Det är häftigt att resa. Att titta ut genom flygplansfönstret mitt i natten och se ut över ett månbelyst, tillsynes oändligt Atlanten. Att följa flygplanets väg på skärmen framför sig och må riktigt dåligt över att man åker längre och längre bort från barnen. Det känns väldigt väldigt fel, men ändå vet jag att jag måste ju resa, och det är spännande, och roligt och nyttigt.
Att på diverse flygplatser se hur massan av människor förändras -till utseende, klädsel och beteende. För visst är det omöjligt att ta fel på en tysk och en peruan, eller på en svensk och en fransos?
Den massiva vågen av intryck när man kliver av planet i en annan världsdel -lukter, värme, ljud. Allt är ju annorlunda men ändå rätt lika.
I Brasilien är det sydamerikanskt på ett kaosigt sätt. Loungen i Sao Paolo ett skämt, trångt, varmt, med vresiga ljudliga brasilianskor i personalen. Vidare till Chile -sydamerikanskt på ett mer ordnat sätt. Chile måste vara Sydamerikas "västland".
Idag har jag efter en snabb mellanlandning på hotellet här i Santiago haft möte på exportrådet, därefter käkat middag. Utomhus. Ljuvligt, 25 grader varmt. Nu är det läggdags -25 timmars resa och direkt jobb efter det blir man trött av =).
På väg mellan Brasilien och Chile flög vi över andernas högsta berg. Man funderar lite när man ser ut över Anderna från fönstret. Läskigt men storslaget.
Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på Wille och Julie i kameran tills jag somnar.
Good night Santiago -och resten av världen som är stor men ändå inte.
1 kommentar:
God Morgon Jenny!
Nu är du så där långt borta igen, men ska bli spännande att läsa om din resa. Var rädd om dig!
Hälsning Maud
Skicka en kommentar