Jag har redan börjat gruva mig för den lååååånga vintern som kommer fortare än en gris blinkar. Jag drabbas av en klaustrofobisk känsla när jag tänker på hur mörkt det snart är, och hur bökigt det är att krångla på barnen alla kläder som behövs för att överleva en lekstund utomhus. Det där med mörkret är det värsta -när man kommer hem från jobb och dagis är det kolsvart ute, och dagen är liksom redan slut. Annat var det idag, hög, klar luft, 16 grader och strålande sol kl 18 på kvällen. HÄRLIGT!
Men hur i hela friden ska vi stå ut hela den långa mörka vintern? Och, kanske ännu bättre frågor: -Varför ska vi det, varför utsätter vi oss för det här, varför bor vi HÄR?
Men nu ska jag inte deppa ihop, jag ska leva i nuet och försöka njuta av min favoritårstid -hösten!
Glada barn i människovänligt klimat -Wille, Matti, Max, Axel och Julie på Mallis i somras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar