GALET

Efter peelingen (Rubinsteins Micro-massage Scrub, helt kass och gjord för folk med extremt tålig och väderbiten hud, åkte i soporna direkt) smorde jag in mig med kvällens lyx : Lauders perfectionist wrinkle lifting serum. På flaskan står det " apply on skin before your moisturizer". OK tänkte jag och smorde in mig med min moisturizer, miniderm.

Finn ett fel.

Just det, miniderm är ingen moisturizer för snart 40- åriga rynknojiga utarbetade doktor-blondiner ( jag alltså). Jag är en sucker för dyra krämer, oavsett om de hjälper eller inte så är det så härligt att smörja in sig varje kväll med nåt dyrt kladdigt som utlovar mirakelresultat ;). Att smörja in sig med miniderm (för er som inte vet det är miniderm hudkräm för torra barnkroppar ) däremot känns INTE bra.

Jag har helt enkelt inte hunnit fylla på dyrkrämslagret. Innan jag kom på att jag kunde använda miniderm körde jag med ett gammalt anti-cellulitkrämsprov från Biotherm som jag hittade i en låda (i en hel vecka, nu borde jag vara säker på att jag inte har några celluliter i ansiktet iallafall).

Undrar vad jag ska använda när minidermen tar slut. Xyloproct kanske? Moouhaahaaha!





- Posted using BlogPress from my iPhone

BATTERIER LADDADE

Det har varit en härlig helg. Idag blev det en kortis till Måttsund, Wille och Peter åkte skidor och jag och Julie åkte bob. Den lilla lilla stund som vi faktiskt såg solen ovanför trädtopparna var härlig. Snart återvänder ljuset och det påverkar verkligen tillvaron. Jag längtar efter härliga dagar i slalombackarna, efter strålande sol, blå himmel och gnistrande snö. Snart...

King of the hill och hans pappa

Julie -glad och nöjd på boben

Vi åt onäringsriktig mat i restaurangen

Nu känns det som att vi är utvilade och redo för en ny vecka! Tyvärr kommer vi båda att flänga en del de närmsta veckorna, så det dröjer innan vi får en normal vecka med alla 4 hemma, men får vi ha såhär lediga och härliga helger så blir det nog jättebra ändå!

IT HAPPENS

Joggingtur och lek i djupsnö, kalas på Leos, god god god thaimat. Så kan man sammanfatta vår dag. En väldigt lovely lördag, som känns som en riktig batteriladdare.Vårat tänkta middagssällskap fick sjuka barn, så Inger och Tomme kom och hjälpte oss att äta upp Som Tam, Satay Gai och Gai Pad Krapow. Peter är helt otrolig och lagar fantastisk god mat. Det enda jag inte gillat som han lagat är en läbbig smaklös vattnig torskrätt. Ganska imponerande med tanke på att vi varit tillsammans i evigheter =). Eller, iallafall i 11,5 år.

Jag har för övrigt firat mina 3 veckor utan sötsaker med 5 godisar. Sedan räckte det. I normala fall hade jag gärna klämt i mig 5 påsar godis. Något har hänt under de här veckorna...

Och joggingturen... nja, den vill jag helst inte prata om. Om man inte räknar med de härliga rundorna i Sydney i november, så har jag inte joggat på exakt 4 månader. Att då få för sig att premiärspringa i tungt snöfall, 2 dm nysnö på oplogade vägar är väl kanske inte en av mina allra bästa ideér =)

Man ska ju inte hänga ut sina barn, men jag kan inte låta bli att berätta att Julie åkte hem från Leos iklädd 1 st tröja på överkroppen, 1 st tröja på nederkroppen, skor och jacka. Hon hade alltså en tröja på benen, med ett ben i varje ärm. Man tager vad man haver, och trots att vår fantastiska lilla unge varit torr sedan hon fyllde 2 år så händer det små olyckor ibland. 

Julies kommentar:

-Det är sånt som händer ibland!

Lilla underbara J lussar på dagis 

SOMETHING TO LOOK FORWARD TO

Visst, man ska leva i nuet. Det försöker jag göra. Men, det här året kommer att bli härligt, och nu har vi äntligen bestämt oss och har ytterligare en sak att se fram emot:

Koh Rok i februari 2010

 

Många, långa lata dagar i Thailand! Inte förrän i slutet av året blir det förstås, men förhoppningsvis blir det lika fantastiskt härligt som vi tror.

Helt plötsligt känns det mycket lättare att inte deppa över för mycket jobb och mörkt och kallt väder. Psykologi på hög nivå...

JIPPIIIII!!!!!!

CARRY ON

Tidig morgon idag igen, inte lika pigg som igår tyvärr... Men det går! Måtte det bli fredag e.m. snart....Jag ska vara helt ledig i helgen och det ska bli vansinnigt skönt. Jag har insett att jag är alldeles för plikttrogen och ambitiös. Mitt jobb äter upp mig. MUMS! säger det!

Vi hade en väldigt mysig kväll igå, jag och småtrollen. Flyboy jobbade sent igen, så det var bara vi tre. Wille inspirerades av Isabelle Halling och vill fixa till i sitt rum. Han ritade en ritning och förklarade noggrannt:

-under sängen vill jag ha mer döskallar och spindlar. På väggen vill jag ha ett hav och ett piratskepp och en öken med pyramider. Och så förstås, en djungel som i Thailand.

=)

Annat på önskelistan var ett hål i ytterväggen, med en lucka för som leder till en liten stuga på utsidan av huset...

Underbara, rara.

PIGG SOM ETT SPIGG

Idag vaknade jag 04.20 och klev upp och satte mig för att hinna jobba några timmar innan barnen vaknade. Det var konstigt nog inte alls jobbigt, jag kände mig superpigg. Jag tackar den sockerfria dieten och min tidiga sorti igårkväll (somnade vid 21...) för det!

Idag är det kaaallllltt igen. -20 mitt på dagen, hu.

Här kommer en bild på vår hall, med den nya hemklickade byrån. Det är toppen att ha en rejäl sittplats innanför dörren, och vi behövde VERKLIGEN få ordning på alla vantar och mössor som låg huller om buller i korgar. Tidigare satt det ett skoställ på väggen. Nu slipper vi se både skoställ och skor från matrummet, ser istället byrån, mycket trevigare!

Klick, klick

Få se hur pigg jag är ikväll efter den tidiga morgonen, det blir nog sänggående tidigt ikväll också...

FLYBOY WORKING LATE

Ikväll jobbar Peter sent, så jag och småtrollen har haft en myskväll och somnat alla tre i stora sängen. Jag som en sill, inklämd mellan en liten, liten, ljuvligt doftande 2,5-åring som ligger och trycker sin kind mot min och pillar i mitt hår, och en lite större, varm, mjuk, nästan 6-åring  som ligger nära, nära och andas i mitt öra med sin arm runt min hals. 

Vad mer kan man önska sig?

FÖR ORDNINGENS SKULL

Så måste jag förtydliga: jag tycker faktiskt väldigt mycket om mitt jobb. Jag har ju valt det. Det jag inte tycker om är mängden det kommer i... Heltid vore alldeles tillräckligt. Men det är till syvende och sist så att det finns ett visst pris för att ha ett sånt roligt, utvecklande och oerhört flexibelt jobb där man får resa till diverse trevliga ställen runt om i världen. Priset är att det i perioder är VÄLDIGT mycket arbete. Och just nu är jag inne i en sådan period, och då känns det tungt att inte riktigt räcka till.

När jag var i Sydney i november hade jag ingen alls lust att spränga min arbetplats i luften =)...

Sådärja, nu vet ni.

/Jenny -aningen labil....

UNDERBART

Wille var på kalas idag, och de hade frågesport av något slag. På frågan

-vad tycker era föräldrar mest om?

svarade Wille blixtsnabbt:

-BARN!

Hans svar gör mig så glad att jag nästan spricker. Vår son känner sig väldigt älskad.

UNEVEN FLOW

2 veckor!!! I 2 hela veckor har jag låtit bli att äta godis, glass, fikabröd, popcorn, chips. Jag har inte haft socker i teet, och inte druckit 6 koppar varm choklad varje dag på jobbet (inte ens en kopp).

Fysisk status: ganska frisk, ganska finnig (är kroppen i chock?), jäkligt lös i hullet, ingen viktnedgång. PIGG! Inte alls lika trött som jag brukar, det är så OTROLIGT skönt.

Psykisk status: Ytterst varierande. Haft jäkligt trist utan godsaker i 2 veckor, ska livet vara så här? Jag älskar ju godsaker (gissa varför bloggen heter Godsaker?). Men, jag är väldigt nöjd och stolt över mig själv.

Sedan måste jag ju säga att just nu jobbar jag väldigt mycket. Och att sitta på jobbet, timme efter timme, sena kvällar och helger utan att ens få äta lite godis för att göra det hela mindre deprimerande, det är tungt.

Jag längtar så till våren. Till våren kommer det att vara ljusare, jag kommer bara att jobba 40 timmar per vecka och allt kommer att bli bättre... (eller?).

När jag körde till jobbet idag var jag så ledsen för att behöva åka till jobbet en söndag, jag har knappt sett Wille och Julie på flera dagar pga sena kvällar på jobbet och hade verkligen behövt iallafall helgen ledigt. När jag svängde in mot jobbet funderade jag på hur det ser ut när jag går i pension.Kommer jag att jobba så här mycket ända tills dess, här på den här arbetsplatsen? Kommer någon endaste en nånsin att tacka mig för det (eller ens berömma mig lite?).

Håren reste sig på mina armar, och jag insåg att SÅ FÅR DET INTE BLI. För min spontana tanke var att OM det blir så, så kommer jag att spränga hela skiten i luften, hela jobbet. På min pensionsdag.

KAAABOOOMMMM!!!!!

Sedan skulle jag stå där, bitter, och stirra in i elden och undra varför jag kastat bort mitt liv på den här platsen.

Must be avoided at all cost!

LYCKA TILL MED ALLT MEN DU KOMMER ATT FÅ LETA

Idag en härlig, vacker men kall dag. Igår var ännu härligare, för då var det inte så förbenat kallt... Wille hann med både skidåkning i Måttsund och bio med Momme. Julie var på kalas med resten av mini-gänget från dagis hos Adam som fyllt 3. På kvällen blev det pizza och rödvinshäng med Satu (Peter på svensexa och Anton på gala). Matti, Wille och Julie hade roligt, och Wille och Matti var uppe till "mitt i natten".

Idag är det beslutens dag. Thailand eller inte Thailand?

Medan jag processar det här befinner jag mig fysiskt på jobbet och arbetar i RAKETFART så jag får komma hem nångång.

ALLTING HAR EN ÄNDE

...utom korven den har två. Och utom mitt jobb, som ALDRIG tar slut känns det som. Det blir en sen kväll här på jobbet igen, precis som igår.

Jag skulle mycket hellre vara hemma och äta glass med mina älsklingar. Eller, just det, de skulle äta glass och jag titta på. För, jag äter fortfarande inte sötsaker. Dag 12 idag, och det känns helt OK. Men tråkigt så det förslår, speciellt under låånga ensamma kvällar på jobbet. Det vore fint med sällskap av en Aladdin-ask.

Jag har absolut inte gått ner ett endaste litet hekto på dessa tolv dagar, men jag känner mig piggare, och faktiskt (vågar knappt skriva det för då vaknar jag väl imorgon  med halsböld eller ebola eller nåt) känner jag mig FRISK.

IDAG ÄR INGEN VANLIG DAG

För idag har min älskade lilla stora pojke namnsdag. KARL Wille Greberg, snart 6 år är väldigt glad för detta faktum, och hälsar att han firar bemärkelsedagen med glass!

Willes första steg (Koh Lanta januari 2006)

Wille och Isak busar på stranden (Koh Lanta 2008)

Wille och Julie i Kallax, sommar 2009

Wille på stranden (Koh Lanta 2010)

Jag är så stolt över min fina, fina pojke.


P.S Uppmärksamma läsare kanske har noterat at KARL har namnsdag nästa fredag, inte idag. Men Wille (och hans mamma och pappa) trodde att det var idag, så då ÄR det idag....=)

DÖDEN SKONAR INGEN

Jag har fått höra ett konstigt rykte. Ryktet säger att nångång på tidigt 50-tal var det en lång och reslig man som satte skräck i stadens befolkning. VId fullmåne gick han runt i mörkret på Luleås gator iklädd en mörk dräkt med huva, och över magen bar han en banderoll som det stod "döden skonar ingen" på.

Komissarie Olofsson, som ledde jakten på den mystiske mannen, var utan spår. En dag besökte han Luleås bokhandel och för att köpa en bok. Bokhandlaren var en ovanligt lång och reslig karl, och ett frö såddes i Olofssons sinne: -Tänk om det är bokhandlaren som är den mystiske mannen?

Spaning sattes på bokhandlarensvåning, och minsann, vid nästa fullmåne, sent på kvällen, smet en lång, mörkklädd man med huva ut genom porten till trapphuset.

Bokhandlaren infångades, och invånarna kunde andas ut.

Bokhandlaren är min mormors far, herr Greberg. En respekterad kommunmedborgare som var medlem i diverse ordnar och överklassföreningar. Dessutom var han min mammas snälla morfar, som hon tyckte väldigt mycket om.

Grebergs flyttade sedermera till Stockholm, bosatte sig i Äppelviken och öppnade en liten bokhandel på Sibyllegatan.

Hur går det här ihop? Är det sant? Min mamma har lovat att leta upp SANNINGEN.

Fortsättning följer alltså...

/Jenny, som är stolt över sina förfäder =)

NU VÄNDER DET

Idag är det strålande väder, soligt och klar himmel men iskallt. Jag känner mig nöjdare och gladare än på länge. Det måste ha med ljuset att göra. Så ljust som det är ute nu har det inte varit på två månader. Sedan kan mitt glädjerus idag också ha att göra med att ingen i familjen har kräkts inatt, jag har sovit hyfsat ostört i 8 timmar, Julie mår mycket bättre och Peter har börjat öppna upp för en långresa nästa vinter.

TJOOOOHOOOO!!!!!!!

Såhär vackert var det på Skokloster i början av december förra året, en lika vacker och ljus dag har vi här i Luleå idag.

Mälardalen är aldrig så vackert som i vit skrud

Fast det inte blev något storstadsbesök för mig idag bjuder jag på bilder från Östermalmstorg. Där, högst upp i Åhléns-huset byggs just nu Stockholms dyraste våning i två etage. Allt är specialdesignat, hela våningen styrs med fjärrkontroll (värme, ljus, ljud), det är bara super-exklusiva material och allt är skräddarsytt för våningens ägare, som är rullstolsburen. Vem är han? Jo, Norrlands stolthet, mr MAX: Curt Bergfors. Curt grundade MAX i Gällivare 1968 (som 19-åring), och man kan väl säga att han lyckats ganska bra med sin snabbmatsverksamhet...

De två översta våningarna på Åhléns hör till "Kingdom MAX". Till höger i bild ser ni trevliga "Lisa på Torget", som tyvärr varit en ganska bullrig plats det senast året (pga byggnationerna).

Nu ska jag njuta av ljuset, att inte ha ont i magen och inte känna mig döförkyld!

SO FAR SO GOOD

Fortfarande är det bara lilla J som har kräkts. Peter har återvänt från sydligare breddgrader och inte blivit sjuk, jag mår finfint och Wille likaså. Men, jag ställer ändå in min Stockholmresa imorgon. Är rädd att jag börjar kräkas under dagen. Inte roligt då man är på resande fot...

Här hade jag tänkt gå imorgon. Gissa till vilken butik?

KRÄKSJUKA IN DA HOUSE

Minsta lilla Grebergs-människan, Julie, har kräkts i natt. Så jag, Wille och lilla sjuklingen är hemma idag. Nu blir det film och mys i soffan. UPP visas först.

Håll tummarna för att ingen annan börjar kräkas, och för att lilla J inte kräks mer.

Vi kan också hålla tummarna för att Peter som är på resande fot idag inte börjar kräkas på flyget....

SNART ÄR DET SOMMAR!

Härlig sommarinspiration. Snart är det sommar! (remember: it´s all in your head).

IT´S ALL IN YOUR HEAD

Idag väljer jag att känna mig lycklig, lugn och avslappnad. Och att inte vara sugen på godis.

Hoppas ni får en lika bra dag som jag!

DET GÅR BRA NU

..avsockringen alltså. Dag 8 idag, och jag har klarat det ganska bra hittills. Ingen pepparkaksdeg, inga varma koppar choklad, inget smågodis, inga dagliga chokladkakor från godisautomaten på jobbet. Ingen glass heller för den delen. All in all ganska tråkigt, men det känns bra. Idag var jobbigaste dagen hittills. Jag har varit så sötsugen hela dagen att jag nästan kreverat. Det är svårt att motivera sig, men mitt tricks är att tänka såhär:

-OK, jag avbryter väl avsockringen, men jag väntar tills imorgon.

Och när imorgon kommer har jag förhoppningsvis kommit igenom den tyngsta perioden.

10 TO GO

Idag har jag å tjänstens vägnar uppvaktat en väldigt pigg och fräsch 90-åring. Det är inte ofta man träffar 90-åringar, men de enda två jag känner är galet pigga. Gammelmormor Dorith är 92 och går på vattengympa. Imponerande.

Peter säger att han ska bli 100 år. Jag tror inte att jag vill bli fullt så gammal. 98 räcker gott =)

Här hemma pågår vild lek, 2 ca 6-åringar (Matti och Wille) och en 2,5-åring rejsar runt och leker pirater. 2,5-åringen är  klart giftigast.

Wille, Matti och lilla J på Mallis i somras

IRRITERANDE

Jag har hört en låt på radion som var så bra, men jag vet inte vem/vilka det var som spelade och sjöng. Så irriterande. Det var en låt som piggar upp och som får mig att komma ihåg att jag faktiskt inte är jättegammal ännu (...40-årskris...?)

Sitter och jobbar denna iskalla Lördag (-29 grader ute), och ska lyssna på radion hela dagen i hopp om att höra den igen.

Wish me luck!

Sitges 1999, riktigt såhär ung är jag inte förstås...

Jag, Anna, Bea

=)

Jag och Bea

Bea, vi ses nästa vecka =)!

FIX & TRIX

Idag ska ringa och boka in en ansiktsbehandling. Det är verkligt vardagslyx för mig, och jag känner att jag behöver ömsa skinn och bli en ny människa. Lite peeling kommer att göra mig gott =).

Nu, jobba järnet!

SUGARRUSH

Det går bra, godisuppehållet. Idag vaknade jag utan huvudvärk, så det måste betyda att abstinensen mattats av. Eller så beror det på den varma kopp choklad jag drack igår på eftermiddagen (=socker). Det var tufft igår när klockan började bli 19 och jag fortfarande var kvar på jobbet utan att ha ätit middag och med slut frukt, men det gick!

Jag är så glad att det går bra, det kanske är början på en ny, friskare och piggare period! Dessutom börjar ju ljuset återvända så smått hit till Nordpolen. UNDERBART!

Helgen kommer att bli full av jobb, men det gör inget, nu har vi varit lediga så länge. Men, ikväll blir det först fredagsmys, med popcorn och film!

Angående stress och val i livet. Mitt stora problem verkar vara att jag inte har någon lösning. Om jag hade det skulle jag se till att driva igenom det. Jag vet bara inte vad det är jag ska driva mot. Deltid är inget alternativ, det skulle bara innebära samma arbetsuppgifter men mindre i lönekuvertet. 

Så, vad brinner jag för? Vad vill jag göra?

Den menlösa sunkmorsan har just nu inget svar. Men hjärnan processar....

NOT TO FORGET

Jag och Peter jobbar som galningar. Vi jobbar mycket, hårt, länge och har båda stort ansvar på våra jobb. Vi reser en hel del båda två -är borta från varandra och från våra barn.

-Tjänar vi enorma mängder pengar?   NEJ

-Är det någon som tackar oss?  NEJ

-Mår vi bra av det här?  NEJ

-Har vi nog tid för våra barn? NEJ

-Why on earth gör vi det?

Visst har jag roligt på jobbet. Jag tycker VÄLDIGT mycket om mitt jobb. Men jag tycker inte om den konstanta känslan av att inte riktigt räcka till, att aldrig ha tid för eftertanke, att hela tiden springa. Frågan är hur länge det är roligt under såna förutsättningar.

Jag skriver det här för att påminna mig själv om att livet är fullt av val, och fullt av möjligheter. Det är viktigt att komma ihåg det, och inte bara automatiskt rulla på i de gamla vanliga hjulspåren.

A DIFFERENT REALITY

Just idag för ett år sedan:

Peter har morgonjoggat, Wille sover fortfarande och jag och Julie har smygit ut på altanen. Det är ca 28 grader varmt, strålande sol och vi ska tillbringa dagen på stranden och vid poolen.Vi har 7 härliga veckor kvar på Lanta.

Idag: har dragit upp två supertrötta barn ur deras sängar, skrapat bilrutorna, stressat iväg till dagis, vidare till jobbet. Snö, kallt, mörkt.

Jag undrar var vi är den 13 januari 2012. Gissa var vi är om jag får bestämma?

GAAAHHHH

Jag ska inte gå till skafferiet, ta fram blockchokladen och trycka i mig den, Jag ska inte gå till skafferiet, ta fram blockchokladen och trycka i mig den, Jag ska inte gå till skafferiet, ta fram blockchokladen och trycka i mig den....

We are talking abstinens här. Huvudvärk, konstant sug efter sött. Vilken tur att jag aldrig börjat röka, eller ta kokain eller nåt. Jag hade ALDRIG kunnat sluta.

Only in my dreams...

Ytterligare ett inlägg på avdelningen Ilandsproblem....

Jag såg del två av "operation smile" igår. Vilken oerhörd tur att vara född i just Sverige. De flesta i världen har ju inte samma tur...Mitt dåliga samvete blev lite bättre då vi skänkte en femtilapp. Och jag hoppas att vår femtilapp kan göra en liten skillnad. Men, jag är säker på att de flesta här känner som jag: man borde göra mer. Ändå gör man inte det?

SOON IN A THEATRE NEAR YOU

Snygga Josephine Bornebusch (Mickan)

På söndag är det äntligen dax! Solsidan drar igång igen. Jag längtar efter Mickan, Alex, Fredde och Anna. Och lite efter Ove Sundberg.

PROMISES KEPT

Jag har lyckats vara nästan två dygn utan godis nu. Det är nästan världsrekord för mig. Dessutom satt jag och tuggade på en banan på mötet igår när alla andra åt gula bullar. På planet hem åt jag en till banan, istället för en påse M&M som jag brukar.

Det är superttrist, men nu gör jag ALLT för att bli frisk, pigg  och börja må bättre. Till och med sluta med godis...

Idag är jag hemma med den här tjejen:

som har haft feber i ett par dagar (men inga prickar).

Och, den här killen:

som ville vara hemma med mamma och syrran idag. (bilder från Mallis i Augusti).

BOARDING

Är nu på Arlanda. Boarding om 15 minuter, så Jenny Greberg är ute i ovanligt god tid. Skulle egentligen behöva jobba lite, men nu är jag för trött (det blev bara 3,5 timmars sömn i natt). Så, jag ska äta en banan och blunda lite istället.

Skulle gärna ha köpt med mig nåt gott till Peter från det här stället, men idag fanns det inte tid...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Tvärvägen,Sigtuna,Sverige

HOGWARTS IGEN

Sitter på Expressen igen. Har en påse från NK i handen. I am truly a great speed-shopper. Nästa vecka kanske jag hinner få någon timme i lugn och ro på NK, men idag är det hem till älsklingarna så fort som möjligt som gäller! Måste tillägga att jag inte är helt nöjd med dagens köp, som dock är av helt nödvändig art. Ingen lyxshopping alltså.


- Posted using BlogPress from my iPhone

HURRY CURRY

Går på Hötorget mot Arlanda Express. Den här bloggen är twittrig idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Hötorget

NK

Härligt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Hamngatan,Stockholm,Sverige

ZARA

Bara utplockad rea.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Stureplan,Stockholm,Sverige

LUNCH

Mötet är klart, och lunchen är inmundigad.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Erik Dahlbergsgatan,Stockholm,Sverige

HOGWARTS EXPRESS

Sitter på Arlanda express. Knökfullt som vanligt den här tiden på dagen.

Wrooooom.


- Posted using BlogPress from my iPhone

CILLA

Glada trots att vi åkt fakiren, jag och Cilla. Cilla är kiropraktor och ska snart disputera, det tycker jag är häftigt!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Arlanda

BREKKIE

Har landat och käkar en snabb frukost på Arlanda. Sov nästan hela vägen, skönt med en extra timmes sömn. Träffade vännen Cilla på planet. Vi träffas inte så ofta, men när vi träffas är det oftast på någon flygplats...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Arlanda

LET'S GO

Häng med på en dag i mitt liv! Har boardat flighten till Arlanda, nu är det deiceing. Sitter på 7c. Flygtaxin kom 05.10. Gääääääsp...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kallax Luleå airport

TESTING

Nä, får inte till det. Bättre lycka imorrn efter lite sömn (med betoning på lite, åker med fakiren imorgon...)Inte ens Wilmer, Emil och Sam blev skarpa, men klickar man på bilden, DÅ minsann. Märkligt...)

- Posted using BlogPress from my iPhone

UPPLÖSNING

Det blir väldans dålig upplösning på bilderna när jag bloggar från ajfånen. Varför är det så? Är blogpress kass?

Hilfe!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

SUNKMORSA

Efter denna höst med evighetsontihalsenförkylninghalsböldochögoninflammation känner jag mig som en riktig SUNKMORSA. Har inte motionerat på hela hösten, med undantag från min 8 dagars superhärliga bootcamp i Sydney. Så fort det är fysiskt möjligt ska det bli ändring på det -no more SUNKMORSA för mig. Jag börjar redan imorgon med att sluta med godis, varm choklad och socker i tekoppen. Det här är alldeles sant, och ni som känner mig vet att det är något alldeles oerhört...

I CAN DO IT!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Home

SWISCH

Rivstartade veckan med 1 st febrig Julie, 1 st glad och pigg Wille, 1 st Peter hemma med sjukt barn och 1 st Jenny som loggat en 10-timmars arbetsdag utan att hinna hälften av det som stod på dagens To Do- lista. Känns som en ganska vanlig dag i familjen Grebergs liv... Men, alla är pigga och glada (tom den pyttelilla med feber) och livet känns allmänt toppen!

Att börja jobba igen känns som att hoppa på det skenande tåget, det är bara att hålla i hatten och hänga med! Kul men galet...

Bjuder på en bild från trettondagens skridskoåkning: Wille, Matti, Anton, Peter & Julie!







- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Home

HOW ON EARTH?

...kan man bli gravid då man har så lilte underhudsfett som fru Beckham har?

Till sommaren kommer alltså nummer 4.

Visst är hon snygg i lite mjukare hår?

De här bilderna är inte purfärska, men ojoj vad mager hon är...

SNOW

Ja, idag har det snöat igen! Det har varit härligt, inte så kallt, men ack vad det har snöat. Peter och Wille har varit i Storklinten med Emil, Wilmer och Wilmers kompis Sixten. Det var ju riktigt busväder, men grabbarna åkte för fullt, och ville inte sluta. Idag har Wille haft premiär i ankarliften utan vuxen. Han har åkt med både Wilmer och Sixten, och det gick kanonbra. Jag tycker att de är så duktiga, en nästan-6-åring och två färska 6-åringar. Att de klarar sig helt själva, så duktigt!

Julie Isabella Greberg sov inte hos Momme och Motte. Vid 23 kom hon hem, sovande i bilen med Motte vid ratten. Hon ångrade sig, blev ledsen, och såklart körde motte hem henne. Men det var ett bra försök!

Imorgon är det riktig vardag igen. Jag bävar lite. Är inte riktigt frisk ännu, och den här veckan kommer att bli smått hysterisk. Så, nu är det snart läggdags -ska ladda batterierna så gott det går denna sista sekund av "jullovet"!

Peace, love and sunshine!

LITEN BLIR STOR

Just nu håller något historiskt på att hända:

Julie Isabella Greberg, 2 år och 6 månader, ska sova borta för första gången i sitt lilla liv. 

Hon och Wille är hos Momme och Motte i Kallax., något som var inbokat pga kvällens 40-årskalas. Givetvis ville de sova där trots att jag blev hemma, så nyss kom jag hem från Kallax till ett tyst och mörkt hus. Ensam.Oj så märkligt.

Så, nu håller jag tummarna för att övernattningen går bra. Jag misstänker att Motte kanske kommer körandes med Julie snart, men vi får väl se!

LOVE MY BONES

Ikväll var vi bjudna på 40-årspartaj... Nu börjar det alltså, kompisarna fyller 40. Det abslout bästa med det är såklart 40-årskalasen. Men, just idag racklade mitt chassi för mycket, variga rinnande ögon och ett snortungt huvud satte stopp för ev vilt festande. Så ikväll sitter jag istället hemma i soffan och äter pepparkaksdeg.

Hade jag varit med på festen hade jag gärna haft det här på mig:

Svart pennkjol (vintage)  och snajsig tisha från Burfitt

Och, givetvis hade jag gärna spatserat runt i ett par Loubotin...

Well, well, vad är väl en bal på slottet? Som min vän Erica påpekade: det är ett MOGET beslut att stanna hemma, istället för att partaja och inte ge sin kropp en chans att bli frisk.

Man är väl inte nästan 40 för inte?

KOH SAMUI, februari 1991

-Herregud vad bakis jag är. 
Det härliga vattnet, som idag visar sig från sin sämsta sida med stora vågor och starka strömmar, är tomt på badande. Den långa stranden är helt tom sånär som på två thailändare som med uppvikta byxor och står i vattenbrynet och badar fötterna. Annika, som är bakis, gungar lojt sin hängmatta med hjälp av ena foten som hon pressat ner i sanden. 


Trots molnen är det så ljust att det nästan gör ont att titta ut över havet utan solglasögon. Gänget från Israel, med Danny i spetsen sitter i sanden en bit bort och diskuterar något högljutt på engelska. 
-Alltså, varför pratar de engelska när alla är från Israel? undrar Annika som gungar vidare i hängmattan. Var ska vi äta idag förresten?
Vi har redan, efter bara 10 dagar här kommit in i ett annat tempo. Vi hasar runt i sakta mak på dagarna, funderar över vad vi ska äta nästa gång, sitter länge och hänger på restaurangerna vid stranden efter varje måltid. Vi sover länge, är uppe nästan hela nätterna. Imorse såg vi solen gå upp från vår plats runt lägerelden på stranden. Vattenpipan gick runt, varv efter varv, de som var vakna var fnissiga, trötta och möra efter nattens dansande på Reggae Pub och satt och småpratade eller bara lät sig bedövas av den vackra soluppgången. Några sov runt elden, en del ensamma, andra tätt omslingrade. Israelerna var som vanligt mest på gång och var de som höll vattenpipan rykande. Innan jag kom hit hade jag aldrig träffat en livs levande Israel.. Nu hänger vi varje dag, och natt, med ett stort gäng israeler, några amerikaner, ett par australiensare och några fransmän. Vi har bara sett en enda svensk sedan vi steg i land på ön, och det är befriande på något sätt. Alla har vi iallafall hamnat här, på Chaweng, och gemensamt har vi att vi inte är på väg någonstans.  Vi har lämnat vardagen för att driva runt planlöst så länge pengarna räcker. 


Plötsligt hör vi att Israelerna börjar ropa och springa ner mot vattenbrynet. Jag reser mig upp på armbågarna och tittar kisande ut över havet. 
-Vad gör de, ropar Annika, och pekar på de två thailändarna som verkar ha problem med de stora vågorna. En av dem har redan dragits med ut en bra bit från strande, och den andra kämpar i vattnet just där vågorna bryter. Jag kommer ihåg vår thailändske vän Nui´s ord kvällen innan:
-Jag vill att ni lär mig simma. Nästan inga thailändare kan simma. Ni faranger måste lära oss! 

SKUMTOMTAR OCH THAIMAT

Vi är nyss hemkomna från Anton, Satu och Matti. Där har vi ätit skumtomtar, lekt, druckit julmust, lekt lite mer (barnen) och ätit fantastisk Thaimat, druckit Singha, pratat och ätit lite mer (de vuxna).

Nu sover barnen, Julie har kräkts upp alla skumtomtarna blandat med lite välling och julmust, och jag och Peter röjer som besatta, för imorgon kommer vår livrädderska som städar åt oss... Och då ska det vara undanplockat!

Vi mår alltså hyfsat bra allihop. .Jag har bara liiite ont i halsen, ögonen har slutat rinna och Peters stackars tumme har börjat se riktigt bra ut igen. Barnen äro utan prickar.

Vi drömmer om varmt väder och lite skidåkning imorgon, hoppas!

GLADARE NU

Nu har jag faktiskt vilat. Hela eftermiddagen har jag legat på ängen och sovit/slumrat.

 Som ni märker är det här verkligen ingen latte-feelgood-blogg. Jag SVOR ju till och med i förra inlägget. Allt har såklart att göra med att jag tycker att det är aptungt att orka med vardagen när jag ständigt har någon form av förkylning. Och visst, det är inget livshotande, det finns såklart miljarder människor som har det oändligt mycket värre. Men det här är min verklighet, och jag vet inte hur jag ska palla med ända till nästa ledighet (i juli) om jag inte blir frisk snart. 

Nu ser jag klart för första gången sedan imorse (var i ögonen), och det känns som att det går åt rätt håll!

Under tiden min kropp jobbar för att bli frisk, jobbar min hjärna på  att hitta praktiska lösningar och min själ på att känna harmoni i denna västerländskt stressade vardag.

Vilken tur att jag har så mycket kärlek runt mig -hur skulle det gå annars?

VILA

Fick definitionen på vila av läkaren på vårdcentralen idag:

-sova bra på natten

-ligga och vila på dagen

-inte stressa

-inte anstränga sig fysiskt

VEM FAN KAN VILA? Om man inte är pensionär, barnlös arbetslös eller spädbarn alltså?

/sjuk, trött och sur Jenny

KINGS OF THE HILL

Ja, idag var det inget snack. Ormbergets två kungar hette Wille och Max. De åkte upp och ner, upp och ner, upp och ner. Alldeles själva, utan någn vuxen med sig. Jag är så sprickstolt och jätteglad för att Wille tycker att det är så roligt att åka nedför snöiga backar!

UNBELIEVABLE

Idag har något märkligt hänt. 

Jag ogillar starkt stormarknader och liknande platser, och brukar normalt bli sur och grinig bara vi närmar oss Storheden här i Luleå. Men, idag avrundade vi en förmiddags skidåkning med lunch på MAX på Storheden. Innan maten kom lekte barnen i "leklandet" som finns mellan MAX och Coop Forum. Jag satt och tittade på dem, Wille hjälpte Julie och lärde henne klättra och åka rutschkana själv. Hans pustande och stånkande då han assisterade henne (drog henne uppför klätter-stället) avlöstes av glada tillrop -Bra Julie! när hon tillslut kom upp utan hjälp.

Jag satt där och kom på mig själv med att känna ren och skär harmoni och lycka, samtidigt som jag var stolt och glad över mina barn.

Hur i hela friden är det möjligt att JAG sitter och myser på Coop Forum???

Shit vad konstigt.

PS. Annat jag får rysningar av är platspåsar, prislappar och taskig belysning. Normalt?

BLIDVÄDER

Idag var det helt plötsligt bara 9 grader kallt ute. Tjoohoo sade vi och drog iväg till isrinken för att åka skridskor. Det var Willes skridskopremiär, och efter minst 50 vurpor så stod han faktiskt ganska bra på benen och åkte med full fart!

Julie åkte lite skidor, men bindningarna var för stora så det gick inte så bra =)

Wille och kompisen Max var superduktiga!

Wille och Max

Julie fick åka i Peters famn och tyckte att det var VÄLDIGT kul!

Sara hade med sig varm saft och pepparkakor till vintersportarna

Peters nya hjälm (julklapp från snälla tomten) funkade bra även till skridskoåkning