Slow Down, 9.30, må fm.
Här står jag och stretchar och dricker en Sea-Lyte efter löpturen.
Jag har joggat längs stranden, vi har käkat en smarrig frukost, fått besök av Elias och Frank och nu är 3/4 av familjen i poolen och jag sitter och jobbar på balkongen.
Nyss hördes luciasånger nerifrån restaurangen. Det är barnen i lilla svenska skolan som tränar inför luciatåget imorgon.
Det fläktar så skönt här på balkongen. Och jag njuter av att kunna titta upp från datorn och se Wille och Julie bada. Jag hör nästan allt de säger och det känns inte alls så vedervärdigt att behöva jobba.
Vår lägenhet är jättefin och precis lagom stor för oss med ett badrum, en stor öppen yta med matplats och vardagsrumsdel samt två stora sovrum. Vi har två balkonger och den enda nackdelen jag kan komma på hittills är den aningen branta trappan upp hit. Just det, det är inte lika lätt som när vi bodde i Jannes och Lottas fina hus att gå och hämta sig en Breezer när man är vid poolen. Då var det 10 steg, nu är det säkert 25 meter + en trappa. HÅRT =).
Fördelarna är att det fläktar skönt hela dagen, det är lite mindre insyn än i husen och man kommer undan lite mer. Så Ann, en lägenhet är nog toppen för er nästa år =). Hittills känns det inte av att det är mer folk på Slow Down i och med den nya lägenhetshuset, men vi får väl se nästa vecka då det förmodligen smäller till och alla kommer inför jul etc.
Jag inbillar mig också att det är mindre risk för ovälkomna kräldjursbesök i våning upp...
Just det, ormarna. Jag har ju ett litet problem med ormarna. Men hittills känns det faktiskt bra, jag har förträngt kobran i poolen, kobran i restaurangen, ormen i diskstället, ormarna under altanen, och de andra vi såg. Jag går inte omkring och är rädd utan har bestämt mig för att njuta tills jag ser nästa orm. Då kan jag få bli lite rädd en stund. Sedan ska jag njuta igen.
Nu jobb. Sedan: bad.
Livet är härligt!
