-Herregud vad bakis jag är.
Det härliga vattnet, som idag visar sig från sin sämsta sida med stora vågor och starka strömmar, är tomt på badande. Den långa stranden är helt tom sånär som på två thailändare som med uppvikta byxor och står i vattenbrynet och badar fötterna. Annika, som är bakis, gungar lojt sin hängmatta med hjälp av ena foten som hon pressat ner i sanden.
Trots molnen är det så ljust att det nästan gör ont att titta ut över havet utan solglasögon. Gänget från Israel, med Danny i spetsen sitter i sanden en bit bort och diskuterar något högljutt på engelska.
-Alltså, varför pratar de engelska när alla är från Israel? undrar Annika som gungar vidare i hängmattan. Var ska vi äta idag förresten?
Vi har redan, efter bara 10 dagar här kommit in i ett annat tempo. Vi hasar runt i sakta mak på dagarna, funderar över vad vi ska äta nästa gång, sitter länge och hänger på restaurangerna vid stranden efter varje måltid. Vi sover länge, är uppe nästan hela nätterna. Imorse såg vi solen gå upp från vår plats runt lägerelden på stranden. Vattenpipan gick runt, varv efter varv, de som var vakna var fnissiga, trötta och möra efter nattens dansande på Reggae Pub och satt och småpratade eller bara lät sig bedövas av den vackra soluppgången. Några sov runt elden, en del ensamma, andra tätt omslingrade. Israelerna var som vanligt mest på gång och var de som höll vattenpipan rykande. Innan jag kom hit hade jag aldrig träffat en livs levande Israel.. Nu hänger vi varje dag, och natt, med ett stort gäng israeler, några amerikaner, ett par australiensare och några fransmän. Vi har bara sett en enda svensk sedan vi steg i land på ön, och det är befriande på något sätt. Alla har vi iallafall hamnat här, på Chaweng, och gemensamt har vi att vi inte är på väg någonstans. Vi har lämnat vardagen för att driva runt planlöst så länge pengarna räcker.
Plötsligt hör vi att Israelerna börjar ropa och springa ner mot vattenbrynet. Jag reser mig upp på armbågarna och tittar kisande ut över havet.
-Vad gör de, ropar Annika, och pekar på de två thailändarna som verkar ha problem med de stora vågorna. En av dem har redan dragits med ut en bra bit från strande, och den andra kämpar i vattnet just där vågorna bryter. Jag kommer ihåg vår thailändske vän Nui´s ord kvällen innan:
-Jag vill att ni lär mig simma. Nästan inga thailändare kan simma. Ni faranger måste lära oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar