SÅDÄRJA

Nu är min presentation avklarad. Den här gången pratade jag om det här:

Nu är jag hemma på hotellet och byter om inför dinner cruise i Sydney harbour ikväll. Hoppas inte båten sjunker och jag måste simma bland hajarna. Det har varit en vithajsattack mot en paddlare mitt i Sydney harbour. Läskigt.

Var på  samma dinner cruise förra året, då var utsikten fantastisk men maten blä. Hoppas på bättre föda idag.

På bootcampsfronten har det gått sämre idag... Kunde inte förmå mig att ge mig ut i morse så jag bara sovit 2 timmar. Nya tag imorgon!

Här går starten för min joggingtur på mornarna. Coogees södra ände.

GOOD MORNING

Har precis vaknat efter en lite sömnlös natt. Min telefon ringde tre gånger under natten, och trots att jag är väldigt bra på att sova och inte haft några problem med jetlagen sedan vi kom hit så var det VÄLDIGT svårt att somna om... Nu blir det konferens hela dagen, och sedan konferens-middag i stan. Jag har min presentation idag så det hade varit skönt att få lite sömn... Jaja, får ta igen det inatt!

Utsikten från min balkong den här morgonen -mulet (men det är varmt och skönt)

Trött. Vill inte skrämma livet ur någon såhär på morgonkvisten så jag undviker en tydlig bild av mig själv just nu....

Tjolahopp!

ON BEING 40

Fick den här av en kollega i Tyskland. Ganska kul tyckte jag.

COOGEE BOOTCAMP 2011 DAY 2

Eftersom jobbet började tidigt idag blev det bara en 45-minuters löptur innan frukost längs coastal walk imorse. Härligt men jobbigt.

Det är inte svårt att motivera sig att springa när det ser ut såhär längs löprundan.

Nu blir det mer jobb (förmodligen hela kvällen), men jag lever hela dagen på morgonens härliga löprunda. Sydney bjuder på 23 grader och växlande molnighet idag, och det är så skönt att slippa bylsa på sig en massa ytterkläder.

Har träffat gamla bekantskaper på jobbet idag, trevligt!

Nu ska jag sätta fart så att jag slipper sitta och jobba hela natten.

COOGEE BOOTCAMP 2011 DAY 1

Gick ut hart forsta dagen med 63 minuters lopning langs kusten (upp och ner upp och ner), foljt av 20 minuters styrketraning. Jobbigt, speciellt efter allt bubbel och nagra Pure Blonde igar....

Nu blir det jobb nagra timmar!

Just det, sahar sag det ut pa Coogee bootcamp 2010, far precis ett ar sedan:

http://godsaker.blogspot.com/2010/11/coogee-bootcamp-day-4.html

Sydney bjuder pa harligt vader idag igen, sa jag hoppas att jag hinner klart allt jobb och kan njuta lite av eftermiddagen!

SYDNEY = KÄRLEK

Trots att Sydney har den största nackdelen man kan tänka sig -att vara på andra sidan jordklotet från min älskade familj - så ÄLSKAR jag Sydney. Jag är förälskad, blir berusad, hög, lycklig och speedad av denna underbara plats på jorden.

Jag har hjärtklappning när jag flyger in över Sydney. När jag går ut ur flyplatsen och känner värmen, fuktigheten och lukterna känner jag mig hemma och allt känns välbekant. När jag lyssnar på radion, när jag åker bil genom trafiken, känner jag att jag trivs, att jag på nåt sätt lämnat kvar en bit av mig här.

När jag sedan kommer till havet, då går känslan inte att beskriva. Snabbt byta om, fort fort ner till stranden, av med flippisarna och gräva ner tårna i sanden. Blunda, lyssna på vågorna, känna havets salta lukt. Klipporna, havet, stranden. Det finns inte vackrare någonstans.

Jag älskar den här platsen. Blessed are the poeple who live here.

Jag misstänkte förut att jag var kär i minnet av Sydney, i minnet av den jag var för 15 år sedan. Men så är det inte. Nu är jag 40 år. Vill inte vara den där 25-åringen långt hemifrån igen. Jag är 40 år, nöjd och glad  och vill vara den jag är nu, i Sydney. Vilken förmån att få vara här!

Ensam på stranden ikväll. Lycka.

FYRANOLL

I loungen på Changi i Singapore. Väldigt trevlig flygplats, lugnt, skönt, välordnat. Här är det lätt att vara. Massagestolar finns utplacerade lite överallt, dämpad klassisk musik strömmar från högtalarna, vackra fiskar simmar omkring i stora bassänger, det porlar från små vattenfall.

Jag sov som en stock hela vägen från Frankfurt och hit, skönt. Nu återstår 8 timmar i luften innan vi landar i världens vackraste stad. Och, de 8 timmarna ska jag spendera i en Airbus A380! WOW! Ska bli kul att äntligen få flyga i det omtalade planet!

Hittills känns det ganska bra att vara 40 år. Väldigt jättebra faktiskt. Det enda som skulle kunna vara bättre är att jag fick vara med min familj idag.

Mörkret börjar lägga sig här, det blir den kortaste födelsedagen jag någonsin haft :)

/Jenny -40 and fabulous

CPH

Köpenhamns flygplats är helt fantastisk. Illums bolighus, Day Birger et Mikkelsen, Sand, Mulberry, Tiger...Allt finns här. Allt som jag vill ha iallafall. Lite svårt är det att passera alla dessa godisbutiker utan att shoppa loss.

Idag lyckades jag iallafall och nu sitter jag i loungen och inväntar nästa flight. Och försöker att inte förgås av längtan till barnen. Det går sådär.

FLY WITH ME

Mötena här i Bryssel är slut.

Höst i Bryssel, kallare än Luleå. Märkligt.

Mötena hölls på Nationalmuseet. Där fanns det dinosaurier =)

Nu sitter jag i loungen på Bryssels flygplats. Flyger snart till Köpenhamn, väntar där ett par timmar, flyger till Frankfurt, väntar nån timme, flyger vidare till Singapore, väntar några timmar och sedan vidare till Sydney. Nånstans under resans gång kommer jag att fylla 40 år. Flyger bort hela födelsedagen så det blir min kortaste födelsedag någonsin... Märkligt det också...

I loungen på Bryssels flygplats med min förlänga kroppsdel datorn

Jag återkommer kanske under resans gång, annars ses vi i SYDNEY!!! Och då är jag 40 år =)

SÅ LÅNGT BORT

Är i Bryssel, två dagars stopover med möten här innan jag reser vidare ännu längre bort. Är deppig, jag blir borta så länge från barnen och det känns inte bra. Jag dränker min separationsångest i jobb och träning. De körde ut mig från gymet på Radisson i SkyCity igårkväll vid 22.30, och om en timme ska jag gå till gymmet här på hotellet i Bryssel och springa på bandet.

Jag hoppas att mina barn känner att jag älskar dem trots att jag är borta så länge, och så långt bort. Visst räcker kärleken hela vägen runt jordklotet om den är nog stark?

/Ledsen Jenny

AAAAHHHHHHH

Nu är jag så nöjd igen. Lördag, ledigt, alla hemma, plusgrader. Har börjat dagen med en löptur på härliga Kallaxheden, visserligen i dimma och halvmörker men underbart ändå. 10 km på 53,26 minuter. Det kändes knappt jobbigt och jag har nog verkligen nått mitt stora mål: att vara i bättre form än nånsin när jag fyller fyranoll. YEAH! YEAH, YEAH!!!!!

 Eftersom det är min blogg får jag skryta  här =).

Igår hade vi ett riktigt härligt fredagsmys. Vi läste ut andra Harry Potterboken i veckan och i går fick Wille äntligen se filmen. vilken lycka! Vi kryddade med Ben and Jerrys och hade det supermysigt.

Nu ska jag, nakenfisan som sítter i mitt knä och ritar, nakenfisen som ser på Harry Potter i sin säng och Peter käka frukost!

GAAAAAHHHHHHH

Bor på ett skithotell i Karlstad. Best Western Gustaf Fröding. Klev upp 05.45 imorse för att hinna gå ner till gymet och springa en timme innan frukost. Frågade den snorkiga tanten i receptionen igår om det fungerar -jag tror det svarar hon.

 Möts av ett löpband som inte går att få igång. Stackars killen som nu står i receptionen försöker också men det är trasigt.

Klev alltså upp 1 h och 15 min för tidigt. Tid när jag kunnat sova istället. Kan tyckas som ett petitess men jag jobbade till 01 inatt och varje sekund är värdefull. Och nu får jag varken sömn eller endorfinkick av löpning.

JÄVLA SKITHOTELL!

Hoppas resten av dagen blir bättre.

/SURASTE SURPUPPAN

MAINSTREAM GOODSTREAM

Fast den börjar bli uttjatad så snurrar den här ofta i Iphonen nu.

WHY WORRY

Jaha, då var det måndag igen. Kort men bra helg. Just nu känns det somn att tiden går lite för fort, hur ska jag hinna allt jag måste hinna innan tiden är ute?

Peter i Ronneby från söndag morgon till ons kväll. Jag i Filipstad från ons em till torsdag kväll. Sedan bär det av lååångt bort igen på tisdag nästa vecka.

Jag har ca 2 veckor kvar på svensk mark det här året, och ojojoj så mycket jag ska hinna på de få futtiga dagarna.

Andas djupt.

Busy bee -står inte stilla nog länge för att bli skarp på bild

FRIDAY NIGHT

...i på loungen på terminal 4 på Arlanda. Förseningar förseningar. Har varit i trevliga Oskarshamn men nu vill jag hem. 

Därhemma ser de på Scooby och äter popcorn, nu vill jag VERKLIGEN hem.

Lite kändisspotting (alltid kul): Igår Chippen och Oksana och deras yttepyttelilla bebis. Idag Sarah Dawn Finer och hennes jättebrakastora hår.

De här två overkliga människorna såg mycket mer verkliga ut på terminal 3 igår. Fast Oksana var extremt välsminkad =)

SJP

Sarah Jessica Parker

Hon är ju egentligen inte så snygg, och egentligen är hennes hår typiskt svensk råttfärg (en finare benämning: mörk/mellanblond). Men ändå lyckas hon se så himla cool, tjusig, snygg och perfekt ut hela tiden...

I don´t know how she does it!

Precis så heter hennes nästa film, och den ska jag se ASAP.

IT´S CALLED A KICK

HÄRLIGA HÖST! Det var 7 plusgrader kl 8 imorse, underbart! Den här tiden förra året var det massor med snö och iskallt! Jag är så glad för varje dag vi slipper isvärlden, det är härligt att känna lukter av jord, mossa, mark (lukter som försbinner när allt är djupfryst).

Jag har iallafall förberett för frosten. Pelargonerna har flyttat in (rekordsent!) och sparkarna har flyttat ut.

Men snälla vintern, kom inte riktigt ännu, vänta liiite till!

Våra karamellsparkar

KÄND FRÅN TV

Jag och Wille efter 45 sek samt efter 01.12. Peter efter 1.30. Nu har alla 4 Grebergslinslusarna lyckats vara på TV i år.

http://www.24norrbotten.se/#category=0&date=Monday&clip=0&startTime=0m0s

Tillägg: det är Wille i den gröna jackan, jag i den hudfärgade (?) kappan och Peter som gör den snygga honnören =)

OCTOBER

Summerar oktober (på träningsfronten alltså):

10,2 mil löpning  -bästa passet 9,1 km på 47,58 min. Inte illa eftersom det var före frukosten =)

7 st Cardio-Crossfit pass

Jag kanske når mitt mål (eller så har jag redan nått det).

Få se nu om November kan bli ännu bättre!

ÄRAS DEN SOM ÄRAS BÖR

Idag har Peter fått medalj! Här kommer lite bilder.

TV var på plats och filmade de uppradade soldaterna. (Peter är han i grönt. Fniss)

Julie och Adam var mer intresserade av varandra än av pappornas medaljmottagande =)

Små barn, lång ceremoni...

Stolt Wille

Stolt Peter (ser ni medaljen?)

Jag tog inga bilder på de som svimmade. För jag är ju snäll, innerst inne, egentligen.

HOW HARD CAN IT BE?

Snart kommer det att låta brak och krasch på Hedenvägen. Det är ljudet av vårt soffbord som flyger ut genom ytterdörren och blir kaffeved.

För snart står jag inte ut mer. Vi har haft det provisoriska soffbordet i snart 6 år. Jag spyr när jag ser det. Varje gång jag råkar få syn på det rycker jag till och tänker: HU!

Tyvärr är de enda borden jag vill ha totally out of reach. Så det får nog bli ett soffbordslöst vardagsrum för oss.

Mina drömmar. Båda hittar ni på Svenskt Tenn /Tant Jenny

ÅTTA SPYDDE RESTEN DOG

Jag har ett väldigt hett tips till någon duktig eventanordnare! Om du behöver jobb -kontakta mig, jag ska skicka dig vidare till en potentiell arbetsgivare som definitivt behöver dina tjänster.

Idag var vi på ett event anordnat av den potentielle arbetsgivaren. Det började bra med inbjudningar som damp ner i brevlådan 4 dagar innan eventet. (Ville man möjligen inte ha så många deltagare?). Vi lyckades iallafall att med detta två-sekundersvarsel stuva om i kalendrarna och anlände idag kl 10.15 fulla av förväntan. Underhållningen var iallafall väldigt imponerande, pompa och ståt och två (!) svimningar. WOW tyckte Wille och var djupt imponerad då de två resliga männen med några minuters mellanrum segnade ner i backen. (Herregud vilken tur att det inte  är männen som föder barn, om de svimmar av att STÅ STILL).

Nåväl, när svimningsdramatiken var över och den store talaren (som konsekvent tackade deltagarna i en tidigare mission ist för den aktuella) talat klart så bjöd man familjerna, de anhöriga, de som stått ut de långa veckor/månader som de respektive varit borta, på bricklunch (!) i markan (där slog man på stort, köttbullar med potatis eller kyckling, fast kycklingen var slut). I markan fick vi skäll för att vi kom för tidigt på lunch -NI SKULLE VARIT HÄR HALV ETT,  INTE HALV TOLV! -var svaret då jag frågade vilken sorts mat det fanns. Vilken tur att de äldre anhöriga som faktiskt hade satt på sig kostymer och slipsar och hela faderullan hade klätt upp sig. De vägde upp den trista bricklunchen och de sura mattanterna.

Sen var det klart. Men laxen vi tillslut fick var god och barnen var glada och piloten fick sin medalj och sitt diplom.

Men vem F-N hade ordnat den här tillställningen?
Förmodligen samma stjärna som ordnade flygdagen i somras för 40 000 åskådare och endast hade fixat ett litet ynkligt matställe. (det är väl onödigt för småbarnen att äta, de ska ju bara vara inne på området i 6 timmar...)

Sådärja , nu fick man spy lite galla också =). Det behövs bland allt latte-feelgod tycker jag.

Och som tur var så dog ju ingen, de bara svimmade.

IT COULD BE WORSE

Om jag har en dålig dag så tänker jag bara :-Äsch, jag är iallafall inte en polsk gruvarbetare. Sen blir jag glad igen =)

Var på besök i en polsk gruva för ett par veckor sedan. Hot as hell, trångt, ras från taket. Allmänt otrevligt var det därnere. Men ändå bättre än jag trodde.

The swedish delegation...

jag i saltdammet (svetten rann men det syns inte =) )

TIME FLIES

...snart är det jul. Nädå, men jisses vad fort hösten går. Första snön kom förra helgen. TACKOCHLOV försvann den på en gång, och den här helgen har bjudit på flera plusgrader. Underbart. Jag njuter av höstväder och längtar inte tills allt blir djupfryst och havet får ett lock över sig.

En lugn helg avslutades med fantastisk ljusshow vid Norrbottens museum. Två barn, en mamma och en momme knatade därifrån vid 19.30 och var speedade och uppfyllda av upplevelsen. Varför händer inte sånt här oftare? Trots obefintlig marknadsföring var det FULLT med folk i den regniga museiparken, och ändå var det här bara en av alla förställningar som givits. Vilket party Luleå! Shit, det finns hopp om livet även i den här hålan var min spontana tanke =)

Som genom ett mirakel kunde Julie trots den omtumlande upplevelsen ändå somna direkt vi kom hem.

På det mer filosofiska planet funderar jag mycket på allt och på livet just nu. 40-årskris kanske? Fast att kalla det kris är väl att ta i, mognad kanske är en bättre benämning.

Wille och Julie spanar in det första snöfallet (förra helgen)

Klart man måste få springa ut barfota på den första snön.

Såhär slutade det när Julie följde med mig på joggingrunda imorse...

Kanske beror på lördagskvällens aktivitet.. Matti, Julie och Wille gjorde B-näset osäkert

Summa summarum -härlig helg med joggingturer, shopping, kalas, thaimat, vinkväll, bus eller godis, vänner och godis. Vi har absolut inget att klaga på...

SPRINGMASKEN

Jag har ju drabbats av springmask. Blivit väldigt beroende och plågas nu av att vakna varje morgon och tänka -bara jag inte har ont i halsen, bara jag inte har ont i halsen. Nädå, men hela förra vintern hade jag just ont i halsen, det började med en halsböld i november och sedan blev det liksom inte bra. Och jag har hört att man kan springa om man är förkyld, har magsjuka, brutet ben och alla möjliga diverse åkommer. Men INTE OM MAN HAR ONT I HALSEN!

Igår provade jag att springa med magknip. Det gick bra i 4,5 km, sedan var det bara att kasta in handduken.

Hästarna var ett beroende, men vete tusan om inte det här är värre. Jag blir sursursur som ättika om jag inte får springa en dag. Vilar två dagar i veckan och det är inte kul. Och när jag springer är jag lycklig, endorfinerna flödar och jag känner mig oövervinnerlig (tills nån hurtbulle springer om mig det vill säga). Jag lyssnar på musik, bra musik som peppar, och njuter av dofter, den friska luften och ensamheten. Det är underbart.

Jag kan inte annat än att tipsa alla andra stressade småbarnsmorsor om det här. Spring! Det tar inte lång tid, man blir piggare, gladare, starkare och mår så bra! Dessutom springer jag tidigt på morgonen (på helgerna) och sent på kvällarna (på veckorna), så barnen märker knappt att jag är borta.

Den här foten (och min andra fot också förstås) har sprungit ganska många mil de senaste månaderna. Happy feet!

Nu är det fredag igen. HIT IT!

PICS FROM PERU

Bildregn. Har inte ord för att beskriva allt, så bilderna får tala. Jag vet iallafall att jag vill tillbaka, och jag vill att mina barn ska få se det här. Fast de måste bli lite, eller ganska mycket, större först.

SECURITY

Jodå, nog var jag hackad alltid. Fått byta ALLA lösenord, överallt, på order av IT-människa på jobbet. Jaja, så kan det gå.

Misstänker att mannen bredvid mig på bilden inte har liknande problem. Bilden är från Colca Canyon i Anderna, Peru. Resan var fantastisk men tuff.

Kondor i Colca Canyon

Jag var helt omtumlad och tagen länge efter Peru-resan i September. Fantastiskt land som förfärar och förför. Mer bilder etc kommer snart.

Nu funderar jag på om jag ska äta lunch eller springa. Kanske vore bäst att göra både och...

/Springmasken

HACKE HACKSPETT

Funderar på  om jag är hackad. Om jag är det , spelar det någon roll?

Bloggen har varit lite tyst på sistone. Det har varit fullt upp i det riktiga livet, och därmed inte så mycket tid för det virtuella livet. Men jag saknar min blogg, så nu ska jag försöka igen. Sedan sist har jag flygit och farit, jobbat, tränat och haft en massa kvalitetstid med min familj. En bra månad.

I somras startade jag ju kampen mot förfallet. Det går riktigt bra. Jag lovade mig själv att när jag fyller 40 ska jag vara mer vältränad än någonsin i mitt liv.

Vad tror ni, kommer jag att lyckas?