Nu var det 26 timmar sedan vi landade på Slow Down. Klockan är 22.20, barnen sover, balkongdörrarna är fråndragna och vi sitter i soffan och lyssnar på alla thailändska nattljud. Syrsor, avlägsen musik, ngn enstaka smällare, en hund som skäller.
Här är allt sig likt men ändå inte. Lugnet är kvar, den goda maten, den vackra stranden. Men det har blivit så fint här på Slow Down (Se här). De små pytte-buskarna har vuxit upp, palmerna likaså, det är nya fina gångplattor till poolen, ett spa har kommit till på övervåningen ovanför bungalowerna. Och, inte minst, huset vi bor i. Ett nytt hus med 10 lägenheter i födelat på 3,5 våningar. Vi bor på andra vågen, med två balkonger mot poolen och ner mot havet. Vi skymtar det härliga havet mellan träden och ser härligt mycket blå vacker himmel.
Idag har vi nog loggat 10 pooltimmar, Wille mestadels under vattnet, Julie flytandes på ytan som en liten vit-rosa kork med sina puffar. Vi har hunnit med att äta lunch och glass på restaurangen här, och en toppengod middag på gamla favoriten Krua Nidnoy (som inte gjorde oss besvikna). Vi har träffat gamla bekanta, både härifrån Thailand och från hemma. Wille och Julie har fått ett antal nya kpmpisar och vi verkar ha blivit vårdnadshavare till en svanslös katt.
Vi insåg när vi vandrade hem längs stranden in mörkret att vi redan hittat lugnet. Det gick snabbt den här gången.
