Igår lade vi bud på huset vid havet. Vi smackade på med ett ganska högt bud, en bra bit över liggande bud. Det kändes så bra i magen. Helt rätt på alla vis. Att äntligen landa i ett beslut, efter ett par veckors vånda.
Nu är besvikkelsen stor. Efter några timmar fick vi meddelande om att budgivningen stängt. Det var försent. Så går det när man är en velpotta helt enkelt.
Så, nu fortsätter jag att försöka hitta mitt inre hav istället. Jag tror att jag vet ungefär vad det består av. Jag vet inte formen men ingredienserna är hyfsat klara:
sommarhav, vinterfjäll, hästar och utomhus. Utomhus är jätteviktigt.
Den som söker han finner. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar