon. Vad tabletterna är eller innehåller har jag ingen aning om, kvinnan i Farmacerian pratade ingen engelska. Och just nu bryr jag mig faktiskt inte, för de hjälper!

Annars har det varit en bra dag på jobbet. Började med en härlig frulle

Gick sedan till supermercadon för att inhandla lite proviant.

Fick vänta lite på att affären skulle öppna.

Köpte frukt och salami -dagens lunch

Här fanns en person med uppgift att väga och prismärka frukten. Självscanning känns låååångt borta. Ganska trevligt faktiskt. Jag fick tips om de goda apelsinerna när jag fick mina bananer vägda =).

De här fanns också på supermercadon. Känner ni igen?

Fortsatte med att jobba några timmar. Satt utomhus, det var ca 30 grader i skuggan mitt på dagen.

Äntligen nakna igen sade fötterna.

Vårat hotell var fullt med hårdingar som deltar i Dakar-rallyt. Sista etappen för rallyt 2013 gick alldeles utanför hotellet, från pooldäck hade vi finfin utsikt över gatan och såg många brumma förbi.

Inte lätta att fånga på bild

Bilar och servicebilar trängs på hotellparkeringen.

Och moppar. Han till höger (hotellportier) försökte få mig att kliva på =)

Senare på eftermiddagen lämnade vi Santiago. Det är bra vägar här och resan gick bra.

Så, en bra dag på jobbet som tyvärr avslutas med tandvärken from hell. Nu ska jag försöka sova medan dundertabletten verkar.

Over and out from Rancagua -home of the evil dentists... Eller hur var det nu?