Plötsligt händer det. Jag och Peter firar 5-årig bröllopsdag och är på Franska rivieran. Bara vi. Inte våra små ungar, bara vi. En mycket märklig känsla som igår (avresedagen) gränsade till panik och ångest, men som idag känns ganska bra. Vi har inte varit iväg tillsammans utan barnen på över 7 år. Jag tror att vi varit ute och ätit utan barnen ca 4 ggr de senaste åtta åren. Farmor och farfar håller ställningarna hemma, och vi ska bara njuta. Idag tror jag att jag börjar kunna njuta =).
Igår när vi satt nerevid hamnen i Villefranche var jag faktiskt inte säker på att det här verkligen händer. En god sallad Nicoise, ett glas Rose, en lugn liten medelhavsvik och en snygg trevlig man (min) vid mitt bord. Lagom mycket folk, ca 26 grader varmt och klarblått hav 2 meter från vårat bord. Är det på riktigt?
Idag ska vi vandra. Tour de Cap Ferrat står på schemat.
Nyp mig.
På väg från Nice flygplats, Peter i vår bil som skulle vara "Audi A3 eller liknande". Det blev "eller liknande" =)
Strandpromenaden i Nice
Underbart ställe. Villefranche sur Mer är hittillls helt perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar