söndag 15 april 2012

LEDIG DAG

Välförtjänt ledig dag idag. Började tidigt på morgonen med 10 km på löpbandet. Efter rfukost bar det av. Första stopp Emiliana Vineyards i valle de Casablanca. Jag prvade deras bästa vita vin och det var så fantastiskt gott så jag var tvungen att köpa med mig lite hem =)


Härligt ställe, nöjd Jenny.

Sedan fortsatte vi mot havet och Valparaiso & Vina del Mar. Jag inser att jag verlkligen älskar havet, lukten, ljudet av vågor och den klara fuktiga luften. Underbart. Stilla havet är vår största ocean och täcker 32% av jordens yta. Idag doppade jag tårna i Stilla havet. Det var kallt =).

Playa El Sol, Vina del Mar.

Middag vid havet. Grillad tonfisk med jordgubbar (!) och vittvin från Valle de Casablanca. Jag har verkligen njutit av den här dagen. En dag att minnas och en dag så bra den kan bli utan mina älskade små härliga barn.
Pisco Sour och solnedgång. Som vi brukar säga i Thailand -Hejdå Solen. Ses imorgon!

Imorgon bär det av igen. Till Brasilien via Uruguay.
Godnatt!

fredag 13 april 2012

ROADTRIP

LÅng dag idag igen... Började med morgonjogg i en park alldeles vid hotellet, sedan har det varit full fart i 12 timmar. Vi har haft möte med Chiles största gruvbolag idag, och det innebar en del bilkörning.

I Chile är de flesta vägar privatägda -vilket innebär biltullar

Skulpturer i hårt packad vulkanisk aska.

Kontraster -bönder som använder hästar vs moderna bilar. Många är väldigt fattiga i det här landet och några är väldigt rika.

Vår kontaktperson i Chile. I bakgrunden de första bergen som hör till Anderna.

Det finns klotter och det finns klotter. Visst berör den här målningen? Ansiktsuttrycket kombinerat med kroppen som ser ut att höra till ett litet barn.

Det är mycket prat om jordbävningar här. -If there is an earthquake, don´t run. Stand still. Och jag sover med såpass mycket kläder på mig att jag kan springa ut direkt om det börjar skaka på natten. Det är stora skalv här titt som tätt -4000 seismiska händelser registreras varje dag i gruvan El Teniente.

Nu ska jag hoppa isäng -imorgon TIDIGT löprunda (04.45), för kl 06.45 är det avfärd mot El Teniente. Världens största underjordsgruva. Lite WOW är det allt =)

torsdag 12 april 2012

BIENVENIDO A SANTIAGO

Det är häftigt att resa. Att titta ut genom flygplansfönstret mitt i natten och se ut över ett månbelyst, tillsynes oändligt Atlanten. Att följa flygplanets väg på skärmen framför sig och må riktigt dåligt över att man åker längre och längre bort från barnen. Det känns väldigt väldigt fel, men ändå vet jag att jag måste ju resa, och det är spännande, och roligt och nyttigt.

Att på diverse flygplatser se hur massan av människor förändras -till utseende, klädsel och beteende. För visst är det omöjligt att ta fel på en tysk och en peruan, eller på en svensk och en fransos?

Den massiva vågen av intryck när man kliver av planet i en annan världsdel -lukter, värme, ljud. Allt är ju annorlunda men ändå rätt lika.

I Brasilien är det sydamerikanskt på ett kaosigt sätt. Loungen i Sao Paolo ett skämt, trångt, varmt, med vresiga ljudliga brasilianskor i personalen. Vidare till Chile -sydamerikanskt på ett mer ordnat sätt. Chile måste vara Sydamerikas "västland".

Idag har jag efter en snabb mellanlandning på hotellet här i Santiago haft möte på exportrådet, därefter käkat middag. Utomhus. Ljuvligt, 25 grader varmt. Nu är det läggdags -25 timmars resa och direkt jobb efter det blir man trött av =).

På väg mellan Brasilien och Chile flög vi över andernas högsta berg. Man funderar lite när man ser ut över Anderna från fönstret. Läskigt men storslaget.

Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på Wille och Julie i kameran tills jag somnar.

Good night Santiago -och resten av världen som är stor men ändå inte.

torsdag 1 mars 2012

B-DAY PICS

Willes födelsedag! Började med sång, frukost på sängen och paket.

Julie hjälpte till att öppna..

Sedan avfärd mot stan.


Efter lunch stjärtlappsåkning i det fantastiska vädret!

Det blev varmt på eftermiddagen...
Wille ute, i T-shirt, på sin födelsedag! Sist det hände var HÄR


  Och sedan, på eftermiddagen, tårta, familj och släkt!





Alla kusiner utom Västeråsgänget var på plats; Viggo, Ruben, Wilmer och Sam. BlomFlinks representerades av Åsa, moster och Albin.

Wille var väldigt nöjd med sin dag!

tisdag 28 februari 2012

WILLE 7 ÅR

Jag kommer ihåg det som om det var igår. Lukterna, det starka lysrörsljuset, den långa långa kampen, utmattningen, uppgivenheten, lättnaden. Och sedan kom han. Med snett huvud, tillplattad näsa, knutna nävar  och blåröd hud. Den vackraste lilla varelse jag någonsin sett. Och sedan kom känslorna. Först den enorma oändliga kärleken. Sedan allt annat i en salig röra: rädslan, beskyddarinstikten och insikten om hur skört allt är.

Han förde med sig så mycket lycka och glädje. Men också en alldeles avgrundsdjup rädsla. För jag tror att när man blir förälder så förstår man verkligen vad det innebär att vara rädd. Att vara rädd för att det ska hända den lilla bräckliga skyddslösa varelsen något. Rädlsa för att inte räcka till och rädsla för att dö. Inte för sin egen skull, utan för att den lilla inte ska bli föräldralös.

Allt förändrades verkligen det där ögonblicket för exakt 7 år, 13 timmar och 54 minuter sedan. Helt plötsligt förstod jag meningen med livet, och helt plötsligt blev jag själv och mina behov sekundära. Det var som att sinnena skärptes och allt blev tydligare och starkare, alla känslor så omedelbara och överväldigande.

Vi var i en kokong i rummet på Sunderby sjukhus i 6 dagar. Jag kommer ihåg min  ångest och mina tårar när de vänliga sköterskorna förde iväg honom för att ge honom extra mat under några långa minuter. Men han kom ju tillbaka. Redan där och då började vägen mot det oundvikliga. Han ska bli stor, bli självständig och klara sig utan mig. Just det är ju målet med all omtanke och kärlek.

Jag kommer ihåg hur han inte ville sova annat än liggandes med sin lilla kind hårt pressad mot min. Jag hoppas att jag aldrig glömmer den känslan. Ikväll när vi läst färdigt och jag kliat hans rygg en stund sade han -mamma, du kan gå nu. Jag ska somna själv.

Min lilla pojke håller på att bli stor. Jag hoppas att han någon gång förstår hur han förändrade mitt, våra liv. Vilken enorm glädje och kärlek han är. Willeprinsen, jag älskar dig. Tack för att du finns.



torsdag 16 februari 2012

NO CAN DO

Om någon undrar varför det är så tyst här så är det för att jag klarar inte att öppna bloggen och se mina inlägg från Thailand.

Jag börjar gråta och känner mig förtvivlad och vill tillbaka och längtar efter mina barn, tid med mina barn.

Det här förb.....djupfrysta snöhelvetet jag befinner mig i, kombinerat med mitt hyfsat energikrävande jobb kombinerat med alla förkylningsvirus gör att ovanstående reaktioner uppstår.

Lyxproblem, jag vet. Men ändå.

-grinollen

torsdag 2 februari 2012

VI LEVER

Postthailanddepression. Försökte bota den med lite skidåkning i helgen som var. Chockade barn i slalombackar 4 dagar efter hemkomst. Men glada barn. Och glada vuxna. Fast kallt. Och visst, depressionen sköts upp några dagar. Men nu är den här, med full kraft.Och inte blir det bättre av att jag är riktigt förkyld -ingen löpning.

Nu är det -30 grader ute, och ska bara bli kallare. 

GAAAAAAHHHHHHHHH.

Duktig Julie åkte hela familjebacken ner. Hon är så cool, min tjej. Okej då. Vår tjej.

lördag 21 januari 2012

PICS FROM KANTIANG

Nu är vi färdigpackade. Känns bra, då kan vi bada hela dagen imorgon innan vi åker på e pics eftermiddagen.
 Här kommer lite bilder från vår dag. Vi var nästan hela dagen på Kantiang Bay. Alldeles alldeles underbart.
På väg

På fina Same Same But Different har de ett altare med en elefant. Spännande.
Vacker härlig tom strand.







Jag har aldrig hört Wille och Julie gapskratta så mycket på en och samma dag. Att höra deras skratt är LYCKA.
Vi byggde sandslott, Wille hade svårt att sllita sig för ett lunchavbrott...


-Vårt bästa sandslott nånsin, mamma!

Same Same But Different. Både Julie och Wille käkade världens godaste nuggets.





Underbar dag. Underbara barn. Livet är så bra det kan bli.

RIGHT NOW

...just nu njuter vi. Sitter på balkongen. Peter dricker kaffe, jag dricker iskaffe. Dagen började med en lugn löptur längs stranden.  Sedan drog vi iväg till Ban Kantiang och Same Same But Different. Kom dit och hde hela den underbara stranden för oss själva. badade och dök efter fiskar i någon timme, gick upp och käkade glass. Badade lite till, byggde sandslott, busade i havet. Det klara, vackra härliga havet. Efter världens godaste chicken nuggets (enligt Wille), Som Tam och Varulvar (Vårrullar enligt Julie) i den härliga restaurangen åkte vi hem till Slow Down igen.

Wille och Julie har skrattat så mycket idag, och både jag och Peter har känt att det här är ju nästan löjligt. Man kan inte ha det så här bra. En alldeles underbara sista hela dag på vår långa härliga vistelse här.

Det kan inte bli bättre. Alla 4 nöjda, glada, harmoniska, lugna. Vilken dag.

Nu ska vi packa lite, så att vi kan njuta imorgon också, innan avfärden hem.

Det här mötte mig imorse när jag gick de få metrarna ner till stranden för en sista morgonjogg. Kan det bli annat än en underbar dag?

fredag 20 januari 2012

SURF´S UP

Häromdagen var det härliga vågor på Long Beach (Prae Ae). Både Wille och Julie är tuffingar, och surfar!

7 st + driver i en Tuk-tuk. Wille, Julie, Isac, Casper, jag, Karin och Peter...=)
Wille hamnade framför vår driver och var extremt nöjd.


Surfing på Prae Ae (Long Beach)
Wille väntar på nästa våg
Yiiihaaaa!
Martin och Peter agerade mänskligt hopptorn. Ungarna flög som vantar i luften.
Julie surfar också, men föredrar Klong Dao =)